Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 41. 15 okt. 1938 - Vad tiden kräver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
riktning. Fabriksdriften anförtroddes tidigare åt
tekniker med mera elementär utbildning. Det visade
sig emellertid med de allt mera skärpta kraven på
driftens ekonomi, att högskolebildade ingenjörer voro
bättre skickade att lösa hithörande problem.
Denna förändring i arbetsuppgifterna har
emellertid gjort sig gällande ej blott inom de industrier, som
tidigare sysselsatt ingenjörer med högre teknisk
skolning. Behov av dylik kvalificerad teknisk personal
har med tiden uppstått även inom sådana
industriföretag, som förr ej använt sig därav, utan dirigerats
av kommersiellt utbildade chefer med hjälp av
specialutbildat underbefäl, såsom verkmästare,
förmän etc.
Exempel på hithörande industrier återfinnas bland
textil- och konfektionsfabrikerna, tryckerierna,
läder-och skofabriker, emballage- och kartongindustrien,
möbel- och snickerifabrikerna m. fi. Man har inom
dessa funnit, att om företaget blott har en viss
storleksordning — t. e. 100—300 arbetare — så kan en
ingenjör med god teknisk utbildning avsevärt
bidraga till förbättring av tillverkningsekonomien
oberoende av den produkttyp, som framställes. Det finns
nämligen inom driften så många problem av
maskinteknisk, ångteknisk, elektroteknisk, transportteknisk
och fabrikationsekonomisk art, vilka kunna lösas på
bästa möjliga sätt blott av personal med god
ingenjörsblick, att man funnit det vara god ekonomi att
överlåta lösningen av dessa problem åt ingenjörer
med högre teknisk utbildning.
Även på det rent kommersiella området har ett
ökat behov av ingenjörer uppstått. Tiden ställer
nämligen nu helt nya krav på en försäljare: han skall
ej i första hand vara orderfångare, utan lika mycket
rådgivare. Och detta ej blott åt kundkretsen, utan
i lika hög grad åt det egna företaget, tack vare sin
sakkunskap ifråga om den tekniska tillverkningen av
de produkter, han representerar. Dessutom skall
denna sakkunskap sätta honom istånd att uppspåra
nya användningsområden för produkterna.
Inom vitt skilda branscher finnes därför numera
behov av ingenjörer, som hava ej blott teknisk, utan
även försäljningsteknisk skolning. De få taga hand
om rena försäljningsuppgifter, reklamproblem,
marknadsstudier, förpackningsfrågor, transportproblem
osv. Det är ett faktum, att distributionen av
industriens produkter ej hållit jämna steg med
produktionens utveckling. Stora och viktiga
arbetsuppgifter föreligga därför inom de flesta industrigrenar
för distributionsingenjörer.
Sammanfattningsvis kan man sålunda fastslå, att
det blott är en förhållandevis liten del av de
utexaminerade ingenjörerna, som i praktiken få enbart
tekniskt betonade arbetsuppgifter — på sakkunnigt
håll uppskattas denna del till 15 à 20 %. Återstoden
kommer att sysselsättas med uppgifter, som äro mera
ekonomiskt och organisatoriskt betonade. Det är
därför nödvändigt, att den tekniska undervisningen
anpassas efter denna förändring i ingenjörernas
arbetsuppgifter. En förändring, som bl. a. avspeglar
sig däri, att ett ständigt ökat antal studerande vid
Tekniska högskolan i Stockholm välja sina
examensarbeten inom området industriell ekonomi och
organisation. Läsåret 1930—31 sålunda 4 studerande,
1937—38 däremot 15 studerande, varibland 11
meka-nister, 3 elektriker och 1 kemist.
Högskolan är emellertid, som nämnt, dåligt rustad
med undervisningsmöjligheter inom denna
ämnesgren. På grund härav ha många studerande måst
nekas att utföra examensarbete inom detta av dem
önskade område. Detta förhållande är så mycket
mera att beklaga, som från industriens sida. under
senare år funnits en mycket större efterfrågan på
ingenjörer, som specialiserat sig inom detta område,
än vad högskolan kunnat tillgodose.
Det är ett faktum, att de tekniska gymnasierna
bättre tillgodose undervisningen i industriell ekonomi
och organisation än de tekniska högskolorna.
Tekniska gymnasiet i Örebro har sålunda 5
veckotimmar och de i Malmö och Härnösand t. o. m. 7
veckotimmar under ett helt läsår mot 6 veckotimmar
under en termin vid Tekniska högskolan i Stockholm.
De tekniska högskolorna i Köpenhamn, Trondheim
och Helsingfors ha vardera en professur inom
området för industriell ekonomi och organisation. Och
dock äro de båda sistnämnda läroanstalterna mindre
än högskolan i Stockholm.
En jämförelse med kontinentens tekniska
högskolor utfaller ännu mera till Sveriges nackdel. I
Berlin, Dresden, München och Breslau finnas
särskilda fackavdelningar för industriell ekonomi och
organisation.
En fackavdelning av sådant slag grundades vid
tekniska högskolan i Berlin redan år 1925. Vid denna
finnas 7 professorer och 1 docent, som föreläsa i
industriekonomiska ämnen. Vid denna tekniska högskola
finnas för närvarande omkring 2 000 studenter,
medan vid Tekniska högskolan i Stockholm vårterminen
1938 funnos 1163 ordinarie studerande.
Även i övriga länder går utvecklingen mot
inrättande av en särskild fackavdelning vid de tekniska
högskolorna. Vid tekniska högskolan i Zürich
exempelvis, vilken till storlek och arbetsuppgifter väl i
stort sett torde motsvara Tekniska högskolan i
Stockholm, grundades den 1 jan. 1934 en särskild
fackavdelning med 2 professurer och 4
speciallärarebefattningar.
Möjligheterna till undervisning och forskning på
detta viktiga område äro i Stockholm och Göteborg
sämre tillgodosedda än vid någon annan teknisk
högskola i norra och mellersta Europa.
En av de mindre amerikanska högskolorna —
Pur-due University, Ind. — har nu i industriekonomiska
ämnen 16 föreläsningskurser, 5 professorer och 4
speciallärare mot resp. 3, 1 och 1 för 15 år sedan.
Skall den svenska industrien kunna hävda sig i
den alltmer skärpta internationella konkurrensen,
måste den högre tekniska undervisningen anpassas
efter tidens och utvecklingens krav bl. a. ifråga om
ämnesgruppen industriell ekonomi och organisation.
Vår industris betydelse för det svenska folkhushållet
är allmänt erkänd och ofta omvittnad; likaså det
faktum, att vårt folks levnadsstandard kunnat höjas till
sin av hela världen avundade nivå huvudsakligen
tack vare vår export. Dennas värde översteg förlidet
år 2 milliarder kronor och bestod till omkring 90 %
av industriprodukter.
Statsrådet Engberg kan sålunda stödja sig på
mycket starka skäl, om han till nästa års riksdag
framlägger proposition om inrättandet vid Tekniska
högskolan i Stockholm av en professur i industriell
ekonomi och organisation.
460
10 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
