Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Skulle man göra det tankeexperimentet att vi
skulle få en uteslutande för bilar byggd väg på
sträckan Stockholm—Göteborg—Malmö—Jönköping
—Stockholm—Sundsvall, så blev detta en väglängd
av ungefär 2 000 km. Räkna vi med en
trafikintensitet av 1 000 fordon per dag och med försiktighet
beräkna de trafikvinster man skulle göra på denna,
skulle man komma till en summa av 25 à 30 mill. kr.
per år. Anläggningskostnaden skulle väl kunna hålla
sig något över 500 mill. kronor. Det skulle vara en
rätt god ränta på de pengar som läggas ned på ett
dylikt vägbygge.
En sådan väg behövde dock ej konstrueras som de
tyska autostradorna. Det räckte att taga de
italienska som mönster, dvs. en 10 à 12 m bred vägbana
utan uppdelning av de bägge körfilerna.
Betongbeläggning är ej heller nödvändig. De planfria
korsningarna med andra vägar skulle i rätt stor
utsträckning kunna undvikas genom ett förståndigt införande
av dessa till huvudvägen. Ur militär synpunkt skulle
en sådan väg säkerligen vara mycket värdefull. Jag
tillåter mig i detta hänseende hänvisa till de
erfarenheter som gjordes under manövern hösten 1937 och
vad H. K. H. Kronprinsen då anförde.
Frågan är var man skall taga pengarna för att
bygga vägarna på ett sätt som den moderna
biltrafiken nödvändigt fordrar och kunna göra detta inom
en tillräckligt kort tidrymd. I detta sammanhang vill
jag citera vad automobil- och motortekniska
kommittén anförde i sitt yttrande över det betänkande som
var framlagt av 1937 års automobilskattesakkunnige,
nämligen:
Automobil- och motortekniska kommittén anser
önskvärt, att en fullständig och sakkunnig utredning
kommer till stånd rörande följande frågor.
1. Motsvarar den nuvarande automobilskatten de
anspråk på penningmedel, som äro nödvändiga för
en ändamålsenlig utveckling av det svenska
vägnätet? Härvid bör hänsyn tagas till den utveckling
inom automobilområdet, som dels ägt rum och dels
kan väntas, så att vägarna tillåta ett rationellt
utnyttjande av landets bilpark även ur
trafiksäkerhetssynpunkt.
2. Användas de förefintliga penningmedlen på
rationellaste sätt? Härvid bör även utredas,
huruvida icke en centralisering av institutioner för
vägbyggande samt vägunderhåll skulle medföra en
besparing såväl i personal som i materiel. En sådan
centralisering skulle ev. även medföra förmånligare
inköpspriser för behövligt materiel.
3. Är förhållandet mellan bilskattemedel och
allmänna skattemedel för byggande och underhåll av
vägar rättvist? Inom landet finnes ett flertal vägar,
som äro önskvärda ev. nödvändiga ur ren
kultur-eller försvarssynpunkt, men som befaras i ringa
utsträckning av automobiler. I vilken utsträckning
skall bilskatten användas för byggande och underhåll
av dylika vägar?
Jag vill uttrycka den förhoppningen att
statsmakterna måtte anse dessa frågor samt frågan om
små-gatsten som vägbeläggningsmaterial så pass för
landet och samfärdseln betydelsefulla, att de bliva
föremål för särskilda utredningar.
Fig. 15. Gustaf Adolfs torg, Stockholm, utnyttjas som
parkeringsplats.
Fig. 16. Hötorget, Stockholm, där torghandel fortfarande får
förekomma.
Till sist en reflexion:
Nog för att torghandeln är bra för en liten grupp
personer, men att vi ha råd att upplåta Hötorget i
Stockholm till dylik i stället för till parkeringsplatser
är synnerligen anmärkningsvärt och visar rätt liten
förståelse för bilens rättmätiga krav som ett modernt
trafikmedel.
På grund av utrymmesbrist kommer diskussionen
att införas i nästa häfte.
NOTISER
Trafikolyckornas bekämpande är ett problem som i
många länder ägnas stor uppmärksamhet. En av de
viktigaste åtgärderna måste vara en ingående
upplysning och propaganda. Men sedan denna upplysning
givits få myndigheterna ej låta allt gå som det vill.
De tyska bestämmelserna äro i flera punkter
klarare och mindre tillkrånglade än våra och kunna ur
denna synpunkt anses förebildliga. Efterlevnaden av
dessa har sedan juli månad i år övervakats på ett sätt
som ej tidigare varit fallet i något land. Den
utmärkes av samtidigt både smidighet och stränghet.
Vid körning på tyska vägar har resultatet redan
kommit till synes i ett hänsynstagande från de olika
trafikanternas sida, som är anmärkningsvärt. En
alldeles särskild trygghetskänsla erbjuder den absoluta
respekt som visas huvudlederna. Hos oss utgör
bestämmelsen om huvudledens förkörsrätt istället ofta
en direkt orsak till olyckor på grund av dess
otillfredsställande formulering och den ringaktning som
myndigheterna tillåta att den visas.
64
20 aug. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
