Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekmskTidskrift
ningen skall vara kort men ändå tydlig och att den
skall kunna tillämpas oberoende av storhetens
karaktär, vare sig den är en spänning, ström, impedans
eller admittans. Nedanstående i alternativ A angivna
benämningar uppfylla alla fordringar utom den
första och få dessutom, beroende på ordens
sammansättning, en något olämplig betoning.
Benämningar. Alternativ A.
För komponenten av första ordningen — positiv fas-
följdskomponent.
För komponenten av ordningen (n — 1) — negativ
fasföljdskomponent.
För komponenten av ordningen noll —
nollföljds-komponent.
Då som bekant alla långa benämningar avslipas
med tiden och det därför så småningom måste bli
onödigt att särskilt betona ordet "fas" i "fasföljd"
anses nedanstående i alternativ B angivna
benämningar (för vilka författaren tackar tekn. dr J.
Wennerberg) vara att föredraga. De äro dessutom mera
konsekvent uppbyggda.
Benämningar. Alternativ B.
För komponenten av första ordningen —
plusföljds-komponent.
För komponenten av ordningen (n — 1) — minus-
följdskomponent.
För komponenten av ordningen noll —
nollföljds-komponent.
Yi skola förutsätta att lindningarna äro
symmetriskt ordnade så att reaktansen är lika för alla
faserna. Då existerar för reaktanserna endast nollfölj
ds-komponenten, men det intressanta är, att den blir
olika beroende på vilken ström som genomflyter
lindningen. (Det kan icke nog starkt framhållas
skillnaden mellan att en symmetrisk strömkrets kan ha
olika reaktanser för olika strömkomponenter, vilka
reaktanser dock alla äro av ordningen noll, och att
en osymmetrisk strömkrets har 3 olika
reaktanskom-ponenter av olika ordning.) Vi ha alltså anledning
att för symmetriskt lindade maskiner särskilja 3 slag
av reaktanser, nämligen:
a) reaktans för plusföljds ström,
b) reaktans för minusf öljdsström,
c) reaktans för nollföljdsström.
Reaktanser för plusföljdsström äro mångfaldiga och
bero dels på strömmens tidsförlopp och dels på
rotorns läge. Reaktans uttryckes helt generellt som
X = 2nvL (1)
v = frekvensen,
L = induktansen.
Induktansen å sin sida kan skrivas
där N $ = produkten av antalet lindningsvarv och
flux med hänsyn tagen till
sammanlänkningen.
/ — strömmen.
Vi ledas därför till att närmare betrakta de
fältförhållanden i maskinen som äro förknippade med
statorstommen. Den mmk som en positiv
fasföljds-ström i statorlindningen alstrar, uppdelas i sin Fou-
rier-serie. I en trefasmaskin försvinner verkan
av-tonerna 3, 9, 15 ... Grundtonen roterar med synkron
hastighet och är stillastående i förhållande till rotorn.
Övertonerna av ordningen 5, 11, 17... rotera
baklänges med en hastighet av 1/5, 1/11, 1/17... av den
synkrona och övertonerna av ordningen 7, 13, 19 ...
rotera framåt i rotorns rotationsriktning med
hastigheterna 1/7, 1/13, V19 • • • I förhållande till rotorn äro
samtliga övertoners hastighet ungefär lika med den
synkrona. Beroende på att ledningsförmågan i
luftgapet är variabel i rummet och kan uttryckas med en
serie innehållande jämna övertoner, komma
mmk-övertonerna att ge fält som inducera
grundtonsspänningar i statorn. Samtliga dessa från
mmk-över-toner härrörande spänningar rubriceras som
läck-spänningar och motsvarande fält som läckfält.
Dessutom räknas till läckfältet spårfältet i statorn, och,
åtminstone delvis, fältet kring härvändarna. Kvar
står grundtonen i mmk-kurvan. Den kallas
reaktionens mmk och det därav vid konstant belastning och
omättat järn alstrade fältet reaktionens fält. Det kan
vara frågan om huruvida icke en del av det fält som
alstras kring härvändarna är sammanlänkat med
rotorns lindningar, så att det bör hänföras till
reaktionens fält. För en turbogenerator med dess långa
härvändar och likaså för en asynkronmaskin borde
man taga hänsyn därtill, allra helst på den senare, där
härvändsläckningen kan vara betydande. I en
vanlig synkronmaskin med utpräglade poler torde
inverkan av härvändsfältet vara obetydlig.
Det totala fältet har på detta sätt uppdelats i ett
läckfält och ett reaktionsfält, reaktansen uppdelas på
motsvarande sätt i läckreaktans och reaktionens
reaktans.
Reaktionens fält är som sagt stillastående i
förhållande till rotorn, på så sätt att båda rotera med
samma hastighet och i samma riktning, men dess läge i
förhållande till rotorn varierar dock såväl med
strömmens fasförskjutning som med dess absoluta belopp.
Vid eos cp — 0 sammanfaller dess läge med polaxeln
(längsläge). Med ökat värde på effektfaktorn flyttas
den utåt för att vid viss belastning komma mitt i
polluckan (tvärläge). För ett godtyckligt läge kunna
vi uppdela reaktionens mmk-våg i en
längskompo-nent och en tvärkomponent. Längskomponenten
erbjudes en god magnetisk ledningsförmåga, det fält
den alstrar sluter sig genom poler, magnetring och
luftgap och där mmk-vågen har sitt maximum är
ledningsförmågan störst. Tvärkomponentens fält åter
får sluta sig genom polplattorna och det stora
luftgapet vid polspetsarna och mmk-vågen har sitt
maximum där ledningsförmågan är minst. Som följd
därav blir reaktionens tvärreaktans XAq väsentligt mindre
än reaktionens längsreaktans XA. Som en god
approximation kan för en sådan maskin sättas
XAqæO,5XA (3)
medan för en maskin med konstant luftgap
XAq^KA (4)
Förhållandet —benämnes tvärmagnetiseringsfak-
torn.
Inträdande järnmättning komplicerar förhållandena
och gör det hela mera svåröverskådligt. I längsläget
måste till reaktionens mmk adderas
magnetlindningen mmk och fältet bestämmas ur den resulterande
34
5 mars 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
