- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Allmänna avdelningen /
429

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 24 sept. 1938 - Vänerns reglering, av Axel Ekwall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

sjöarna, vilka i allmänhet
äro belägna tämligen nära
gränsen mot Norge. Man
kan dock icke i allmänhet
genom dylika regleringar
överflytta mer än en del av
överflödet på somrarna till
vintermånaderna, utan
vattentillgången vintertid
kommer även efter
reglering i allmänhet att vara
väsentligt mindre än den
vattenmängd, för vilken
det är ekonomiskt att
utbygga kraftstationerna.
Som exempel kan nämnas,
att i Indalsälven den
ekonomiska utbyggnadsgraden
är 400 à 500 m3/s, medan
normala
vinterlågvatten-mängden genom långt
gående regleringar kan höjas
från ca 110 till ca 200 m3/s.
Det kommer därför alltid
att föreligga det
förhållandet vid överföring av stora
mängder Norrlandskraft
söderut, att
energitillgången från Norrland blir
riklig under somrarna, men
knapp på vintern. Det är
därför med hänsyn till
landets kraftförsörjning
viktigt, att sjöarna i mellersta Sverige om
möjligt kunna regleras, så att sommarvatten
magasineras till påföljande vinter. Dess bättre finnas ett
flertal sjöar, som lämpa sig härför. Den största
och utan tvekan viktigaste är Vänern med sin
stora naturliga vattenavrinning genom Göta älv, som
har att passera fallen vid Vargön, Trollhättan och
Lilla Edet med en total fallhöjd av omkring 44 m
(fig. 6).

Medelvattenmängden är 540 m3/s, men avrinningen
kan i naturligt skick nedgå till 280 m3/s och utgör
vid exceptionell högflod 840 m3/s. De naturliga
vattenståndsvariationerna under året äro i allmänhet
tämligen små, beroende på den stora utsträckningen
av nederbördsområdet och därav följande olika
klimat. Tillflödet från Norge genom Klarälven är
sålunda av Norrlandstyp, medan det från
Västergötland är av Västkusttyp. Den normala
vattenstånds-variationen inskränker sig därför till omkring 0,4 m,
men genom sammanlagrad verkan av knapp eller
riklig nederbörd under flera år åstadkommas i detta
stora innanhav vattenståndsvariationer av icke
mindre än 2,6 m mellan exceptionellt lågt och
exceptionellt högt vattenstånd (fig. 7).

Vattenföringen i Göta älv är, jämförd med andra
vattendrag, mycket jämn med ett förhållande mellan
låg- och högvattenmängd av endast 1 : 3. Detta
beror på Vänerns stora yta, 5 550 km2, och de stora
vattenståndsvariationerna, varigenom en betydande
magasinering äger rum under vattenrika perioder.
Vänern åstadkommer alltså en mycket värdefull
naturlig reglering av vattenföringen i Göta älv. Ändå
värdefullare är emellertid en kontrollerad reglering

Fig. 7. Vänerns vattenståndsvariationer enligt månadsmedeltalen 1807—1937.

av sjöns avrinning, och en sådan har just i år efter
ca 20 års förberedelse tagits i bruk.

Regleringens innebörd.

Är 1925 förelåg ett förslag till reglering av Vänern,
vilket lades till grund för en ansökan hos
vederbörande vattendomstol om rätt för
Vattenfallsstyrelsen att genomföra regleringen. Efter 12 års
domstolsbehandling och kompletterande utredningar i
olika avseenden har slutlig dom meddelats i mitten
av år 1937. Härigenom har Vattenfallsstyrelsen
erhållit rätt att hålla Vänern uppdämd till en
däm-ningsgräns, som under större delen av året är
belägen på höjden + 44,85, men under vintermånaderna
något lägre, + 44,55. En avsänkning ned till + 43,75
får göras utan några särskilda tappningsföreskrifter,
medan rätten att sänka vattenytan därunder ned till
en lägsta gräns av -†- 43,16 är förenad med vissa
restriktioner, för att försämring ej skall
åstadkommas för den livliga sjöfarten på Vänern och
Trollhätte kanal ned till Göteborg.

För att förhindra skadlig översvämning vid Vänern
skall, då på grund av stark tillrinning
dämningsgränsen överskrides, tappningen ökas till 900 m3/s
och till 1000 m3/s, om detta skulle stiga mer än

30 cm över dämningsgränsen (fig. 8). Enär dessa
högvattentappningar äro betydligt större än den
naturliga vattenmängden vid motsvarande
vattenstånd, möjliggöres härigenom till strandägarnas
fördel en viss sänkning av högvattenstånden och en
minskning av deras varaktighet. Den ökade
vattentappningen har nödvändiggjort omfattande
rensningar i älven, både vid utloppet i Vargön (fig. 9)

17 sept. 1938

429

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938a/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free