Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 5 nov. 1938 - IVA:s högtidssammankomst - P. G. Hörnell †, av Sven Lübeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
framgång tillämpas ej blott i Sverige utan även
utomlands. Vidare tilldelades konstnären Jerk Werkmäster
de Laval-medaljen i silver som uttryck för
akademiens tacksamhet för hans förtjänstfulla konstnärliga
insatser vid utformandet av Tekniska museets inre.
Meddelande lämnades därefter om en rad
forskningsunderstöd, som beviljats vid akademiens senaste
arbetssammaiikomst och vilka jämte förut under året
beslutade gör att summan av under kalenderåret
beslutade forskningsbidrag närmar sig nära 100 000 kr.
Sålunda erhöll professor O. H. Faxén anslag för
fortsatta undersökningar i teoretisk mekanik,
civilingenjör Gustaf Jonsson bidrag till experimentell
bekräftelse av ett förfaringssätt för framställning av
bränsleånga och luftbränsleångblandningar i
synnerhet för förbränningsmotorer, civilingenjör lektor G. E.
Nordberg till undersökningar rörande cylinderslitage
vid förbränningsmotorer, civilingenjör Gert Nyberg
till experimentell undersökning av inverkan av
svängningar på ett svarvståls arbetssätt, tekn. dr
Håkan Sterky till undersökningar rörande
transmis-sionsegenskaperna hos elektriska distributionsnät vid
högre frekvenser, fil. lic. Bertil Stålhane till fortsatta
försök med vätesyreelement vid
Elektrovärmeinstitutet, professor Sten Velander till undersökningar
rörande elektrisk ledningsmateriel medelst utmattnings-
maskin, fil. dr Tor Henrik Hagerman till utförande av
kornstorleksbestämningar på släckningsprodukter av
kalk. Geoteknikern Walter Kjellman erhöll bidrag
för utexperimentering av en förbättrad metod för
jordsondering, professor H. Kreüger för undersökning
av elasticitetsegenskaperna hos tegel och betong,
lektor Stig Kjellstrand för forskning beträffande
ullfiberns mekaniska egenskaper och deras förändring
samt metoder för bestämning av de mekaniska
egenskaperna hos konstfibrer, ingenjör Stig Ingemar
Löfgren för fortsättning av undersökningar över
spinn-barheten hos konstfibrer, civilingenjör Karl Ivar
Skärblom för principiell forskning beträffande
destillationsprocesser, professor G. Borelius för fortsatta
undersökningar av utskiljnings- och
inordningsförlopp i legeringar, bergsingenjör Helge Löfquist för
studier av sulfidinneslutningar i legerade stålgöt,
civilingenjör Bertil Thunell för undersökningar av
handelsvirkets hållfasthetsegenskaper samt fil. kand.
Sture Landergren anslag för att slutföra en
undersökning över de svenska järnmalmernas kvantitativa
geokemi.
Till sist följde ett föredrag av direktör Sigurd
Nauckhoff, Gyttorp, om kemisk forskning och dess
betydelse för den kemiska industriens utveckling,
vilket senare kommer att refereras i Teknisk tidskrift.
P. G. Hörnell †.
En starkt och stillsamt lysande ingenjörsbana av
internationella mått bröts natten till den 27 oktober,
då professor P. G. Hörnell slutade sitt verksamma
liv. För ett par veckor sedan stod han i begrepp
att flyga till London för en viktig konferens om en
stor dammbyggnad i Australien, men drabbades dagen
fore av den sjukdom (blodpropp), som han icke
lyckades kämpa sig igenom.
Per Gustaf Hörnell var av präktig bondestam och
föddes i Själevad, Ångermanland, den 25 april 1876.
Den tekniska ocn praktiska begåvningen var
omisskännlig. Han passerade graderna som snickare-,
murare- och bildhuggarelärling, elev vid Tekniska skolan
i Stockholm och Tekniska högskolans avdelning för
väg- och vattenbyggnad 1896—1900, för att därefter
omedelbart anställas vid J. Gust. Richerts
ingenjörsbyrå, sedermera Vattenbyggnadsbyrån. Vid dennas
bildande 1902 var Hörnell en av stiftarna, och han
kvarstod praktiskt sett i byråns tjänst till sin
bortgång, med korta gästroller som Stockholms stads
generalplanechef 1925—28 och som professor i
vägbyggnad och kommunikationsteknik vid Tekniska
högskolan 1926—29.
I Vattenbyggnadsbyrån ägnade sig Hörnell
omväxlande åt projekterandé av vatten- och
avloppsledningar, hamnar, kanaler och kraftverk. Vid sidan av
vardagsuppgifterna var det från början och blev
alltmer de stora planerna, de verkligt svåra
grundläggnings- och konstruktionsuppgifterna, som fångade
honom och där han ihärdigt, med beundransvärd
praktisk skärpa utformade sina ofta geniala idéer, i
förtroendefull samverkan med sina medarbetare. S:t
Petersburgs kanalisation, Göteborgs djuphamn,
Prerau lyftverk, Swedish-Asiatic Engineering Co.
Ltd., Schwedisch-Russische Ingenieurgesellschaft,
Vintersjöfartskommittén, Sveagruvans hamn på
Spetsbergen, Vladivostoks och Rangoons vattenverk,
Shanghai hamn, "Centralbron7’ i Stockholm, Volchov,
Svir och Mingechaur kraftverk i Ryssland, Arapuni
kraftkanal (Nya Zeeland) och Burrinjuck
dammbyggnad (Australien) — två ytterst krävande
restaurc-ringsarbeten, av vilka det senare upptog hans sista
tekniska tankar — denna rad av namn och företag
representerar lika många betydande, delvis
monumentala ingenjörsuppgifter, där Hörnell under loppet
av ett tredjedels sekel varit ledande kraft eller gjort
märkliga inlägg.
Under det grundläggande skedet i nära samverkan
med J. Gust. Richert, därefter självständigt, har
Hörnell sålunda åt sig förvärvat och i hög grad
bidragit att för Vattenbyggnadsbyrån skapa en för
nordiska förhållanden enastående ställning som kon-
528
26 nov. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
