Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Trafikolyckornas omfattning, orsaker och bekämpande, av Otto Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
människans positiva motkrafter: pliktmedvetande,
beslutsamhet, disciplin och samhörighetskänsla,
utbyggd och stärkt av största möjliga trafikkunskap.
Det är uppenbart, att en sådan fostran måste sättas
in på ett tidigt stadium.
Denna insikt har också varit vägledande för den
centralorganisation för trafikpropagandan, som vi
numera äga i vårt land i den på regeringsinitiativ
bildade Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande (NTF).
På det program, föreningen uppgjort för sin
verksamhet, upptar arbetet bland det uppväxande släktet
en framskjuten plats. På olika sätt och i samarbete
med skilda organisationer har NTF sökt verka för
upplysning bland ungdomen i spörsmål, som hänga
samman med det moderna trafiklivet.
Mest väntar sig NTF härvidlag av den
obligatoriska trafikundervisning, som sedan ett par år
bedrives i våra skolor och vilken kom till stånd
väsentligen på initiativ av föreningen.
Men för verksamheten bland och för de unga,
vilken ju måste bli ett arbete på mycket lång sikt,
får man ej försumma propagandan och
undervisningen bland de äldre. Ungdomen är visserligen
mera påverkbar, icke minst för att den står den nya
tidén närmare, men å andra sidan är det de vuxna,
som dels ha möjlighet att påverka utvecklingen och
verka opinionsbildande, dels i större utsträckning
och mera direkt utnyttja de moderna trafikmedlen.
Vad beträffar denna allmänna trafikpropaganda
måste dess främsta särmärke bli, att den icke får stelna
i slentrian, icke stöpas i en en gång för alla fastställd
form. Men samtidigt måste dess olika grenar
samverka, den måste bedrivas efter enhetliga metoder
och enhetliga grunder. Det gäller också, detta icke
minst i vårt land med dess speciella geografiska
karaktär, att i görligaste mån anpassa trafikfostran
efter de skiftande lokala förhållandena, efter olika
folkgruppers intressesfär och psykologiska struktur.
Den bästa formen för sin verksamhet i
trafikfostrans och olycksbekämpandets tjänst har NTF funnit
de s. k. trafikdagarna utgöra. Genom att det lokala
arbetet för dessas genomförande verkställts av lokala
trafiksäkerhetskommittéer, har trafikpropagandan
kunnat bliva ett samarbete, där olika myndigheter
och korporationer medverkat.
Trafiksäkerhetspropagandan har, genom att anknyta direkt till
trafiklivet självt på gator och vägar, kunnat bliva, om jag
så får uttrycka mig, levande. Trafikundervisningen
har blivit en återspegling av orternas eget speciella
liv, av deras individuella särdrag, den har smält
samman skilda specialintressen till en endräktig vilja
till samarbete och underordning av särintressen under
det gemensamma bästa.
Ett särmärke för den svenska trafikpropagandan,
som uppmärksammats mycket utomlands, är att den
kommunala självbestämmanderätten i så stor
utsträckning lämnats obeskuren. NTF har tagit
initiativ och verkar som sporre, men de lokala
myndigheterna ha själva, med god hjälp av NTF
visserligen, svarat för genomförandet.
I en tid, då den lokala självstyrelsen så starkt
inskränkts och alltmer hotas, är detta av icke ringa
betydelse. Härigenom har trafiksäkerhetsarbetet
länkats in som ett led i den allmänna fostran till
demokrati, vilken vårt land äger i sällsport hög grad.
Fig. 4. Gemytlig handledning.
Demokratiskt är också trafiksäkerhetsarbetet i den
meningen, att varje enskild individ, oberoende av
ålder, ställning och rang, kallas att vara med som
medarbetare i de strävanden, som i grunden icke
avse något mer eller mindre än att trygga medborgarnas
liv och säkerhet.
Sedan NTF under sin hittillsvarande tillvaro
utsträckt sin verksamhet till praktiskt taget alla städer
och ett mycket stort antal landsbygdskommuner, kan
första delen av dess verksamhet sägas vara avslutad.
Den första etappen har varit en väckelsens tid, det
har gällt att väcka människorna till insikt om
trafikolyckornas omfattning, om deras innebörd och
verkningar, att skapa fram trafikförståelse och
trafikkunskap.
Det beror sedan på den enskilde, om nästa etapp
av trafiksäkerhetsarbetet skall gå fram i
bestraffningens eller vägledningens form.
Utomlands, där man bedrivit trafikpropaganda
avsevärt mycket längre än hos oss, har man sett sig
nödsakad att låta den till sist ta formen av skärpt
lagstiftning och bestraffning av skilda slag.
Det återstår nu för oss svenskar att visa, att vi
äro vuxna den självverksamhet under ansvar, som är
vår demokratis urgrund och väsen, eller om också vi
skola behöva tillgripa yttre disciplin istället för den
inre, som till sist dock är den enda hållfasta grunden
för trafikolyckornas bekämpande och
trafiksäkerhetens höjande.
29 okt. 1938
491
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
