Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Sammanfattning.
Tvenne ej direkt väntade reaktioner av
mangan-tillsats till stål, "mangankoket", och uppkomsten av
stor mängd slagginneslutningar, särskilt de ganska
stora 6. k. "sandfläckarna", diskuteras med
utgångspunkt från den heterogena kemiska jämviktsläran
och med tillhjälp av kapillaritetsläran. Den förra,
annars ganska svårförståeliga reaktionen synes kunna
få sin förklaring genom antagandet, att vid
mangan-tillsatsen sker ett utfällande av en i första
ögonblicket mycket FeO-rik slagg med stor
reaktionsförmåga, samt att kring den utfällda slaggen uppstår en
kapillär zon med genom FeO sänkt inre tryck, som
underlättar CO-utvecklingen. Likaså torde vid
uppkomsten av "sandfläckar", förutom den kemiska
reaktionen mellan Mn och SiO„, givande Mn-silikat
och Si, ytspänningsförhållandena mellan Mn-haltigt
stål och den eldfasta massan bidraga till stålets
angrepp, kemiskt såväl som rent mekaniskt
sönderdelande.
NOTISER
Den kanadensiska stålindustrien Ett nyligen
mimeograferat memorandum utgivet av "the Bureau of
Mines, Ottawa", ger en omfattande men dock koncis
redogörelse för det nuvarande läget inom den kanadensiska
stålindustrien, vilken under de senaste tre eller fyra
åren haft ett utomordentligt uppsving efter de senaste
depressionsåren ("What Canada is doing in Steel", av
A. W. G-. Wilson, Bureau of Mines, Ottawa, Memorandum
Series No. 67, August 1937).
Största delen av det stål, som tillverkas i Kanada,
framställes enligt den basiska martinugnsprocessen och
består av mjukt stål med låg kolhalt, vilket användes
till många olika ändamål; vissa stållegeringar
framställas även i martinugnar, främst de som användas inom
automobilindustrien. En stor kvantitet stål framställes
även i elektriska ugnar, men det är huvudsakligast
legeringar eller specialstål för olika industriella ändamål.
Produktionen av bessemerstål under år 1935 utgjorde
endast 645 ton och produktionen av surt martinstål
hade upphört.
Ingen inhemsk järnmalm för användning i masugnar
har brutits sedan 1924. Masugnarna i Cape Breton
erhålla största delen av sin malm från Newfoundland,
endast relativt små mängder manganhaltiga malmer
erhållas från andra källor, vanligtvis från Nordafrika;
masugnarna i Ontario erhålla sitt behov av järnmalm från
Lake Superior-området. En mindre mängd särskilt
förädlad järnmalm, för vilken framställningpremier skall
betalas av provinsen, kommer troligen att bli tillgänglig
på marknaden år 1939, men denna produktion kommer
icke att avskaffa nödvändigheten av att importera stora
mängder av flera andra slag av järnmalm från
nuvarande leveranskällor. Av denna anledning är Kanadas
förnämsta stålproducerande industri beroende av
utländska järnmalmskällor för erhållandet av sitt främsta
råmaterial. Metallskrot för stålindustrien är
huvudsakligen av inhemsk härkomst, men speciella slag av skrot
importeras.
Det mesta av den metallurgiska koksen, som
användes i Ontario, importeras antingen från Förenta
staterna eller framställes i Ontario av stenkol erhållen från
samma land. Inhemsk kalksten brukas som flussmedel
i södra Ontario, men vid Sault Ste. Marie användes
kalksten från Förenta staterna;
Newfoundland-kalkstenen nyttjas vid Cape Breton. De flesta
legeringsämnena för specialstål importeras i form av malm inne-
hållande mangan, krom och fosfor. Kiseljärn,
ferromangan, ferro-krom med hög kolhalt och andra
ferrolegeringar, vilka understundom erfordras i små
kvantiteter, importeras, likaså kalcium-molybdat.
Den stora utvecklingen av stålindustrien i Kanada har
framkallat efterfrågan på många slag av stålprodukter,
särskilt stållegeringar; dessa senare framställas i stor
utsträckning vanligtvis av metallskrot i elektriska ugnar.
Manganstålgjutgods för olika ändamål, omfattande
krossplattor för krossar, stämplar, stampskor, kulkvarnskulor,
metallskivor, framställas nu i Kanada, liksom även
borr-och verktygsstål av olika slag.
"The Dominion Bureau of Statistics" upptager 38
firmor i Kanada, vilka äro engagerade i de förnämsta
järn-och stålindustrierna. Tre av dessa firmor framställa
icke endast tackjärn utan även en mängd olika slag av
stålprodukter, huvudsakligen av järn från egen
produktion; en firma, vilken endast arbetar periodvis,
framställer olika slag av tackjärn. Totalt finns tio
masugnar, av vilka sex äro i verksamhet. De järnverk
vilka äro i arbete omfatta fyra anläggningar för
framställning av tackjärn, 30 stålverk utrustade med 81
stålugnar, vilka framställa olika slag av stål och 16
anläggningar, vilka framställa valsade stålprodukter.
Ferrolegeringar framställas i tre smältverk. Dessutom
tillkomma några mindervärdiga biprodukter av kiseljärn
härledande från elektrotermisk slipmedelsframställning.
E. R—s.
Den tyska järnmalmsbrytningen under år 1936.
Under 1936 stegrades järnmalmsbrytningen med ca 25 %
jämfört med 1935. Totala produktionen 1936 var 7,57
mill ton råmalm. Första halvåret 1936 upptogs 3,039
mill. ton och första halvåret 1937 3,887 mill. ton.
Stegringen fortsätter sålunda mycket kraftigt. Den
genomsnittliga järnhalten på brutet gods sjunker
emellertid och utgjorde 1935 33,2 % och 1936 32,4 %.
Detta gäller även manganhalten som vid samma
tillfällen utgjorde 3,1 % och 2,7 %. På grund av
regeringens ingripande var det isynnerhet de mindre
gruvorna, som kunde höja sin produktion väsentligt.
Inom Peine-Salzgitter stegrades produktionen 1936
med 25,1 % och detta områdes andel i den totala
tyska järnmalmsproduktionen, steg därmed till 30,2 %.
Järnspatsbrytningen i Siegerland kunde ej ökas så hårt,
endast 4,2 %, och därför sjönk dess andel i
totalproduktionen till 24,4 (1935: 29 %). Inom Bayern var
brytningen år 1936 fem gånger så stor som 1932 och
utgjorde det förstnämnda året 11,5 % av
totalproduktionen under det att Lahn-Dill-området bidrog med ca
9 % och Vogelsberg med ungefär samma belopp.
Slutligen kunde Würtemberg-Baden stegra sin produktion
3.5 gånger och magnetitbrytningen i Schlesien med ca
2.6 %.
Den högsta genomsnittliga järnhalten på brutet
gods, nästan 43 % Fe, visar Bayern, under det att
Vogelsberg har den lägsta med 21,8 %.
Tabell 1. Avsättningen av anrikade och icke anrikade
järnmalmer i Tyskland ären 1934—1936.
Område Avsätt 1934 ning i 1 000 ton Värde i 1000 EM
1935 1936 1934 1935 1936
Siegerland .... 1089 1253 1299 16 729 19 269 20 607
Peine-Salzgit-
ter................ 1 274 2 052 2157 7 937 12 709 13 431
Lahn-Dill........ 493 568 688 3 928 4 672 5 642
Bayern............ 491 630 909 4 621 5535 6410
Türingen-
Sachsen .... 83 306 271 632 2 303 2 026
Taunus............ 147 219 228 1 187 1883 2 274
Vogelsberg.... 83 103 106 745 842 897
Övriga områ-
den ............ 27 133 486 117 707 2 790
34
9 april 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
