- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Allmänna avdelningen /
510

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Billjusets betydelse för trafiksäkerheten, av Stig I:son Hultman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 2. Ijjusfördelningskurvor för halvljus, typ 1.

Fig. 4. Ljusfördelningskurvor för halvljus, typ 2.

kastare ca 230 meter. Denna beräkning är grundad
på antagandet att de två strålkastarnas ljusverkan
direkt kunna adderas. I verkligheten är detta
emellertid icke fallet och den slutgiltiga räckvidden
understiger 200 meter. Undersöker man på liknande
sätt vilken spridning som erhålles, får man
exempelvis på avståndet 50 meter ljusbredden 10 meter,
dvs. denna bredd är belyst med mera än 1 lux.
Samma bredd erhålles vid 100 meters avstånd. Av
kurvorna framgår vidare att fördelningen av ljuset på
vägen ej kan vara jämn. Man måste nödvändigtvis
av dessa strålkastare få en markerad ljusfläck
framför vardera strålkastaren. Fordringarna på räckvidd,
spridning och jämn ljusfördelning uppfyllas alltså ej
av dessa strålkastare. Fig. 2 visar det halvljus, som
erhålles med nyssnämnda strålkastare. Halvljuset
liknar i stort sett helljuset. Skillnaden ligger endast
däri, att halvljuset, som synes, ligger något lägre än
helljuset. Kurvan för 1 lux återfinnes även ovanför
mitt-linjen varav följer att detta halvljus icke kan
betraktas såsom bländfritt. I verkligheten tillkomma
"vilda" strålar, dvs. strålar, som från glödlampan gå
direkt genom glaset. Dessa ljusstrålar få de mest
oberäkneliga riktningar och uppfattas av den
mötande som en samling bländande punkter.

Fig. 3 visar en annan typ av helljus. Räckvidden
är här ungefär 300 meter, men spridningen
fortfarande tämligen liten. Genom att den tillgängliga
ljusmängden sammanhålles till ett smalt strålknippe

Fig. 3. Ljusfördelningskurvor för helljus, typ 2.

halvljuset. Ovanför gränslinjen utgår endast ett
fåtal ljusstrålar och nedanför den utgår en mängd
strålar så fördelade, att tillräcklig spridning och god
fördelning erhålles. Räckvidden blir begränsad därav
att strålkastarna måste inställas med huvudaxeln
snett nedåtriktad (4 cm lägre för varje 10-tal meter)
för att fordran på bländfritt halvljus skall vara
uppfylld. Halvljuset är ännu mera nedåtriktat än
huvudaxeln och resultatet blir att räckvidden ej kan bli
mycket större än 90 à 100 meter.

De strålkastare som för närvarande användas på
bilar fördela sig ur ljusteknisk synpunkt på tre
huvudtyper. Fig. 1 visar ljusfördelningskurvorna för
helljuset av den kanske mest förekommande
strål-kastartypen. Mätningen har
gjorts 30,5 meter från
strålkastarna i ett plan
vinkelrätt mot strålkastarnas
huvudaxel. Strålkastarna
vo-10 inställda enligt
fabrikantens anvisningar. Man
ser att största belysningen
erhålles nedanför centrum
i form av två "ljusfläckar".
En enkel uträkning ger
vid handen att
förlängningen av strålarna genom
de mest belysta punkterna
komma att träffa vägen ca
190 meter framför bilen.
Belysningen (fortfarande
vinkelrätt mot vägen) vid
vägbanan blir då ungefär
1,8 lux (0,9 lux av vardera
strålkastaren). Räckvidden
blir med dessa två strål-

Fig. 5. Ljusfördelningskurvor för helljus, typ 3.

510

29 okt. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938a/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free