Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
Redaktör. ERNST j. a. ROTHELIUS
INNEHÅLL: Tvenne oväntade metallurgiska reaktioner, "mangankoket" och bildandet av "sandfläckar" i stål;
kapillära synpunkter, av bergsingenjör Helge Löfquist. — Notiser. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden.
Tvenne oväntade metallurgiska reaktioner, "mangan
koket" och bildandet av "sandfläckar" i stål;
kapillära synpunkter.
Av bergsingeniör HELGE LÖFQUIST.
1. Tvenne iakttagelser av oväntad inverkan av
mangantillsats till stål.
Den vid ett stålbads färdiggörande i ugnen tillsatta
manganen, ferromangan en, avser ju att —
vanligen tillsammans med andra tillsatser (Si, Al) —
"desoxidera" stålet, dvs. bidraga till nedbringande av
dess halt av syre och slagg, samt minska
gasavgivan-det. Från praktiken föreligga emellertid ett par
iakttagelser, som synas ånge att mangans verkan stundom
skulle kunna vara den rakt motsatta, och som
därför förtjäna att något närmare belysas.
Den ena iakttagelsen är, att ett i ugnen mot
kol-oxidationens avslutande ganska lugnt stålbad,
speciellt i fall av låg C-halt, efter ferromangantillsats
kan börja uppvisa ett livligt gasavgivande, "kok",
som utgår från de ställen där ferromanganen
inkastats och så småningom sprider sig över badytan,
"mangankoket".1 Detta är tvärt emot vad som skulle
väntas av "desoxidationsmedlet" Mn, vilket såsom en
— om än svag — syrebindare i och för sig bör
motverka CO-utvecklingen.
Den andra iakttagelsen är, att ett stål, vilket
erhållit en viss högre halt av Mn kan uppvisa en
avsevärd mängd slagginneslutningar, ofta ganska stora
med gulgrön eller grå färg, "sandfläckar".2 Detta är
ej heller i överensstämmelse med vad man i första
hand väntar av "desoxidationsmedlet" Mn, vilket ju
allmänt anses verka slaggrenande.
De båda fallen må var för sig något diskuteras,
då de innehålla flera punkter av teoretiskt och
praktiskt intresse.
2. "Mangankoket".
Den förstnämnda iakttagelsen, beträffande
"mangankoket", hänför sig till en yttring av kolfärskningens
grundreaktion:
FeO -j- C ^ Fe + CO............... (1)
Enligt denna kunna stålbadets lösta FeO och C
reagera med varandra under CO-bildning. Vid jämvikt
gäller uttrycket:
{FeO}-{C}
{Fe}-{CO}
K9
(2)
där { } betecknar reaktionsförmågan eller aktiviteten
av det reagerande ämnet i den rådande miljön, här
det givna stålbadet, och K2 är en av temperaturen
beroende konstant, vanligen bestämd ur de ingående,
rena ämnenas jämviktsförhållanden. Detta kan även
skrivas under formen:
{FeO} • {C} = K, ■ pG0............... (3)
då {Fe} kan sättas = 1 och {CO} kan uttryckas
med dess partialtryck Pco1- Med antagande av direkt
proportionalitet mellan aktivitet och koncentration
— vilket må anses tillåtet för de utspädda lösningar
det här gäller — kan jämvikten även skrivas under
den enklare formen:
(FeO) • (C) = • Pqq ,
.......... (4)
där ( ) anger koncentrationen i viktsprocent, och Ki
är en ny konstant. Om viktsprocent användes och
Pco=l> blir K* vid 1600°C av storleksordningen
0,01, enl. flera olika experimentella undersökningar.
Så länge koloxidutvecklingen starkt pågår, givande
livlig omröring i badet och stor fri yta järn—gas, har
den uppkommande CO lätt att avgå ur smältan, så
snart reaktionstrycket av CO (+ en liten mängd C02)
uppgår till det yttre trycket, eller en atmosfär, ökad
med järnbadets hydrostatiska tryck. CO-utveckling
’ synes i första hand försiggå invid en ojämn
ugnsbotten2 — trots det här högre hydrostatiska trycket
— och härvid måste starkt konkava ojämnheter mest
1 B. Kalling, Jernkontorets annaler 120, 1, 1936.
2 Se t. e. K. Daeves, Ståhl und Eisen 52, 1 162, 1932.
1 Se vidare härom G. Phragmén, Termodynamik, Stocka
holm 1930, s. 124.
2 f. körber och W. Oelsen III, Mitt. Kaiser Wilh. Inst.
f. Eisenf. 17, 39, 1935 ; Kalling, 1. c., s. 19.
10 sept. 1938. häfte 9
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
