Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsvetenskap
nom dylik polygonmätning erhålles även en värdefull
kontroll på noggrannheten i fasmätningen, och för
övrigt även i kvotmätningen. De genom sådana
mätningar konstaterade medelfelen per observation hålla
sig vanligen omkring 0,15° för fasmätningen och 0,5 %
för kvotmätningen.
Med denna organisation kunna de två matlagen
under dagen avverka ett område av 400 meters bredd
och 1 200 till 2 500 meters längd (ca 0,5—1,0
kvadratkilometer). Tidigt nästa morgon flyttas kabeln och
generatoraggregatet fram 400 meter, så att det
undersökta områdets bredd nästa dag kan utökas med
ytterligare 400 meter, osv.
Den man, som bär Turam-apparaturen på sin rygg,
för in avläsningssiffrorna på ett millimeterrutat
papper (fästat på en träplatta), på vilket
observationspunkterna lagts in i form av en kartskiss i skala
1 : 2 000. (Se fig. 4.) På denna kartskiss inläggas
även terrängföremål (myrar, vattendrag) samt
topografi och geologiska data (utgåenden) enligt
instruktioner från den övervakande ingenjörens sida, och
med hjälp av kompassmannen, som stegar upp
avstånden till resp. terrängföremål och utgåenden. Den
ingenjör (resp. geolog), som organiserar och
övervakar arbetet, har med denna organisation mycket
mera tid för geologiska iakttagelser än om han själv
skulle behöva göra instrumentavläsningarna: detta är
naturligtvis av särskild fördel i nya och föga kända
områden.
Effektiviteten av detta system för organisationen
har visat sig vara synnerligen god. En dylik
fältgrupp höll exempelvis under en tid av två månader i
Västerbotten (varav 12 regndagar) en medeleffekt av
8 km uppmätt profil per dag. Inräknas därvid all
tid, som åtgick för förberedelser, flyttning till andra
områden etc., men med avdrag för den tid, som gick
helt förlorad genom svårare regnväder, erhölls en
medeleffekt för mätgruppen av 9,9 km per dag, vilket
med det använda profilavståndet av 60 meter mot-
Fig. 4. Matlag av enbart hantlangare.
svarar 0,6 kvadratkilometer per dag. Särskilt
anmärkningsvärt var, att mätningen utefter ostakade
profiler icke visade sig taga nämnvärt längre tid än
motsvarande mätning i ett mindre område, där
profilerna i förväg stakats och utmärkts med stickor på
var tjugonde meter.
Gäller malmletningen större objekt, t. e.
malmfält i stället för malmkroppar, kan man givetvis
organisera mätningen enligt ovan beskrivna metod med
ännu glesare baslinjer och mätprofiler, exempelvis
med 500 meter mellan baslinjerna och 100 meter eller
mera mellan mätprofiler av 500 meters längd. Med
en mätgrupp enligt ovan kan man då täcka i
genomsnitt minst en kvadratkilometer per dag, med ett
minimum av stakningsarbete (och därmed av åverkan).
(Forts.)
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska teknologföreningens avdelning för kemi
och bergsvetenskap avhöll ordinarie sammanträde på
föreningens lokal den 12 november 1937 under
professor Gust. Brings ordförandeskap.
Efter det att bergsingenjör H. Uhrus och
civilingenjör G. Bergman utsetts att jämte ordföranden justera
sammanträdets protokoll, invaldes major N. Dyrssen och
ingenjör S. Dahlquist i avdelningen. Samtidigt
inträdde civilingenjör Elow Olsson i avdelningen efter
anmälan.
Avdelningen utsåg till styrelse för år 1938 professor
Gust. Bring (ordf.), disponent B. Thorbjörnson (v. ordf.),
civilingenjör Frithiof H. Stenhagen (sekreterare)
bergsingenjör Sven G. Petersson (v. sekreterare),
civilingenjör ’Sten Kjellgren, civilingenjör Rolf Stéenhoff,
överingenjören friherre Kjell Åkerhjelm och bergsingenjör
Einar öhman.
Till avdelningens ordinarie representanter i Svenska
teknologföreningens styrelse för år 1938 utsågos direktör
G. Magnuson och professor Gust. Bring samt som
suppleant civilingenjör F. H. Stenhagen.
Till fackavdelningsredaktörer i Teknisk tidskrift för
nästkommande år omvaldes för bergsvetenskap
bergsingenjör Ernst Rothelius samt nyvaldes för kemi
civilingenjör F. H. Stenhagen efter professor E. Norlin, som
avsagt sig uppdraget efter att ha upprätthållit
redaktör-skapet under icke mindre än 25 år.
Till ledamöter i biblioteksnämnden utsågos
bergsingenjör Ernst Rothelius och civilingenjör Alfred Billberg.
Dagens huvudföredrag hade ägnats metallografiska
spörsmål och behandlade "Austenitsönderfallet och
mar-tensitomvandlingen ur termodynamisk synpunkt".
Föredragshållaren, civilingenjör C. H. Johansson, redogjorde
i sitt föredrag för en undersökning, som han gjort av
dessa problem och som i dagarna publicerats i Archiv
fiir das Eisenhüttenwesen. Vid denna undersökning
hade talaren bl. a. beräknat värmeinnehållet, entropin
och den fria energin för kubiskt ytcentrerat och kubiskt
rymdcentrerat järn mellan rumstemperatur och järnets
smältpunkt samt den fria energin för cementiten upp
till 1 400 °C. En beräkning av nollpunktsentropin för
austenit, ferrit och kubisk martensit samt för
tetrago-nal martensit grundades på en utförlig diskussion av
kolatomernas lägen i de båda järnmodifikationerna. Med
hjälp av tillståndsdiagrammet (austenitområdets
gränslinje mot tvåfasområdet med cementit samt maximala
lösligheten av kol i ferrit) och med kännedom om
auste-nitens spec. värme som funktion av kolhalten vid höga
temperaturer hade föredragshållaren sedan beräknat den
fria energin som funktion av kolhalten. Beräkningen
hade genomförts för austenit, ferrit och martensit vid
15 jan. 1938
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
