Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 43. 29 okt. 1938. Specialnummer: Säkerheten på väg och gata - Billjusets betydelse för trafiksäkerheten, av Stig I:son Hultman - Cykeln och vägen, av E. Walter Holmstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
blir belysningen på vägens
mitt stor i förhållande till
belysningen på sidorna,
varigenom vägkanterna
komma att framträda
mörkare än de i verkligheten
äro. Ljusfördelningen på
vägbanan är bättre än i
föregående fall, men är
fortfarande icke
tillfredsställande. Halvljuset, som
framgår av fig. 4, är helt
avvikande från helljuset.
Det är skarpt avgränsat
uppåt och blir som synes
bländfritt. Spridningen är emellertid lika liten som
vid helljuset. Även här koncentreras mycket ljus i
mitten och man måste således anse ljusfördelningen
mindre tillfredsställande.
Om motsvarande beräkningar göras med ledning av
kurvorna i fig. 5, finner man att dessa strålkastares
räckvidd är något mer än 325 meter, dvs. ur
trafiksäkerhetssynpunkt fullt tillräcklig. Ljusbredden är
på avståndet 200 meter framför bilden nära 30 meter.
Vid 150 meter är bredden 26, vid 100 är den 20
meter och detsamma gäller för 50 meter framfor vagnen.
Spridningen motsvarar alltså de ur
trafiksäkerhets-synpunkt uppställda fordringarna på ljusbredden.
Ljusfördelningen på vägen visar sig i praktiken bli
mycket jämn, vilket även kan utläsas av kurvorna.
Fig. 6 visar hur halvljuset är beskaffat. Det är för
j-jø.
Fig. 6. Ljusfördelningskurvor för halvljus, typ 3.
det första helt bländfritt, vilket framgår av att
kurvan för 1 lux ligger under mittlinjen. Spridningen
är mycket stor och motsvarar helt de uppställda
fordringarna. Ljusfördelningen på vägen är alldeles jämn
och således vilsam för ögat.
Vilken utveckling billjuset går emot, torde vara
svårt att förutsäga. Det förefaller emellertid, som om
det polariserade ljuset hade möjlighet att så
småningom tränga fram. Med polariserat ljus vore det
nämligen möjligt att mötas med påkopplat helljus
utan att den mötande bländas därav. Men innan
utvecklingen hunnit så långt att det polariserade ljuset
blir praktiskt och ekonomiskt användbart, får man
nöja sig med det billjus, som fig. 5 och 6 representera,
dvs. den ljusfördelning som bäst uppfyller
trafiksäkerhetens krav.
Cykeln i trafiken.
Av civilingenjör E. WALTER HOLMSTEDT, ordförande i Cykelfrämjandet.
Cykelbeståndet i Sverige uppgår till omkring 11/2
mill., de s. k. lättviktcyklarna icke inberäknade.
Siffran är icke exakt, då någon officiell
beräkningsgrund icke finnes, utan uppskattad efter upplysningar
om försäljningssiffrorna, som lämnats från
fabrikanthåll. Man uppskattar nämligen försäljningen under
år 1935 till omkring 250 000 cyklar, under 1936 till
ca 300 000 och under 1937 till ca 375 000. Under
1938 har försäljningen nedgått med omkring 10 %,
jämfört med föregående år. Årets omsättning
beräknas sålunda till mellan 325 000 och 350 000 maskiner.
Under åren 1935—1937 skulle på så sätt ha sålts
minst 925 000 cyklar och under 1938 därtill minst
325 000 eller under 4 år summa 1 250 000. Dessa
maskiner torde med hänsyn till den svenska
cykelindustriens höga standard alltjämt vara i bruk eller
åtminstone vara brukbara. Redan före 1935
beräknades cykelbeståndet i landet till omkring 1 mill.
Om man räknar med att 25 % av dessa eller 250 000
st. alltjämt äro i bruk, vilket icke torde vara för
optimistiskt, skulle man sålunda komma till en siffra
för cykelbeståndet i landet av txl2 mill. eller i runt
tal en cykel på var fjärde innevånare. Denna
uppskattning, som bestyrkts av ledande fabrikanter,
vinner också i sannolikhet, om man tar stickprov på
cykeltätheten i olika städer och samhällen landet
runt och i Stockholm. I Borås lär finnas omkring
23 000 cyklar på närmare 50 000 innevånare, i
Sandviken omkring 9 000 cyklar på 11000 innevånare.
Enahanda är förhållandet i de många industri- och
fabrikssamhällen, där arbetarna i stor utsträckning
förflytta sig mellan arbetsplatsen och hemmet på
cykel. För Stockholms vidkommande visa
trafikräkningarna, att cyklisterna upptaga i runt tal
35 % av fordonstrafiken. En undersökning visar
också, att Stockholm inom sitt område hyser omkring
15 % av landets cykelbestånd, sålunda ett större
antal cyklar än vad man skulle kunna sluta sig till
av huvudstadens innevånarantal i relation till hela
landets.
För uppskattning av cyklisternas antal i Stockholm
har man ganska goda hållpunkter. Stockholmspolisen
började nämligen 1932 en ny cykelregistreringsserie,
som den 16 oktober i år upptog 206 567 nummer. Man
anser, att de flesta av de med dessa nummer försedda
cyklarna alltjämt äro i bruk. I den
registreringsserie, som användes före 1932, voro i runt tal 200 000
cyklar registrerade. Av dessa torde 20 å 25 % eller
40- à 50 000 alltjämt vara i bruk med de gamla
numren, under det att de övriga kunna antagas vara
förslitna, lämnade ur bruk eller omregistrerade i den
nya serien. Denna beräkning tyder på ett cykel-
29 okt. 1938
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
