Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergsv etenskap
-JO’
I
denna transformator, kallad "TT", var
i sin tur förbunden med tre j
ordningsspett, vilka successivt flyttades utefter
profilen. För detaljmätning över
ledare med låg ledningsförmåga (och
även för indikering av kroppar med
lägre ledningsförmåga än omgivande
berggrund — se "Electrical
Prospec-ting for Auriferous Quartz Veins and
Reefs", Mining Mag., Vol. 46, London
1932) ger denna mätmetod en skarp
bestämning av sekundärströmmarnas
läge, i synnerhet genom fasmätningen,
vilken i detta fall har en kolossal
känslighet. I vanliga fall är emellertid
fasmätningen i det elektromagnetiska
luftfältet en tillräckligt känslig
indikator för att påvisa alla förekommande
elektriska ledare i berggrunden, även
när ledningsförmågan är synnerligen
låg (se fig. 9). Eftersom vidare det
elektriska fältet i marken icke kan
uppmätas på t. e. frusen mark eller på
fullständigt torr berggrund, medan
däremot det elektromagnetiska fältet
kan uppmätas under alla förhållanden, och dessutom
mycket lättare och snabbare, är det den senare
metoden som allmänt användes som standardmetod vid
elektrisk malmletning.
Vid detaljundersökning med Turam-metoden över
"misstänkta" indikationer utföres mätningen med den
primärströmförande kabeln först på den ena sidan
och sedan på den andra sidan av indikationen;
mätningen omfattar såväl fältets vertikalkomposant som
dess horisontalkomposant (riktning, styrka och fas)
De reella och imaginära fältkomponenterna beräknas
därefter såsom ovan beskrivits vid diskussionen av
fig. 9, och det exakta läget av "strömcentra"
bestämmes ur läget av inflektionspunkterna på
vertikalkom-posantskurvorna och ur maximipunkterna på
horison-talkomposantskurvorna. Eftersom "strömcentrum"
enligt erfarenheten ligger nära den ledande kroppens
övre kant och intill den sida varifrån mätningen
utföres, kan man på detta sätt bestämma bredden av
ledarens utgående i bergytan under jordtäcket. För detta
ändamål kunna, såsom nedan skall visas, de
"imaginära" komponenterna, som framkomma ur
Turam-resultaten, ge noggrannare värden än de reella
komponenterna.
Turam-metodens speciella fördelar.
Såsom ovan nämndes utträngde Turam-metoden för
sex à sju år sedan de gamla tvåram- och
ekvipoten-tiallinjemeto derna för malmletning.
I jämförelse med dessa äldre metoder är
Turam-metoden snabbare och framfor allt lättare, därför att
den alltid ger "skarpa nollägen". Den erfordrar
därför icke, såsom de äldre metoderna, specialtränade
och utvalda observatörer, utan fältarbetet kan, såsom
ovan beskrivits, till största delen överlämnas åt
tillfälliga assistenter eller hantlangare. Undersökningar
av större områden kunna därför organiseras på ett
betydligt mycket billigare och effektivare sätt än
tidigare. Arbetet erfordrar icke, såsom vid de äldre
metoderna, någon större grad av koncentration och är
därför icke tröttande. Till följd därav är risken för
S£a/o /or ZascZ/ficrertser/io
-20’
/bsc/z/fererrs pe>r /om.
/>ro/?//or?gd /’ c/ejt/ro
-may/rrZ/sto fa//ef \
e/Zer/öfa/7o<e /?o/er?//a//ö//
/>er /O/n
fira/ me//ar? e/mog/7
ß//s/y/itorm per /øm
ors/ortd u/ef/er />rofi’/er7.
foo/ rrre//a/7
e/?er-/fyorrcfe /zc/ef7//o/Æ>//
/per ZO/7? /ra//?/ø/7$ W.
Fig. 9. Dubbel elektrisk indikation visande fas- och amplitudmätning i det
el-magnetiska luftfältet samt i det elektriska markfältet.
enstaka felobservationer minimal: därtill kommer
att avläsningen på kvotskalan och på fasskalan i viss
mån kontrollera varandra, varför en felavläsning lätt
upptäckes vid beräkningsarbetet.
I jämförelse med ekvipotentialmetoden är
Turam-mätningen ungefär 50 procent snabbare, med samma
fältorganisation. Turam-mätningen ger vidare
ojämförligt mycket mera detaljer, beroende på
fasmätningens stora känslighet. Det har därigenom, t. e.
vid arbeten för Sveriges Geologiska Undersökning,
visat sig möjligt att använda metoden för geologisk
kartering, framför allt för att följa den malmförande
formationen i fält, även där denna i elektriskt
avseende endast representeras av horisonter med så
ringa ledningsförmåga att de icke komma fram vare
sig vid ekvipotentiallinje- eller tvårammätning. Där
å andra sidan den malmförande formationen åtföljes
av sådana utomordentligt kraftiga ledare som långa
grafitskifferstråk komma ekvipotentiallinjerna att
över stora områden helt enkelt gå parallellt med
skiffern, och den bild de ge blir så starkt förvrängd
att t. e. störningar från med skiffern parallella
malmkroppar icke kunna urskiljas. I sådana fall kan man
med Turam-metoden mäta sig rätt igenom "stimmet"
av kraftiga ledare och bena ut detaljerna på ett sätt
som förut icke varit möjligt (bl. a. på grund av de
starka fasförskjutningarna).
Vidare har Turam-metoden den fördelen framför
ekvipotentialmetoden, att den, genom det
elektromagnetiska fältets avståndsverkan, indikerar ledande
malmer även där dessa sakna utgående. Sådana
malmer, vilka icke nå upp till bergytan och icke stå i
ledande förbindelse med jordtäcket, ge ingen
indikation -vid ekvipotentiallinjemätning. Detta förhållande,
vilket teoretiskt vore att vänta, har författaren mött
i praktiken i många fall, där utpräglade indikationer
i det elektromagnetiska fältet, utan några
motsvarande "ekvipotentialdrag", vid diamantborrning
visade sig motsvaras av flackt liggande malm, i angivet
läge och på förutsagt djup, under ett tjockt tak av
oledande sidosten. Ett extremt exempel på denna
14 maj 1938
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
