Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
ställts in — blott 10 à 100 gånger. Av denna
anledning torde filtret, trots sin stora enkelhet, blott
komma i fråga för specialändamål.
För studium av sammanhanget i detalj måste
hänvisas till originalarbetet, men så pass mycket torde
utan vidare vara klart, att det i väsentlig grad
kommer an på de elektriska data i kvartsens ekvivalenta
schema fig. 9. Fig. 8 visar schematiskt en
kvartskristall mellan sina båda elektroder, som kunna
närmas eller avlägsnas ömsesidigt. Även vid en och
samma kvartskristall får man då varje gång olika
data i fig. 9, så att man till en viss grad kan anpassa
en kristall till en given filterkoppling helt
enkelt genom förskjutning av elektroderna.
Cp är den tyvärr oundvikliga
parallellkapaciteten. Den motsvarar det värde, som
skulle fås vid mätning på lågfrekvensbrygga,
och uppgår till några jli/uF. Denna
kapacitet erbjuder i sig själv intet av intresse,
är skadlig för filtrets verkningssätt och bör
därför upphävas medelst en
neutraliserings-koppling. Kvartsens egenvärden motsvara
däremot en seriekrets med högst karakteristiska
konstanter. Vid en kristall för 1500 kC/s kunna de
exempelvis uppgå till: Lq = 0,4 H, Rq = 35 Q, Cq =
= 0,<B8 jj,uF. En sådan krets saknar annars motsva-.
righet i radiotekniken, co Lq uppnår det ofantliga
värdet 3,7 M Q. Härpå beror den envishet, med vilken
en kvartskristall i filterkoppling håller fast vid sin
egenfrekvens, under det att varje annan
resonanskrets, huru svagt dämpad som helst, förstämmes av
den oundvikliga kopplingen med en annan krets.
God kvarts får blott ha en enda resonansfrekvens.
Vid kvarts för sändares frekvensstyrning måste man
i första hand se till temperaturkoefficientens litenhet,
men vid kvarts för filter är friheten från biresonanser
inom ett visst område över och under
huvudresonansen ledande synpunkt. Skenbart identiska kvartsprov
kunna i detta avseende förhålla sig på helt olika sätt.
När man tar upp resonanskurvor för kvarts, får man
ibland ett helt spektrum av resonanstoppar, vilka
vanligen ha samma dämpning, men vilka i det
ekvivalenta schemat fig. 9 ha desto större motstånd Rq’
(för varje resonansställe nya konstanter i schemat),
ju obetydligare de äro. Då man nu kopplar in kvarts
med sådana biresonanser i en filterkoppling, så bli
topparna skarpare och oangenämare, allteftersom
större bandbredd inställes. Betecknar man med
bireso-nansselektivitet yjB det tal, som betecknar, huru
mycket mindre en extratopp är än huvudtoppen, och är
R’,
Q
H
Lp
H1H
Fig. 9. Ekvivalent krets
till kvartskristall.
7V
Fig. 11. Parallellkapacitetens
neutralisering genom
parallellkrets.
Möfsåndare
med
finavstämning
Fig. 10. Uppmätning av en
kvartskristalls elektriska konstanter.
Fig. 12. Neutralisering
genom motkopplad spänning.
Vo =
Bn
förhållandet mellan ifrågavarande ekviva-
ca 10 Q. Spänningen på detta lilla motstånd
uppmätes vid resonans med tillhjälp av en mycket
känslig rörvoltmeter.1 Av spänningsdelningen kan
man sedan beräkna det sökta värdet Rq. Genom att
förstämma sändaren från resonansläget söker man
få reda på avståndet mellan de lägen, där spänningen
över R sjunkit till av sitt största värde. Detta
avstånd ger bandbredden b„, vilken dock icke
bestämmes av R utan av R -f- Rq. Kvartsens verkliga
R
egenbandbredd blir då b0—bv- rg–. Denna band-
R Rq
bredd är uttryckt i p/s, och man får av kvartsskivans
b
resonansfrekvens v kvartsdämpningen till d =
v
R
och därav med hjälp av d — - 1 och resonansvill-
coLq
i
storheterna Lq och Cq. Därmed
koret co L„
i C„
lenta motstånd, så gäller närmelsevis, att yN — y0■
(VN > 1 ’ip0 > 1). Biresonanserna måste därför i
synnerhet vid kristaller för mycket breda filter
sorgfälligt avlägsnas med kvartstekniska metoder.
Det är mycket viktigt att genom mätning ta reda
på kvartsens ekvivalenta elektriska konstanter enl.
fig. 9. För detta ändamål använder man, som fig. 10
visar, en mätsändare med kalibrerad utgångsspänning.
Möjlighet till finavstämning måste finnas med hänsyn
till den ringa kvartsdämpningen. Till sändaren
anslutas i serie med varandra den kvartskristall, som
skall undersökas, ocli ett litet ohmskt motstånd R på
äro samtliga de värden kända, som äro av vikt för
bedömning av kvartsens lämplighet för filter, ty
genom ytterligare förstämning av mätsändaren kan
man ju också undersöka biresonanserna.
Resonansfrekvensen hos en seriekrets, i vilken en
neutraliserad kvartskristall har kopplats in — varje
kvartsfilter kan uppfattas på detta sätt — beror
strängt taget inte bara av L? och Cq utan också, om
än i ringa mån, av kretsens egenskaper i övrigt. Vid
coLq —4 MQ betyder t. e. ’ett induktivt
seriemotstånd X om 4 JcQ en förskjutning av
kvartsresonansen — = — I ■ \ = l °/oo. Vid 1 500 kC/s gör
v 2 co L a
detta dock 750 p/s. Huru litet detta värde än kan
synas vara, så kan förskjutningen i alla fall vara
ovälkommen i en mottagare, emedan den kräver en
ytterligare finjustering av första oscillatorn, dvs.
mottagarens avstämningsratt. Därför måste man välja
filterkopplingen så, att när man reglerar bandbredden,
summan av all reaktans blir ungefär konstant, från
kvartskristallen betraktad. Av denna orsak är det
i Kautter, Elektr. Nachr. Teehn. 1.’,, h. 8, 1937, s. 253.
5 febr. 1938
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
