Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
fèaer/e/M XO
Fig. 2. Värmeledningsförmågan som funktion av temperaturen.
kunna de sålunda vara synnerligen lämpliga för
värmeisolation men vid högre temperaturer
synnerligen olämpliga. Saken beror helt enkelt på
porositeten hos materialet ifråga. Då man närmar sig det
högre temperaturområdet, kommer den ljusa
strålningen att göra sig gällande, och ett mera poröst
material är då givetvis en sämre isolator i
värmehänseende.
Ett av ugnskonstruktörens bästa och mest använda
konstruktionsmaterial, nämligen de eldhärdiga
stållegeringarna, som numera tillverkas av ett flertal
olika typer, fordra emellertid även de ett ingående
studium, innan man lugnt kan giva sig in på att
konstruera en ugn som skall arbeta under vissa mer
eller mindre svåra driftförhållanden. Det är sålunda
ej alls givet, att ett dylikt material, som ifråga om
eldhärdighet och hållfasthet vid högre temperaturer
icke lämnar något övrigt att önska, dock är lämpligt
i ett visst speciellt fall. Kanhända att en så
småningom skeende karbidbildning eller en med tiden på-
WaH/cm/a.s.
Ugnst-emp °C
Fig. 4. Elementens övertemperatur pr cm2
strålningsyta som funktion av
ugnstemperaturen.
gående omkristallisation, uppkolning eller dylikt
efter viss tid visar sig kunna förstöra materialet så, att
det blivit odugligt för sitt ändamål. Då vi i Asea,
insågo, av vilken betydelse det kunde vara att klarlägga
de materialegenskaper, som äro utslagsgivande för
ugnskonstruktören, igångsatte vi på sin tid i
samarbete med Elektrovärmeinstitutet vissa prov
omfattande icke mindre än, efter vad jag vill minnas,
ca 36 olika material från olika leverantörer.
Försöken kunde måhända icke göra anspråk på att till
alla delar vara fullt vetenskapligt genomförda, men
för praktikens behov hade de ett oskattbart värde.
Försöken avsågo att undersöka benägenheten för
uppkolning i olika slags ugnsatmosfär, flytgräns,
deformationsbenägenheten inom ett visst
temperaturområde av upp till 1100°C och diverse andra faktorer
av betydelse för konstruktören.
Deformationsbenägenheten undersöktes på ett mycket enkelt men
praktiskt sätt, som framgår av fig. 3. Några 2 mm
plåtstrimlor av exakt samma bredd och samma längd
fastsattes utefter ena kanten av en halvrund kuts,
varefter det hela insattes i en elektrisk ugn, vilken
kördes upp till en temperatur av 1100°, denna
temperatur hölls sedan under en tid av 24 timmar.
Därefter togs provanordningen ut, och provstrimlorna
företedde ett utseende, som framgår av den andra
bilden. En del av strimlorna hava, som synes, blivit
så blöta, att de lugnt gått till vila mot ugnshällen.
En del hålla sig mer eller mindre raka och en eller
två äro snart sagt oberörda av temperaturen. Genom
att mäta avståndet från tangeringspunkten mot kutsen
till ytterändan av strimlan, kan man få ett visst mått
på böjningshållfastheten vid högre temperaturer. En
annan intressant materialegenskap hos detta
eldhärdiga material är dess värmeledningsförmåga.
Denna är som bekant på. dessa legerade material
synnerligen dålig, och detta kan för
ugnskonstruktören mången gång innebära ett tveeggat svärd. Jag
säger med flit tveegggat, enär egenskaperna ifråga
kunna vara både till fördel och nackdel. Fördelarna
ligga däruti, att man ibland, hur underligt det än kan
låta, kan använda eldhärdigt stål som rent
värmeisoleringsmaterial. I stället för att använda tegel
kan man sålunda t. e. använda eldhärdigt stål såsom
vederlag till ugnsvalv, stagning av ugnsväggar, ugns-
98
10 dec. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
