Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
AUTOMOBIL- OCH MOTORTEKNIK
REDAKTÖR: NILS GUSTAFSSON
utgiven av svenska teknologföreningen
INNEHÅLL: Vår försörjning med flytande bränslen, av civilingenjör Alfred Billberg. — Hurudana äro
friktionsförhållandena mellan däck och vägbana?
Vår försörjning med flytande bränslen.
Ur Ingenjörsvetenskapsakademiens brännoljekommittés preliminära rapport.
Av civilingenjör ALFRED BILLBERG.
I anledning av skrivelse från kungl. maj:t den 25
juni 1937 tillsatte Ingenjörsvetenskapsakademien
en kommitté för att utarbeta redogörelse över kända
metoder för framställning av syntetiskt motorbränsle
samt att avgiva yttrande i ämnet.
Ifrågavarande kommitté har nyligen avgivit en
synnerligen intressant preliminär rapport rörande de
hittills framkomna resultaten av kommitténs
omfattande utredningar och Teknisk tidskrift är i tillfälle
att nedan lämna ett referat av den i flera avseenden
betydelsefulla rapporten.
Inledningsvis betonar kommittén, att den funnit
det önskvärt att redan på nuvarande stadium av
utredningarna framlägga en preliminär rapport, enär
det synes angeläget att vissa försök snarast måtte
kunna igångsättas för att över huvud taget göra det
möjligt att taga definitiv ställning till en del av de
frågor, som ärendet innefattar. Det är särskilt en
del nya utvägar, dels på torvområdet, dels på
spritområdet, som det här gäller.
Fischer—Tropsch’s syntesmetod.
Denna metod består i att omvandla en blandning
av koloxid och vätgas i närvaro av katalysatorer till
bensin och andra flytande bränslen. Processen har
hittills bedrivits vid vanligt tryck och ca 200°
temperatur, men i framtiden uppgives ett visst övertryck
(antagligen ca 10 atm.) komma att användas.
Metoden har i utlandet vunnit en ganska stor
användning. Så finnes f. n. i Tyskland enligt uppgift
en tillverkningskapacitet, motsvarande ca 400 000 ton
per år. Vidare uppgivas liknande anläggningar vara
under byggnad eller projektering i Frankrike,
Syd-Afrika och Manchuriet.
Metoden kan enligt uppgift ej lämpligen utnyttjas
industriellt i mindre fabriksenheter än för ca 25 000
ton bensin och oljeprodukter per år.
Fischer—Tropsch-metodens användbarhet för olika
råmaterial.
Den gasblandning av koloxid och vätgas, som är
utgångsprodukt för bensinsyntesen enligt Fischer—
Tropsch, framställes genom förgasning av fasta
bränslen i särskilda gasgeneratorer, vilka kunna vara
av olika utförande, beroende på råmaterialets art
m. m. Sålunda kan denna s. k. syntesgas framställas
ur koks i vanliga vattengasgeneratorer eller också ur
stenkol eller brunkol, torv eller ved, varvid dock
särskilda ganska komplicerade och dyrbara
generatorkonstruktioner måste komma till användning. För
framställning av sådan syntesgas i vårt land torde
torv eller ved kunna komma ifråga eller också träkol
jämte på elektrolytisk väg framställd vätgas.
Kalkyler hava utförts avseende framställning av
bensin enligt Fischer—Tropsch-metoden med
torvbri-ketter, ved resp. träkol som utgångsmaterial. En
jämförelse häremellan visar att en tillverkning, baserad
på torvbriketter, skulle ställa sig gynnsammast under
det att träkol synes vara ett så dyrbart
utgångsmaterial, att man kommer till en orimligt dyr bensin.
Användning av elektrolytisk vätgas och träkol synes
giva ännu något högre tillverkningskostnad.
Fischer—Tropsch-metoden kan användas såväl för
framställning av bensin som andra bränn- och
motor-oljesorter ävensom av paraffin- och smörjoljor. Det
har dock visat sig, att den primärt framställda
bensinen får så pass lågt oktantal, att en särskild
efterföljande förädlingsprocedur "krackning" måste
användas för att i detta avseende förbättra kvaliteten.
För vanliga bensinmotorer torde produkten dock
kunna användas även utan sådan förädling.
Tryckhydrering enligt Bergius—I. G. metod.
Denna metod karakteriseras av att ett fast eller
flytande bränsle genom upphettning under starkt
tryck bringas att upptaga vätgas med tillhjälp av
katalysator. Den temperatur, som vanligen användes
är 400 à 500° och trycket 200 à 300 kg/cm2. Härvid
skiljer man mellan dels s. k. sumphydrering, varmed
avses hydrering i flytande medium, dels hydrering i
gastillstånd. Såsom här nedan kommer att visas, är
hydrering enbart i gastillstånd avsevärt enklare än
den andra metoden, men endast oljor med relativt låg
kokpunkt, under 325°, kunna hydreras enbart i
gastillstånd. Vid hydrering av fasta bränslen eller
högkokande oljor användes en hydreringsmetod i två
steg, kännetecknad av en första sumphydrering och
en efterföljande gashydrering. Enligt denna metod
kan enligt uppgift framställas såväl bensin som
motor- och pannbrännoljor av olika slag ävensom
smörjoljor. Särskilt synes metoden vara lämplig för
16 apbil 1938. häfte 4
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
