Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 12 nov. 1938 - Elmikroskopet, av Erik H. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
12 NOV. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 45
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A, WESSBLAD ÅRG. 68
INNEHÅLL: Elmikroskopet, av Erik H. Lundgren. — Bergoljebränslenas användning inom världssamfärdseln,
av civilingenjör Gustaf E. W. Jonsson. — Axel Wahlberg †. — J. V. Svenson †. — Notiser. — Personalnotiser.
— Sammanträden.
Elmikroskopet.
Av ERIK H. LUNDGREN.
I ett vanligt ljusmikroskop kan man ej iakttaga hur
små föremål som helst. Det är lätt att inse, att man
ej kan avbilda föremål och avstånd, som äro mycket
mindre än våglängden hos det använda ljuset. Om
man granskar ett antal parallella linjer eller streck,
så finner man också, att det finns ett minimiavstånd
mellan dessa streck, vilket ej får underskridas, om
man skall kunna särskilja strecken. Det nämnda
minimiavståndet kallas mikroskopets upplösningsförmåga
och är direkt proportionellt mot ljusets våglängd.
Mellan upplösningsförmåga och förstoring finns ett
bestämt lämpligt förhållande. I ett modernt
mikroskop uppnår man en nyttig förstoring av ungefär
2 000 ggr. Om man ökar förstoringen ytterligare,
erhåller man blott större bild, inga ytterligare detaljer
framträda. För förbättring av mikroskopet bör alltså
det använda ljuset ha så kort våglängd som möjligt.
Man har gjort mikroskop med ultraviolett ljus, men
vinsten härmed är relativt obetydlig i förhållande
till den komplikation, som osynligt ljus medför.
Det finns emellertid andra slag av strålning, som
i jämförelse med ljuset ha mycket kort våglängd, t. e.
röntgenstrålning och elektronstrålning. Flera
forskare hava arbetat med att konstruera ett mikroskop
för röntgenstrålar, dock hittills utan resultat.
Elektronstrålarna kan man lättare behärska, och med ett
mikroskop för dylik strålning har man nu nått
aktningsvärda resultat.
Fig. 2. Siemens’ elmikroskop.
Elektronstrålningens våglängd anges
approximativt av formeln
x = |/ ~ • 10-5 cm
Optisk axel
Magnetiska kraft linjer
Elektronvägar
Elektronstrålelins.
där V är spänningen i voit.. Våglängden blir alltså
exempelvis för en strålspänning av 50 kV 0,55 mfi,
vilket är en tusendel av det vanliga ljusets våglängd.
För att kunna bygga ett elektronstrålemikroskop
eller i korthet elmikroskop, måste man kunna göra
linser för elektronstrålningen. Denna avböjes i såväl
elektriska som magnetiska fält, vilket har utnyttjats
i ett flertal linskonstruktioner. Den mest använda
framgår av bifogade fig. 1. Ett divergent
elektronknippe, som går ut från en punkt nära axeln, kommer
Fig. i.
12 nov. 1938
531
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
