- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Automobil- och motorteknik /
1

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

AUTOMOBIL- och MOTORTEKNIK

Redaktör: NILS GUSTAFSSON

utgiven av svenska teknologföreningen

INNEHÅLL: Några problem beträffande bränslen för moderna flygmotorer och deras konstruktion, av dr F. R.
Banks. — Återvinning av använda smörjoljor, av professor Evert Norlin. — 1937 års automobilutställning i
New York, av kapten J. Nerén. — Automobil- och motortekniska kommitténs årsredogörelse. — Notiser. — Litteratur.

Några problem beträffande bränslen för m od erna
flygmotorer och deras konstruktion.

Inför Svenska teknologföreningens
avdelning för Mekanik hölls den 9 nov. 1937 ett
föredrag med ovanstående titel av dr P. K.
Banks, Technical representative, Ethyl
Export Corporation in Europé. Nedanstående
utgör en översättning av det manuskript
som ställts till red. förfogande.

Bränslefrägans nuvarande ståndpunkt.

För närvarande äro de flesta moderna flygmotorer
konstruerade för drift med bränslen med oktantal
87 innehållande blytetraetyl. Oktanvärdet bestämmes
härvid endera med C. F. R.-metoden eller med
brittiska luftministeriets metod. Yid det sistnämnda
förfaringssättet användes en temperatur i inloppsröret av
127°C (260°F) i stället för 149°C (300°F) enligt
C. F. R.-metoden.

För med blytetraetyl blandade bränslen ge de båda
metoderna en skillnad i oktanvärde på ungefär 2
enheter, i det att ett oktanvärde enligt C. F. R. av 85
enheter motsvarar ett oktanvärde av 87 enheter mätt
med brittiska luftministeriets metod.

Största tillåtna mängd blytetraetyl i bränslen för
kommersiella ändamål är 0,8 cm3 per liter. För
militära och övriga statliga ändamål kan denna mängd
fördubblas och under speciella förhållanden ökas även
för kommersiella ändamål mängden blytetraetyl till
1,2 cm3 per liter om oktanvärdet är 87 eller större. I
allmänhet kan sägas — ehuru detta givetvis beror på
oktanvärdet — att en tillsats av blytetraetyl av 0,8
cm3/l är ett i praktiken ofta använt medelvärde.

Oljeraffinaderierna i U. S. A. ha emellertid på sista
tiden gynnat framställningen av isooktan på ett
sätt, som medför, att man för närvarande måste räkna
med denna produkt såsom beståndsdel i moderna
bränslen för flygändamål. Ämnet i fråga, som
utgöres av ett kemiskt rent kolväte
(2:2:4-trimetyl-pentan) upptäcktes av Graham Edgar och användes
av honom såsom standard vid bestämning av
bränslens krackningsvärde mätt i oktantal.

På allra senaste tiden har man funnit ett nytt
blandningsmedel, di-isopropyleter, som kan
framställas i erforderlig mängd på syntetisk väg. Det ser för
resten ut, som om brände för flygmotorer skulle mer
och mer utvecklas till en kemisk produkt, framställd
i oljefirmornas laboratorier.

Innan vi närmare gå in på detta, så vore det må-

hända på sin plats med några förklaringar på den i
detta sammanhang använda terminologien och på,
vad som förstås med syntetiskt bränsle.

Man betecknar såsom "streight run" det slags
bensin, vars raffinering bestått endast av en enkel
destillationsprocess, varigenom de inom ett visst
temperaturintervall kokande, lättflyktiga kolvätena skilj ts
från bergoljan. "Krackning" innebär upphettning av
oljan till höga temperaturer, varigenom de tyngre
och större kolvätemolekylerna spjälkas och
omgrupperas. Ett ganska stort antal av de härvid
uppkommande mindre molekylerna kunna användas som
bensin. För krackningen erfordras att bergoljan under
ett visst tidsmoment utsättes för tryck och
temperaturer, som variera beroende på
krackningsanlägg-ningens art.

Ända till för en kort tid sedan voro de
ovannämnda metoderna de enda, som stodo till buds för
framställning av bensin såväl för användning i bil- som
flygmaskinsmotorer. Under de senaste åren har man
emellertid uppfunnit metoder för att på syntetisk väg
ur gasformiga kolväten framställa bränslen, som ha
kokpunkter inom det intervall, som man fordrar skall
vara fallet med i praktiken användbar bensin. Tre
av de metoder, som kommit till användning för
framställning av dylika syntetiska bränslen, skola här
närmare beröras.

a) Polymeriserad bensin. De gaser, som bildas vid
krackningsprocessen innehålla avsevärda kvantiteter
olefina kolväten. Genom att utsätta dessa för olika
kombinationer av temperatur och tryck (med eller
utan användning av katalysatorer) kan man framkalla
kemiska reaktioner, vilkas slutprodukter äro flytande
bränslen av bensinkaraktär. De
paraffinkomponen-ter, som även finnas i dessa gaser (eller i naturgas
eller bensin) kunna överföras till olefiner endera
genom en separat process eller också samtidigt med
huvudprocessen, varefter bensin framställes även av
dessa.

Detta slags bränsle betecknas i handeln såsom
polymeriserad eller polymer-bensin. Dess kemiska
sammansättning och andra karakteristika växla
beroende på framställningsförhållandena.
Sammansättningen med avseende på aromatiska, olefina och
pa-raffina beståndsdelar kan variera inom vida gränser.
Deras oktanvärde är i regel högt (80—85 enl. C. F.

16 apbil 1938. häfte 4 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:21:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938am/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free