- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Bergsvetenskap /
26

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig:. 2. Blockrasbrytning, Miami. Nivå med
gränsorter för blockens försvagning på sidorna.

ningsöppningarna, att underhållskostnaderna för
dessa blevo alltför stora. Man indelade därför i
stället malmen i omväxlande block och pelare,
45,7 m breda, lagda vinkelrätt mot fältriktningen.
Blocken uttogos först och därefter pelarna något
år senare, då raset satt sig. Metoden passade för de
relativt små höjder, som då användes. Men i och
med att den fattiga malmen skulle utbrytas, måste
högre block uttagas — 90 m eller ännu högre —
för att brytningskostnaden skulle bliva tillräckligt
låg. Man beslöt därför att uppdela malmkroppen i
individuella block, vilka uttagas i den ordning, som
fig. 2 visar. Denna metods fördelar jämförda med
någon metods, vid vilken raset fortskrider längs
malmkroppen, äro följande.

Arean, som bringas i ras, är begränsad till en
bestämd area. Den är vid originalblock omgiven på
alla fyra sidor av fast berg, och vid pelarblock är
den delvis eller fullständigt omgiven av kompakt
rasberg. Får däremot raset fortskrida längs
malmkroppen, omgives brytningsområdet på två sidor av
i rörelse varande berg. Dragningsöppningarna
utsättas härigenom för större tryck, vilket ökar
underhållskostnaderna.

Utspädningen blir mindre vid den individuella
metoden än vid reträttmetoden, emedan vid uttagandet
av pelarblocken gråbergsgränserna i förra fallet hava
en längd av 5 400 m men i senare fallet 6 550 m.
Yid den individuella metoden, upplagd som fig. 2

visar, uttagas 25 block helt omgivna av fast malm,
14 block med 25 % gråbergsgräns, 15 block med
50 % gråbergsgräns, 14 block med 75 %
gråbergsgräns samt 8 block helt omgivna av gråberg.

Malmen drages jämnt över blockets hela area vid
den individuella metoden, så att kontaktplanet mellan
malm och överliggande gråberg hela tiden håller sig
horisontellt, och detta är fördelaktigt, då höga block
uttagas.

Den individuella metoden giver ett större antal
arbetsplatser och möjlighet till en mera omfattande
standardisering. Produktionen är också härigenom
mera jämnt fördelad över brytningsområdet, vilket
gör att eventuella stockningar på utfraktsnivån bliva
mindre kännbara.

Blocken måste givas en sådan area, att malmen
rasar fritt, då blocket är underskuret, men samtidigt
får ej ytan vara så stor, att dragningsöppningarna
utsättas för alltför stort tryck. Det föreligger m. a. o.
en kompromiss mellan fritt ras och låg
underhållskostnad. Baserat på tidigare erfarenheter gåvos de
första 9 blocken en area av 45,7 X 91,5 m2. Det
nionde blocket var emellertid första pelarblocket, och
trycket på dragningsöppningarna blev här för stort.
Nästa block gavs därför en area av 45,7 X 68,7 m2.
och block nr 11 liksom de efterföljande gjordes 45,7 X
X 45,7 m2. För närmare anslutning till tidigare
tillredning på utfraktsnivån utlades dock i östra delen av
malmkroppen 11 stycken block med en area av 45,7 X
X 61,0 m2. — Blockhöjden är densamma som
malmens mäktighet. Medelmäktigheten är förut omtalad,
99 m.

Fig. 3 visar tillredningen och brytningen av ett
45,7 X 91,5 m2 block. Yid 45,7 X 45,7 m2 area är
tillredningen och brytningen fullständigt analog.
Metoden påminner mycket om den, som användes vid
Inspiration. Placerandet av orter och stigorter vid
malmkroppens tillredning bestämmes i första hand
av, hur tätt dragningsöppningarna måste läggas
under den brutna malmen. Miamimalmen krossas
sönder i små stycken. Detta gör att
dragningspunkterna måste placeras tätt. Man bestämde sig för
3,8 m avstånd i två mot varandra vinkelräta
riktningar. Rostorterna måste då läggas 15,2 m från
varandra, och förgreningarna på utfraktsstigorterna
måste mynna på 7,6 m avstånd i rostorterna.
Placerandet av utfraktsorterna bestämmes dels av
ovannämnda förhållande samt dels av avståndet mellan

Ø Ulf-agna block, sept. 1930
gä Block under dragning ,sep11930
Fig-. 3. Blockrasbrytning, Miami.

26

12 mars 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:21:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938b/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free