Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 1. Slagginneslutning, sannolikt
bildad av chamottekorn, i elektrostål
med 0,35 c/c Mn ; 1 000 X.
där jämvikten bestämmes av uttrycket:
{Mn}8 - {Si02)
= K
(13)
där jämvikten bestämmes av uttrycket:
{Mn0}m.{Si02}" = R
{:m MnO • n SiOj "........
Vid jämvikten äro såväl {Si02}, som här är lika
med aktiviteten av fast Si02, som [m MnO • n Si02},
som är aktiviteten av det uppkommande
Si02-mätta-de Mn-silikatet, konstanta. För enkelhetens skull
bortses här från den åtminstone vid högre Mn-halter
(> 1 %) obetydliga inverkan av FeO. Då kan även
^MnO) anses vara konstant. Förenas dessa
konstanter med K11 i ekv. (11) kan den skrivas:
(Mn)2
(Si)
(14)
Detta innebär, att Mn reagerar med infodringen
under bildande av Mn-silikatslagg tills dess en viss
Si-halt inreducerats i järnet. Under antagande av
proportionalitet mellan {Mn} och (Mn) resp. {Si}
och (Si) erhålles härav:
(Si) = Äj 5 • (Mn)2
(15)
Enligt föreliggande experimentella undersökningar1
blir vid 1 600° vid 1 % Mn den inreducerade Si-halten
0,3 %, vid 0,5 % Mn en Si-sält av 0,15i %, och vid
0,2 % Mn en Si-halt av 0.04 % i en C-fri smälta.
Närvaro även av C inverkar så att lägre Si-halter
erhållas, men upp till 1 % C är skillnaden helt ringa.2
1 Körber och Oelsen II, 1. c. s. 282; F. Körber,
Jernkontorets annaler 121, 319, 1937.
2 Körber, 1. c.
Vid t. e. 1 % Mn erhållet genom Mn-tillsats till ett
stålbad i "sur" ugn, hållande från början 0,1 % Mn
och 0,1 % Si kan från infodringen inreduceras
0,6 — 0,1 = 0,5 % Si, motsvarande en O-mängd av
0,5 X 32
28
= 0J
O, givande 0,6 * 72 = 2,7 %
lb
MnO. Detta MnO reagerar enligt ovan med Si02,
givande ett Mn-silikat, som vid jämvikt med Si02,
enligt tillgängliga smältdiagram, vid 1 600° synes
kunna ha en Si02-halt av 65 %. Mängden Mn-silikat,
som bildas vid väggen och som kan inblandas i stål-
badet, skulle alltså bli 2,7 ^ 100 = 7,7
oo
Detta är
{MnO}2. {Si}""" ............ (11)
Denna invid Si02-väggen uppkommande MnO
bildar silikat med Si02 enligt formeln:
m MnO + n Si02 m MnO ■ n Si02...... (12)
givetvis ett ytterlighetsfall, då ju så stark
inreduk-tion av Si knappast får hinna ske, och då en del Mn
reagerar med slaggen, varvid avgången ur stålet av
där bildade slaggpartiklar ju sker lättare. Exemplet
visar emellertid, att redan vid Mn-halter av
storleksordningen 1 % en mycket stor mängd
slagginneslutningar kan erhållas i stålbadet på grund av reaktion
mellan Un och den sura ugnsinfodringen. Vi de
Mn-halter som äro vanliga i "surt" martinstål, 0,2 à 0,3 %
Mn, är denna inverkan ju mindre stark.
För att så vitt möjligt hindra dylikt inreducerande
av slagg finnes ju den möjligheten att samtidigt med
Mn-tillsatsen ge stålbadet den Si-halt som motsvarar
jämvikt med infodringen, eller vid 1 % Mn en Si-halt
av 0,6 %.1 I de flesta fall torde detta väl knappast
vara möjligt med hänsyn till stålets önskade
egenskaper. Man är då hänvisad till användande av andra
infodringsmedel. I första hand är väl här MgO att
räkna med, enär på grund av Mg:s starka
syrefränd-skap någon större reduktion av MgO genom Mn
knappast är att räkna med. Likaså är ur kemisk synpunkt
MgO • A1,03, spinell, användbart. Bägge dessa synas
emellertid kunna vålla svårigheter vid användandet
på grund av dålig värmeledning och därav föranledd
risk för sprickbildning.2
Vid närvaro även av A1203 i det eldfasta
materialet, vilket ju är fallet med chamotte, som användes
i tappningsrännan, skänken, stopparen och
kanalstenarna vid stigande gjutning, har det visat sig att
Si-reduktionen och därmed risken för
slagginblandning i stålet blir än större än vid Si02 enbart.3 Vid
"basiskt" stål med låg C-halt har man därför att
vänta ganska starkt angrepp på tappningsrännan och
skänken på grund av dettas vanligen rätt höga
Mn-halt, 0,4—0,6 %, och låga Si-halt. Iakttagelser i
denna riktning från praktiken föreligga även4. I den
(svenska) sura bessemerprocessen sker likaså på
grund av den höga Mn-halten en stark frätning av
chamotteformorna i konvertern; detta är emellertid
tack vare där lätt skeende slaggavgång mindre
skadligt för stålet. Av besparingsskäl har dock
föreslagits användandet av formor av basiskt material,
grafit eller Al203-rik lera, vilka ej så starkt angripas.5
Den gjorda framställningen har behandlat
Si-reduktionen genom Mn och därav orsakad slaggbildning
1 Dessa siffror avvika något från de tidigare av
Benedicks och Liöfquist, II, angivna, vilka grundade sig pä andra
meddelade data (av H. Schenck).
2 Jfr H. Wentrup, Technische Mitt. Krupp 5, 131, 1937.
s Körber 1. c.
i Se Benedicks och Löfquist, I, s. 162.
5 J. H. Chesters och R. J. McL,ean, Jnl. Amer. Ceramic
Soc. 20, 373, 1937.
32
9 april 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
