Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
BERGSVETENSKAP
Redaktör. ERNST J. A. ROTHELIUS
UTOIVC.N AV SVENSKA TEWNOLOSrfcSRE.NINGE.N
INNEHÅLL: Gruvbrytningen i Boliden, av bergsingenjör Håkan Abenius. — Kanadensisk nickel.
Litteratur. — Föreningsmeddelanden. — Metallnoteringar.
Notiser.
Gruvbrytningen i Boliden
Av bergsingenjör HÅKAN ABENIUS.1
För att klarlägga de förhållanden, som varit
avgörande vid planeringen av gruvarbetet i Boliden,
är det nödvändigt att först lämna en kort beskrivning
av malmen och dess egenskaper.
Bolidenfyndigheten består av två malmlinser, som
i de övre delarna ha en sammanlagd längd av 600 m
och en medelbredd av 20 m. Sidostupningen är
praktiskt taget vertikal, medan fältstupningen är ca
65 grader.
Huvuddelen av malmen består av svavelkis med
växlande halter av koppar, arsenik och ädelmetaller.
Inom svavelkismalmen finnas linser av mera samlad
arsenikmalm. Guldet följer i huvudsak arseniken,
och de arsenikrikaste partierna äro följaktligen de
rikaste guldmalmerna. För övrigt finns i malmen
mindre mängder magnetkis, zinkblände, blyglans,
fahlerz, sulfomineral och tellurvismut.
Vissa delar av sidostenen är impregnerad med
guld, sulfomineral eller ädelmetallförande arsenik- och
kopparkis i sådan mängd, att den blir brytvärd.
Denna malmtyp kallas hårdmalm.
Metallhalterna variera avsevärt inom malmkroppen.
Mot djupet ökar arsenikmalm och hårdmalm på
bekostnad av svavelkismalm, och i de djupaste
delarna av gruvan finnes endast hårdmalmen kvar.
Kismalmen har mycket god hållfasthet och
vanligen knivskarpa gränser mot sidostenen. Denna är
.alltid kraftigt omvandlad och består av olika typer
.av sericitkvartsiter och sericitskiffrar, som ha
mycket ringa hållfasthet. Taken i orter och arbetsrum
bli tämligen fasta även i sericitskiffern tack vare den
vertikala stupningen, medan inga större väggytor
kunna blottas utan fara för ras.
Malmens utsträckning och sammansättning är nil
mycket väl känd dels genom de ortdrivningar och
borrningar, som fullständigt uppslutit malmen till
250 meters djup, dels genom den detaljerade
geologiska karta i skala 1: 200, som dr O. Ödman nyligen
utfört.
De fyra malmkvantiteter, som brytas, äro:
1) arsenikmalm = den guldrikaste och
svavelkis-friaste arsenikkisen,
2) smältmalm = övrig arsenikmalm eller starkt
ar-■senikkisimpregnerad svavelkis,
1 Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelning för kemi och bergsvetenskap den 11 nov. 1938. Detta
överensstämmer i huvudsak med ett av förf. på andra
nordiska ingen jörsmötet i Oslo 1938 hållet föredrag.
3) svavelanrikningsmalm — den obetydligt
arsenik-kisimpregnerade svavelkisen,
4) hårdmalm.
De två förstnämnda kvaliteterna underkastas ingen
anrikning före smältningen. De böra därför vara fria
från gråberg och ren svavelkis. De två sistnämnda
kvaliteterna anrikas före smältningen. Ur
svavelan-rikningsmalmen avskiljes ett svavelkiskoncentrat
med obetydlig guld- och arsenikhalt, medan
återstoden smältes. Denna kvalitet bör vara fri från
arsenikkis och gråberg. Arsenikkisen förorenar
sva-velkiskoncentratet och förorsakar guldförlust, och
gråberget åstadkommer för hög kiselsyrehalt i
smältgodset. Hårdmalmen, varur alla sulfider och gediget
guld avfloteras till ett smältkoncentrat, bör vara fri
från ren svavelkis.
Malmens höga värde gör, att man för brytningen
måste välja sådana metoder, som medgiva ett
fullständigt uttagande av malmen.
De bredaste partierna av översta etagen ha brutits
med krater- och pallbrytning. Sedan moräntäcket
över malmen bortschaktats, uppdrevs med ca 25
meters avstånd stigorter från 50 m nivå till genomslag
med dagen. Stigorterna utrustades nedtill med
luft-tappar och däröver en skutkammare, där berget fick
passera ett galler, innan det nådde tappgluggen.
Stigorten vidgades sedan trattformigt, så länge
malmen utan allt för mycket dragning ramlade ned. De
mellan kratrarna kvarstående malmbalkarna ha
pall-brutits ned till utfraktsnivån, och malmen upplastats
med en elektriskt driven grävskopa (fig. 1).
När brytningen av Bolidenmalmen först planerades,
räknade man med att skivbrytning skulle bli den
dominerande djupbrytningsmetoden. I vissa smala
partier skulle magasinsbrytning användas.
Mönstret för skivbrytningen var hämtat från
Grängesbergs exportfält. Andra etagen tillreddes med
5 m tjocka skivor och 12 meters centrumavstånd
mellan de tvärgående skivorterna, Egentlig
skivbrytning ägde dock endast rum inom vissa smärre
partier av malmkroppen.
Genom den ökade kännedom, man fick om malmen,
samt framförallt genom de större krav på
malmkvaliteternas renhet, som ställdes från smältverket, framgick
snart, att såväl skivbrytning som magasinsbrytning
voro behäftade med stora olägenheter. De viktigaste
olägenheter, som vidlåda skivbrytningsmetoden,
tillämpad på Bolidenmalmen, kunna sammanfattas sålunda:
12 nov. 1938. häfte 11
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
