Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Trafikolyckornas omfattning, orsaker och bekämpande, av Otto Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Trafikolyckornas omfattning, orsaker och
bekämpande.
Av civilingeniör OTTO WALLENBERG, verkst. direktör i NTF.
Motorismen har genom sin nästan explosionsartade
utveckling på ett par decennier genomgripande
omgestaltat förutsättningar och former för trafik- och
transportväsendet. Genom sina indirekta verkningar
har den omvandlat människornas tanke- och
känsloliv. Överallt, på det ekonomiska likaväl som på det
sociala och kulturella området, har motorismen rest
problem, för den enskilde såväl som för samhället.
Problem, som kräva dryftning i stormakternas
kabinett likaväl som i småstaternas riksförsamlingar.
Genom motorismens ständiga framåtskridande har
sålunda bl. a. bilismen blivit en folkrörelse, stark
och ständigt växande, som det blivit en
maktpåliggande angelägenhet att länka in på sunda och
riktiga banor. Genom den utvidgning av vägväsendet,
som härigenom framtvingats, har i sin tur antalet
andra trafikant- och fordonsgrupper ökat, varigenom
området för statsmakternas ingripande och
reglerande verksamhet ytterligare ökats.
Teknik och lagstiftning arbeta rastlöst för att
anpassa samhälle och individer efter det på detta sätt
utvidgade trafiklivet, men överallt i världen strida
samhällsmakterna en till synes hopplös kamp mot
nutidssamfärdselns mörka avigsida: trafikolyckorna.
Motorismen har visserligen blivit en mäktig hävstång
för det materiella och kulturella framåtskridandet
men också, för att tala med den romerska skalden
Ovidius, ett mäktigt "irratamentum malorum", ett
eggelsemedel till det onda.
Man får en föreställning om, vad trafikolyckorna
betyda av lidanden och kostnader, då man ser några
siffror från de stora länderna. Sålunda beräknas, att
i England under femton år efter världskriget genom
trafikolyckor dödats och skadats två millioner
människor. Detta antal motsvarar tre fjärdedelar av de
brittiska förlusterna under världskriget.
I Amerika, motorismens föregångsland, dödades
under senaste året 40 000 människor och skadades
över en million i trafiken.
Överallt i den civiliserade världen talar man om
"vägarnas världskrig" och dryftas det medel att
förebygga och minska dess offerväsen.
Trafikolyckorna kosta vårt land mer än 50 millioner
kronor per år.
Vad vårt eget land beträffar, med dess långsträckta
geografiska utbredning och glesa befolkning utan
anhopning i stora befolkningscentra, kräver
självfallet trafiken icke människoliv till ett antal, som de
nyss anförda siffrorna. Men under 25-årsperioden
1911—36 gingo dock omkring 5 000 människoliv
förlorade enbart i motortrafiken och skadades icke
mindre än 110 000 människor så svårt, att de måste
föras till sjukhus för behandling. Enbart år 1935
dödades 331 människor vid motortrafikolyckor och
för år 1936 hade siffran stigit till 420 för att för år
1937 preliminärt beräknas till 430. Årligen införas
till våra sjukvårdsinrättningar över 10 000 i trafiken
skadade. Därtill kommer ett säkerligen icke ringa
antal, som få sin vård i hemmet eller annorstädes.
De kostnader, som genom trafikolyckorna orsakas
samhället och de enskilda, äro självfallet mycket
svåra att någorlunda exakt beräkna. Men med
till-lämpning av likartade beräkningsgrunder, som
till-lämpats vid vissa utländska statistiska
undersökningar, kan man komma fram till en viss approximativ
uppskattning. Kostnaderna för förlorade
människoliv (försäkringstekniskt), den enskildes och statens
jämte kommunernas kostnader för sjukhusvård,
minskad arbetsförtjänst jämte materialskador beräknas
på detta sätt för Sveriges vidkommande till omkring
50 millioner kronor. Härtill komma samhällets rent
administrativa kostnader, t. e. för utvidgat polis- och
domstolsväsen, vilka tillsammans med svårbedömbara
indirekta följdkostnader sannolikt högst väsentligt
öka detta belopp.
Enbart med dessa siffror för ögonen är det
uppenbart, att trafikolyckorna äro ett samhällsekonomiskt
problem av första ordningen. Gör man sig en
föreställning om allt det elände, alla de lidanden, som
ligga bakom de kalla siffrorna, får man problemets
sociala sida klar för sig.
Vad kan då göras för att förebygga alla dessa
olyckor, för att nedbringa dessa kostnader, minska
allt detta lidande?
Vad orsakar trafikolyckorna?
Innan man vill bekämpa något, måste man först
göra klart för sig, vari detta något består. En läkare
ställer först diagnos på en sjukdom, innan han
föreskriver behandling och medicin, och på samma sätt
skall man handla, då det gäller "trafikdöden", som
blivit en den moderna civilisationens farsot.
Det huvudmedel, vi äga för att diagnosticera
trafikolyckornas kausalsammanhang, är statistiken.
Någon svensk statistik, som omfattar samtliga
trafikolyckor, finnes tyvärr ännu ej. Sedan år 1935 äga
vi däremot en av statistiska centralbyrån enligt
uppdrag av Kungl. Maj:t utarbetad statistik över de
olyckor i samband med motorfordontrafik, vilka
föranlett polisundersökning.
Enligt denna äro för år 1936, det senaste år för
vilket uppgifter föreligga, de flesta olyckorna
(62,2 %) att tillskriva motorförares körsätt såsom
huvudorsak, medan ljus- och väderleksförhållanden
angivas som huvudorsak i minsta antalet fall, 0,5 % resp.
0,6 %. För de övriga huvudorsaksgrupperna är
ordningsföljden denna: velocipedåkares åtgärder 9,3 %,
vägförhållanden 7,5 %, fotgängares åtgärder och
motorförares personliga förhållanden 6,1 % för
vardera gruppen, motorfordons beskaffenhet och "andra
huvudorsaker" 3,1 % för vardera gruppen samt "annan
vägfarandes åtgärder" 1,5 %.
Kompletterar man denna statistik med uppgifterna
488
22 okt. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
