Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Vänster- eller högertrafik? av A. Norlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Läget vid gatukorsningar.
ett framförvarande fordon, vilket skall passeras
till höger (fig. 2). Ty kusken a kan i så fall
i tid se, om något hinder finns för omkörning,
under det att kusken b icke har samma möjlighet.
För att passera ett framförvarande fordon, måste
den senare så att säga i blindo köra till vänster, men
upptäckes då ett mötande hinder, får han köra
tillbaka igen till gamla läget, och följden blir alltså ett
vinglande i sidled. Även härvidlag blir olägenheten
större ju större bredd fordonet har i förhållande till
gatan.
3. Högerhäntheten medför vidare, att vid
avstigning från tåg, spårvagn, buss o. d. det är
förmånligare och säkrare att stiga av på fordonets vänstra
sida än på den högra. Vid avstigningen, som alltid
skall ske framåt i fordonets rörelseriktning, kan man
nämligen vid avstigning till vänster hålla sig fast
med den starkare högerhanden. Men
vänsteravstig-ning fordrar vänsterkörning, ty passagerarna måste
stiga ut på en plattform, trottoar e. d. intill
fordonets vänstra sida.
Dessa tre skäl voro de huvudsakliga, som vid
ifrågavarande debatt framfördes till förmån för
vänstertrafiken; och som bevis på riktigheten av
ovannämnda synpunkter påpekades bl. a., att i de
verkliga hästländerna England, Österrike och Sverige
tillämpades vänstertrafik.
Högerregelns förkämpar kunde icke förebringa lika
goda argument, men de vunno dock slaget, ehuru en
majoritet lär ha uttalat sig till förmån för en
övergång till vänstertrafik. Myndigheterna vågade
nämligen icke påtaga sig ansvaret för alla befarade
olyckor vid en omläggning, som dessutom skulle
kräva dryga kostnader, och vidare framhölls, att de
flesta länder på den europeiska kontinenten hade
högertrafik — och så behölls högertrafik i
Frankrike.
De skäl, som den gången framfördes till försvar
för vänstertrafikregeln, äro givetvis lika bärande än
i dag, och man kan då fråga sig, hur förslag om
införande av högertrafik ändock gång på gång kan
framföras, när vänsterregeln synes vara överlägsen!
Man måste då komma ihåg, att även om de
tekniska skälen för vänstertrafik ännu i stort sett äro
förhanden, ha dock trafikförhållandena fullständigt
ändrats nu mot anno dazumal.
Bilismen har slagit igenom, och bilen är nu det
förhärskande fordonet på gator och vägar. De
fördelar vänstertrafiken på sin tid ansågs erbjuda, voro
i väsentlig grad betingade av kuskens plats till
höger å fordonet. Men i bilen är förarens plats icke
lika bestämd; i vissa bilar sitter han till höger, i
andra till vänster. Men tydligt är, att där
Vänsterkörning råder, bör föraren rätteligen sitta till höger:
och till vänster, där högertrafik förekommer. Så är
också förhållandet i flera länder; i England äro
bilarna sålunda i allmänhet högerstyrda och i
"högern-länder vänsterstyrda. I Sverige, där bilparken till
största delen är importerad, äro bilarna dock i
all-hänhet vänsterstyrda, ja, detta är t. o. m. fallet med
de svensk-tillverkade, vilket senare förhållande
förklaras med, att de svenska förarna vid körning på
de smala landsvägarna vilja lätt och tydligt se
avståndet till de i vårt land tyvärr ofta förekommande
dikena.
Bilismens genombrott har medfört, att de olika
ländernas invånare kommit betydligt närmare
varandra än förr. Samtrafiken länderna emellan bryter
den förr vanliga isoleringen, gränserna nästan
utplånas, det enda man märker av dem äro de ofta
ganska ingående tullformaliteterna och ibland
ändrade trafikregler. Under sådana förhållanden kan
väl ingen förneka, att det vore icke blott en ofantlig
lättnad utan en positiv åtgärd till nedbringande av
de alltför ofta förekommande trafikolyckorna, om
samma trafikregler tillämpades överallt.
De svenska sakkunniga, vilka i maj 1935 avgåvo
förslag till vägtrafikstadga (1934 års
vägtrafiksakkunniga), förordade en omläggning till högertrafik,
varvid som huvudskäl anfördes önskvärdheten av så
likformiga trafikregler som möjligt för åtminstone
den europeiska kontinenten. Deras förslag väckte
givetvis stor uppmärksamhet och på sina håll för
våning samt satte känslorna i svall, framförallt på
tidningarnas insändaravdelningar. En del tidningar
föranstaltade enquèter bland s. k. trafikexperter, men
som så ofta är förhållandet vid dylika tillfällen fick
sakkunnigeförslaget härvidlag tjäna mera som en god
hjälp till ökad lösnummerförsäljning än det verkliga
ändamålet. På annat sätt kan knappast förklaras,
att som expert på detta område tillfrågades bl. a. en
spårvagnsförare, vars svar ju icke gärna kunde bli
mer än ett. Mera betänkligt var, att en
motororganisation lät företaga en omröstning bland landets
samtliga motorfordonsägare, och majoriteten av de
Fig. 2. Läget vid omkörning.
504
29 okt. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
