Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 31 dec. 1938 - Synpunkter på företagsamhetens fortsatta utveckling i vårt land, av H. Nordenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
tionalisering ofta minskar arbetstillfällena, kan en
mycket hård skatte- och social belastning accentuera
arbetslösheten. Just med hänsyn till denna ses
emellertid rationaliseringen ofta med oblida ögon, något
som på senare år föranlett tillsättandet av en
kommitté för att undersöka verkningarna av
rationalisering och eventuellt föreslå lagstiftning till skydd för
dem, som drabbas av verkningarna
(Rationaliserings-nämnden). Här kan emellertid ett statligt
ingripande — om det går för långt — få ganska allvarliga
följder genom att hämma önskvärd rationalisering.
Statsingripanden kunna sålunda här från rakt
motsatta håll verka pressande på ett företag. Medan
vissa åtgärder kunna nödvändiggöra en hård och
långtgående rationalisering med åtföljande stark
minskning av arbetstillfällen, kan ett alltför starkt
krav på sociala förpliktelser mot den frigjorda
arbetskraften allvarligt försvåra en för företagets bärkraft
nödvändig rationalisering. Bägge åtgärderna insatta
samtidigt kunna bliva ödesdigra.
I regel torde emellertid kunna sägas, att
rationaliseringen ofta är den av de här nämnda
företagsformerna, där det är lättast att kalkylera hållbart.
Riskerna äro avgjort mindre än vid företagsamhet enligt
grupp III, vad som benämndes "nyskapande
företagsamhet". Detta har till följd att företagaren särskilt
i tider av osäkerhet lockats att i främsta rummet ägna
sitt intresse åt den förstnämnda formen med
bortseende från den senare.
Grupp III: Den nyskapande företagsamheten
är för näringslivets fortsatta blomstring av särskilt
stor betydelse. Den skapar nämligen på helt annat
sätt än övrig företagsamhet ökade arbetstillfällen och
likaledes ökat skatteunderlag. De tre viktigaste
förutsättningarna för denna art av företagsamhet äro:
riskvilligt kapital, tekniskt och ekonomiskt lämpliga
metoder samt sakkunnig ledning.
Yad kapitalfrågan beträffar är att märka, dels att
kapitalinvestering i detta slag av företag är
väsentligt mera riskfylld än i andra slag av företagsamhet,
dels att hithörande företag i regel äro mera
kapitalkrävande. Med teknikens hastiga utveckling ha
maskiner, apparater och metoder blivit så avsevärt
mycket mera komplicerade och dyrbara, att en ny idé,
för att kunna prövas och utarbetas, fordrar mycket
dyrbar utrustning och omfattande experiment.
Kapitalanskaffningen får därför vid nya företag av detta
slag en dominerande betydelse.
Hur påverkas tillgången av riskvilligt kapital ?
Yad då först skatter beträffar, är följande att
märka. Kapitalister och sparare — vare sig de äro
enskilda individer eller företag —- som handhava sina
medel med klokhet och omtanke, använda
besparingar och vinster i främsta rummet för säkra
investeringar och konsolidering. Det kapital, som är villigt
taga stora risker, härrör främst från stora
förmögenheter, toppinkomster och toppvinster. Men här sätter
beskattningen hårdast in. Höga skatter och, än mer,
ständigt stegrade skatter borttaga från enskilda och
företag främst dessa toppinkomster och reducera
alltmer de stora förmögenheterna, dessa som tillsammans
just bilda det riskvilliga kapitalet.
I debatten om skattens inverkan på näringslivet
påpekas ofta, att nuvarande höga beskattning ej
minskat sparandet och kapitalbildningen i förhållande till
tidigare skeden och sålunda ej hämmat näringslivet.
Finansministern har upprepade gånger efterlyst bevis
för att beskattningen skulle "hindra svenska
näringslivets normala och rimliga utveckling". I sin
senaste broschyr om "Statsutgifter och näringsliv" skriver
han beträffande den höga beskattningens verkningar
på näringslivet: "Den rent ekonomiska skadeverkan
som på kapitalbildningens område kunde tänkas ha
inträtt, är den ökade svårigheten för vissa större
inkomsttagare att öka sin förmögenhet lika starkt och
snabbt som det hade varit möjligt vid lägre
skattesatser." Professor Ohlin har vid skilda tillfällen troget
sekunderat herr Wigforss på denna punkt. Han
yttrade sålunda i budgetdebatten på Nationalekonomiska
föreningen "att man mycket ofta hör påståenden
göras om skadeverkningarna av den höga beskattningen,
men att man därvid mera sällan preciserar vari dessa
skadeverkningar för näringslivet egentligen bestå.
Jag instämmer för min del med statsrådet Wigforss
såtillvida att jag själv ofta har längtat efter att få
litet precisering av vad det är politici, affärsmän och
tidningar egentligen mena, när de tala om farorna
för näringslivet". Herr Ohlin föreslår anordnandet av
"hearings" med näringslivets män "för att belysa de
skadeverkningar, som ha uppkommit genom den
nuvarande beskattningen".
Man måste skilja mellan "säkra" och riskvilliga
placeringar.
Jag tror, att det är nödvändigt för frågans
klarläggande att göra en distinktion och skilja mellan sådant
kapital, som söker säker placering, och riskvilligt
kapital. När därför herr Wigforss gör gällande, att inga
tecken tyda på att skatterna hindrat sparandet och
kapitalbildningen, så har han rätt såtillvida, att vi
fortfarande ha en stark uppsamling av kapital som söker
riskfri placering (inteckningar, obligationer,
kommunlån etc.), men jag vill bestämt göra gällande, att
de höga skatterna antingen i stor utsträckning slukat
eller allvarligt skrämt bort det kapital, som skulle
kunna tänkas berett att söka riskfylld placering. Men
den hårda beskattningen har ej blott den verkan att
direkt lägga beslag på det riskvilliga kapitalet. Den
har även liksom den allmänna osäkerheten om den
ekonomiska politikens utveckling i vårt land den
verkan att driva det återstående kapitalet över i mindre
riskfylld placering. Företagen föredraga nu ofta att
inrikta sig på rationalisering såsom varande mindre
riskfyllt och medgiva säkrare kalkylering än ny
tillverkning. Den enskilde kapitalisten lockas att söka
skattelindrigare form av placering såsom liv- och
livränteförsäkring för egen och avkommans räkning. En
affärsman gav nyligen uttryck häråt sålunda: "Där
affärsmän förr sutto och diskuterade uppfinningar och
metoder, diskutera de nu försäkringspremier och
gåvoskatt."
De "säkra" investeringarna visa stigande tendens.
Även av det kapital, som återstår efter
beskattningen, torde sålunda numera en proportionsvis
större del gå till riskfri placering än vad förr var fallet.
En sådan flykt från kapitalets sida har av anhängarna
av den högre beskattningen ofta förnekats under
förebärande att några siffermässiga belägg icke kunna
lämnas. Jag har redan förut framhållit, att det måste
bli mycket svårt att på detta område lämna några
31 dec. 1938
609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
