Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
resonanslägena på mellanvåg. Det är därför
egentligen långvågsvärdena, som ha oberoende betydelse för
en komplicerad nedledning, och man måste korrigera
även dessa med tillhjälp av belastningskurvan. T. e.
för ledning nr 1 har" man att uppsöka /c-värdet för
Rh — 40 k Q vid 200 kC/s. Fig. 7 ger k 1.6. Detta
värde stämmer bra med tabellens 1,4—1,5.
överensstämmelsen verifierar på sitt sätt mätningarnas
praktiska värde. På mellanvåg ger tabellen 0,20—0,25,
Å-kurvan 0,15—0,20. Avvikelserna äro alltså ej heller
här orimliga. Ledning nr 6 utgöres av en enkeltrådig,
koncentriskt skärmad antennedledning med
kapaciteten 25 /_i/iFfm, ledning nr 7 är en vanlig tvinnad
"HVG",-där ena parten får vara skärm, balans e. d.
så gott (len kan; här är kapaciteten 80 jufiF/m. För
dessa båda ledningar varierar kd mellan 0,2 och 0.4
alldeles osystematiskt och utan relation till "effektiva
höjden" (he„_ = V" ■ 10-3) hos den "naturliga"
jämförelseantennen. Siffrorna ha sitt största intresse
i det hänseendet, att de visa, huru mycket en utan
vidare inkopplad antennkabel kan försämra
överföringsförmågan för signalen även på långvåg.
Vilken ingångsspänning på mottagaren kan man få
me<l en viss anordning?
Av en A-kurva erhålles med tillhjälp av (1)
-Jordlina
V’\ =
vy +1
■k. & ■ Å„r( • 103,iV
(3)
där he„ är effektiv höjd hos den aktiva antennen.
T. e. ger ledning nr 3 för hM = 3,5 m och jS| = 1
mV/m för Motala \V’\ = 0,8 • 0,65 • 1 • 3,5 • 103 = 1 800
fxV men för en relästation på ca 250 m våglängd blott
| V’\ = 1 • 0,20 • 1 • 3,5 • 103 = 700 fjy. Mottagaren
antas då belasta med 5 kQ.
Följande slutomdöme är motiverat:
1. Existerande typer antennledningar äro ännu i
vissa avseenden bristfälliga. Det vanligaste felet är,
att långvåg blir styvmoderligt behandlat, eller att
kortvåg klippes bort. Mellanvåg favoriseras i
flertalet fall.
2. Den teori, som lämnats, räcker till för att klara
begreppen och införa ordning, vilket är nödvändigt,
samt visa vad som kan vinnas men är för starkt
förenklad. om man eftersträvar numerisk
överensstämmelse i ett godtyckligt fall. Arbetssättet
konstruktion-mätning är ju också självskrivet, sedan man
orienterat sig i frågan.
3. Störningsfriheten bör bli föremål för särskild
utredning.
NOTISER
Jordlinas skyddsverkan vid högspänningsledningar.
Vid högspänningslaboratoriet vid tekn. högskolan i
München har gjorts en undersökning av det område
en jordlina kan skydda. Vid många beräkningar an-
vändes fortfarande den av den franske fysikern
Charles angivna storleken av skyddsområdet, vilket
utgöres av en rätvinklig triangel med jordytan som
bas och med jordlinan i den räta vinkelspetsen, dvs.
det område som begränsas av linjerna G och E i fig. 1.
Enligt experimentell undersökning i laboratoriet är
det verkliga skyddsområdet betydligt mindre och
begränsas av linjerna K i fig. 1. För att kunna bedöma
detta mätresultats .giltighet under praktiska
förhållanden har en rad kända blixtnedslag i högspännings-
Fig. 1.
Fig. 2.
ledningar med enkel jordlina
undersökts. Läget av
densamma har inprickats i fig.
1. över en tredjedel av
nerslagen har inträffat innanför
det av Charles angivna
skyddsområdet, under det
att intet inträffat innanför
det nu experimentellt funna
området.
För överslagsberäkningar
kan ett ungefärligt värde på
skyddsområdet erhållas
medelst cirkelbågar enligt fig.
2, där detta är angivet för
såväl 1, 2 som 3 st.
parallella jordlinor. Det medelst
cirkelbågar erhållna
området utgör dock endast ett
närmevärde, som alltid är
något större än det verkliga
skyddsområdet.
Vid en företagen
undersökning av en del vanliga
ledningstyper har det visat
sig, att vid alla ledningar
med endast en jordlina ligga
stora delar av desamma utom dennas skyddsområde.
För att effektivt skydda en högspänningsledning utan
användande av abnormt stora master måste två eller
flera jordlinor användas. (ETZ 13.5.37.)
Ny stötprovningsanläggning. Hos Felten &
Guillaume, Carlswerk, Köln, har man installerat en
stötprovningsanläggning för 1 400 kV och 110 kWsek.
Man använder en mekanisk högspänningslikriktare
bestående av nålar, fästa på en av en synkronmotor
driven axel, se Boetzels, ETZ 1934, s. 603. —
Likriktaren lämnar en spänning av 700 kV. Som
uppsamlingskapacitet användes kabelkondensatorer, 95
mm8, 12 mm isolation och 370 m längd, total kap.
0,23 /iF. Två sådana kablar kopplas i serie med
tryckluftstyrda kopplingsorgan. Stor omsorg är
nedlagd på utförande av jordningen. Utrustningen
kompletteras med en högspänningsvoltmeter för max.
600 kV och en katodsträleoscillograf. (F. & G.
Carlswerk Rundschau, sept. 1937.)
E. L.
Schweiziskt snabbtåg. I Brown Boveri Mitteilungen
nr 9, september 1937, beskriver W. Lüthi ett
schweiziskt motorvagnståg. Det framhålles, att jämfört med
vanliga tåg snabbtågen bl. a. tillåta en större
hastighet i kurvor. Varje tåg består av tre vagnar, den
mellersta utan motorer.
Data för snabbtågen äro:
Driftspänning 15 000 V, 16 2/s Hz.
Max. hastighet 150 km/tim.
Totala antalet sittplatser: 222.
Totalvikt fullbesatt: 141 ton.
Timbelastning total: 2 320 hk vid 115 km/tim.,
motsvarande 16,5 hk per ton.
Vikt per löpmeter: 1,7 ton/m (utan passagerare).
Vikt per sittplats: 530 kg.
En nykonstruktion av speciellt intresse innebär, att
regleringen av motorns arbetsspänning sker
kontinuerligt. Lågspänningslindningen på transformatorn
befinner sig koncentriskt utanför
högspänningslind-ningen. Rullkontakter, som glida på den blanka
sekundärlindningen, taga ut den kontinuerligt variabla
spänningen. Kontakterna styras av^ en liten
hjälpmotor. Denna till- och frånkopplas av ett
polariserat relä. Kontrollern styr en spänningsdelare,
14
8 jan. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
