Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fig. 2. Martensitlameller i ett austenitkorn. 40 X.
melse med Johanssons antagande kan ’"genombrytas"
avsevärt lättare än en låg tröskel.
Mot de experimentella iakttagelser, som
Johansson anfört till stöd för antagandet att karbiden
kristalliserar ur austeniten med mycket mindre
underkylning än ferriten, har jag tidigare gjort flera
invändningar. Här vill jag endast påpeka att de
iakttagelser av Honda och Sekito, som Johansson
uppfattat som ett stöd för antagandet om
cementit-utskiljning vid en avkylningshastighet, då kub i sk
martensit bildas direkt, äro oriktiga. Honda och
Nishiyama (Science Rep. Töhoku Univ. 21, 299, 1932)
ha visat att stålprov med den tjocklek det här
gällde, nämligen 2,5 mm, efter härdning hade samma
struktur över hela tvärsnittet. Den vid den
föregående undersökningen efter nedslipning funna
kubiska martensiten hade bildats under slipningen; efter
etsning förblev däremot martensiten tetragonal.
Ingenjör Johansson anser det "märkvärdigt" att
jag gjort gällande att han grundat sin uppfattning
om kolatomernas läge i den tetragonala martensiten
på Bains stukningshypotes. I den tyska uppsatsen
låter han dock den tetragonala martensitstrukturen
övergå till en kubisk austenitstruktur med den
atomära kolhalten 1/2 genom att fylla alla ’V-rum" med
kolatomer. Därvid förlänges den tetragonala axeln
så att axelförhållandet blir J/2. Han drog härav
slutsatsen att den tetragonala martensitstrukturen kan
bildas ur austenit utan "kolvandring". Nishiyama,
som beskrivit samma övergång (Science Rep. Töhoku
24, 517, 1935), betecknar den som en deformation
enligt Bain, och detta synes mig svårt att bestrida.
Vid diskussionen efter föredraget visade jag att den
av Kurdjumow och Sachs angivna
omvandlingsmekanismen leder till samma lägen för kolatomerna (utan
"kolvandring"). Johansson meddelade därtill att han
ej genomräknat denna omvandlingsdeformation, men
att han antog att varje deformation, som överförde
järnatomerna i de riktiga nya lägena för
kolatomerna, måste leda till de nämnda /-lägena. Ett
bevis för detta mycket allmänna antagande torde
vara önskvärt.
I det korta referatet av mitt muntliga
diskussions-inlä gg har ett yttrande om betydelsen av diskussionen
om martensitstrukturen fått en lydelse som ej
motsvarar vad jag avsåg, nämligen en motivering för att
jag så länge uppehöll mig vid dessa sidor, som kanske
ej hade så stor betydelse för den av Johansson
utförda termodynamiska beräkningen, men som ur
andra synpunkter måste anses mycket intressanta.
Johansson hade själv uttryckligen framhållit att hans
antaganden om kolatomernas läge i järngittret icke
voro väsentliga för tydningen av
austenitsönder-fallet.
Jag önskade i sammanhang med diskussionen av
den tetragonala martensitens bildningssätt fästa
uppmärksamheten på några iakttagelser, som ej utan
vidare kunna förenas med den av Kurdjumow och
Sachs föreslagna omvandlingsmekanismen. Denna
innebär ju en sorts skjuvning, varvid vissa
gitterlin-jer vridas nära 17°. Jag har förgäves sökt efter
tecken i mikrostrukturen på en sådan vinkeländring.
Jag har t. e. sett sulfidinneslutningar, som till stor
del omgivits av en martensitlamell, utan att jag
kunnat finna sprickbildning eller annat tecken på
deformation i sulfiden, som vid
martensitbildningstempe-raturen är spröd.
Om den egentliga skjuvningens riktning
betecknas som [121] y, åtföljes den enligt Kurdjumow och
Fig. 3. Martensitlamell med mittrand och ojämn
begränsning. 1 500 X.
40
11 juni 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
