- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Allmänna avdelningen /
497

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Vägen, vagnen och människan i analysen av en trafikolycka, av Georg von Wendt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Efter transporten av barnet till sjukhuset fördes
vagnen på polismyndigheternas försorg till
bilbesiktningsman, som konstaterade, att bromsinrättningen
var mycket slapp, så slapp, att bilen utan justering
icke finge användas i trafik.

Människan som iakttagare.

Trots rubrikens ordning göra vi nu början med
människan, som alla sina bristfälligheter till trots är
reproduktionsapparaten, till vilken vi måste ty oss
— människan, som event. orsakare av
olyckshändelsen, som åskådare eller vittne och som domare.

Föraren av olycksbilen
uppgav förutom det redan
anförda, att han
omedelbart, då han observerade
barnets språng över
körbanan bromsade bilen så
kraftigt han förmådde samt
svängde den något till
höger. Han uppgav sin
fart ha varit obetydligt
över 20 km/h.

Av barnen kunde tre
höras. En äldre flicka hade
observerat den
ankommande bilen och gripit i den
lilla för att hindra henne att rusa fram över
körbanan, men den lilla slet sig loss. Hon angav
avståndet till den ankommande bilen i
losslitnings-ögonblicket till mellan 4—5 m, att olyckan skedde
1^5 m från trottoarkanten. Bilen hade icke bromsats
in före sammanstötningen med flickan, men kanske
just samtidigt. Hastigheten var hög. Ett annat av
barnen kunde icke uppgiva så mycket i detaljer som
den förstnämnda men uppgav också att hastigheten
varit hög. En gosse, son till en chaufför, uppgav
ungefär detsamma som flickorna men påstod, att
hastigheten var måttlig. Ingen av barnen hade hört bilens
signal, men flera hade påtagligen samtidigt med
signalens avgivande vänt blicken åt det håll, varifrån
bilen kom. Vändningen var sannolikt en omedveten
signalreaktion. Två vuxna vittnen hade hört
signalen —• båda damer — och uppgåvo, att farten
varit hög. Ett manligt vittne, som icke hört
signalen, ehuru han befann sig mellan de två damer,
som hört den, ansåg, att farten varit medelmåttig.
Det kan anmärkas, att utom på vissa delar av de
stora inkörsvägarna, där den tillåtna högsta
hastigheten är 70 km/h, gäller i Helsingfors 50 km/h som
maximihastighet.

Ett vittne, som hördes mycket senare, lämnade en
rätt avvikande skildring av platsen för olyckan.
Vittnet hade ej hört signalen, ehuru det befunnit sig
närmast bilen och angav hastigheten såsom mycket
hög. En del vittnen kunde icke uttala sig om, vem
som hade skulden. Det sistnämnda vittnet samt ett
par till ansågo dock föraren av olycksbilen skyldig,
emedan han ej bromsat in före kollisionen.

På grund av vittnesutsago och verkställda
mätningar torde följande kunna anses vara någorlunda
exakt: bilen befann sig på mellan 4,5 och 5 m
avstånd från skärningen av den plats på trottoarkanten,
från vilken barnet rusade i väg. Den inbromsades
icke före kollisionen — däri voro åsyna vittnen
faktiskt eniga — utan just vid densamma eller ögon-

blicket efter. Olycksbilen stannades 8—10 m från
kollisionsplatsen. Om kollisionsögonblicket sålunda
motsvarade inbromsningsmomentet, var
inbromsningssträckan 8—10 m.

Vi finna av vittnesskildringarna, att människan
som observatör i detta fall, alla smärre olikheter till
trots, dock fungerat rätt likartat, och vittnena äro i
en del punkter t. o. m. helt av samma mening. Att
ett av vittnena anförde så avvikande uppfattning,
sammanhänger säkert med det sena hörandet.
Människans reproduktionsförmåga har en stark
tidsbegränsning och är därtill olika för olika intryck och

Fig. 1. Olycksplatsen.

säkert i detta avseende även olika för olika
människor. Får icke ett intryck något stöd i
associationer, är tiden, under vilken det kan reproduceras,
mycket kort. En dylik skenbart helt utplånad
reproduktion kan emellertid under inflytande av vissa
bestämda förhållanden återuppväckas. Ett annat av
vittnena kom först ihåg ljudsignalen, när det blev
påmint om det förbirasslande tåget. Då man
bedömer förändrade eller kompletterade vittnesmål, får
man icke glömma, att reproduktionen städse har
eller kan ha ett associationsstöd, som ouppväckt
låter reproduktionen vara defekt.

Vittnenas uppgift om farten var lika typisk för
detta mål som för de flesta liknande. Fart är ju
ett mycket relativt begrepp. Betecknande är, att en
olycksbils förare städse skattar sin fart jämförelsevis
lågt. Det är också helt naturligt, att chaufförsonen
ansåg farten måttlig, medan damerna samtliga ansåg
den hög.

Människan uppträder i detta fall icke i all sin
bristfällighet som reproducerande, men dock äro
vittnesmålens olikheter också här rätt typiska.

Människan som bilförare.

Föraren av olycksbilen gav, som sagt, signal, då
han på några tiotal meters avstånd såg barnhopen. I
Helsingfors stadgas tyst trafik, och signal får
begagnas endast, då den synes absolut nödvändig. Den
betydde här, att de barn, som eventuellt voro nere på
körbanan eller tänkte stiga ned på den, skulle hålla
sig på trottoaren. Föraren underskattade som
påpekats sin hastighet, och han säger sig ha bromsat
omedelbart, då han observerade, att barnet begav sig
in på körbanan.

Denna uppgift är säkert fullkomligt riktig. För att
en inbromsning skall åstadkommas måste
synintrycket genom bearbetning i hjärnan förvandlas i en
serie sensibelt kontrollerade motoriska reaktioner.
Trots att hela inbromsningsproceduren hos en van

29 okt. 1938

497

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938a/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free