Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 24 dec. 1938 - Region- och landsplaneringen i förhållande till industrien, av A. Lilienberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
24 D EC. UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN HÄFTE 51
1 9 3 8 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD ÅRG. 68
INNEHÅLL: Region- och landsplaneringen i förhållande till industrien, av stadsplanedirektör A. Lilienberg.
— Kemisk forskning och dess betydelse för den kemiska industriens utveckling, av direktör S. Nauckhoff. —
Bertil Almgren 60 år. — Notiser. — Insänt.
Region- och landsplaneringen i förhållan de
till industrien.
Av stadsplanedirektör A. LILIENBERG.
Under senare år har industriens lokalisering över
hela världen varit föremål för mycken
uppmärksamhet. Bland annat har man konstaterat, att
industrierna i de större städerna ofta äro olämpligt placerade
i det att de ligga inom områden, där industri icke hör
hemma, särskilt inom bostadsområdena, Där orsakar
industrien ofta hygieniska olägenheter, och
transporterna till och från så belägna industrier bli ofta
onödigt dyrbara. Men även industriens placering
med hänsyn till landet i dess helhet är ofta olämplig
särskilt med hänsyn till önskvärd samhällsbildning
samt transport-, avsättnings- och arbetareförhållanden.
I en tid, då så pass många nya industrier grundas
och andra rationaliseras till och med till den grad,
att de helt och hållet ombyggas, är det ju därför på
sin plats att ta upp frågan om industriens belägenhet
till behandling. Problemet är aktuellt även hos oss,
bland annat emedan vi i ganska stor utsträckning i
våra större eller medelstora städer och samhällen ha
industrier belägna i samhällenas centra på ett för
såväl industrien som samhällena olägligt sätt. Ehuru
det knappast torde vara behövligt att angiva några
särskilda exempel vill jag dock för att illustrera detta
påpeka fallet L. M. Ericsson här i Stockholm. Dess
industrikomplex i centrum av staden är så omodernt,
att någon rationalisering av driften där icke kan ske
inom nuvarande byggnader. Då således helt nya
byggnader måste uppföras, har det befunnits
lämpligare och mera ekonomiskt att flytta hela
anläggningen, vilket just nu sker till en för detta ändamål
lämplig plats i ett av stadens ytterområden.
Frågan om industriens belägenhet är aktuell icke
minst i England. Med anledning härav tillsatte
engelska regeringen förra året en kunglig kommitté
för utredande av frågan om industriens lämpliga
lokalisering i landet. I anslutning härtill togs
frågan upp till behandling vid den internationella
ingen jörskongressen i Glasgow nu i somras, varvid som
föredragshållare hade inbjudits chefen för engelska
byggnadsstyrelsens lands- och stadsplanebyrå G.
Pepiær samt förf.
Mitt eget inlägg i frågan var i sammandrag ungefär
följande:
Det är ett intimt samband mellan industri och
samhällsbildning. Ser man tillbaka i tiden, finner
man nämligen, att det i huvudsak är två faktorer,
som kraftigast bidragit till samhällens uppkomst och
blomstring, nämligen handel eller industri, eller också
samverkan dem emellan. När samhällena icke få
näring av dem, tyna de i regel av, såvida de icke äro
förvaltnings- eller nöjescentra eller äro beroende av
andra sekundärfenomen.
Vi se exempel härpå i den antika orientens
blomstrande men numera döda städer eller i avtyningen av
Medelhavets och Västeuropas stadsbildningar, sedan
araberna på 700-talet stängt Medelhavshandeln. Vi
se också hur handelsvägen för Österns
industriprodukter efter denna Medelhavets avstängning till stor
del tog vägen genom Ryssland, Skandinavien ut till
Västeuropa med påföljd att de första
stadsbildningarna uppstodo i Norden. Eller, för att ta ett
något i tid närbelägnare exempel: låt oss erinra oss
hur Belgiens städer, t. e. Briigge och Ypern,
blomstrade under 11- och 1200-talen bl. a. till följd av
textilindustrien därstädes, och hur de försjönko i
relativ obetydlighet efter den stora sociala
revolutionen i mitten på 1300-talet, under vilken en stor del
av de belgiska industriarbetarna emigrerade till
England och bidrogo till möjligheterna att grunda
textilindustri där med ty åtföljande nya blomstrande
städer i England.
Det har gjorts många värdefulla försök att
analysera anledningarna till att industrien blivit
belägen just på de punkter där vi nu se den. Men
problemet har visat sig vara i många fall svårlöst, bland
annat emedan slumpen härvidlag ofta spelar in. I
många fall har en industris lokalisering berott t. e.
på att en viss företagsam man händelsevis ägt en
jordegendom med påföljd, att industrien blivit
placerad på denna, Omkring industrien har därefter
uppvuxit ett samhälle. Om industrien gått bra, ha
konkurrensföretag eller kompletterande industriföretag
uppstått i närheten, vilket allt resulterat i ett
industrisamhälle. I andra fall beror ju industriens belägenhet
otvetydigt av närheten till kraft- eller råvarukällor.
I regel ha bostadssamhällena mer eller mindre
planlöst uppstått i omedelbar anslutning till industrierna.
12 nov. 1938
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
