Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
förutsätter givetvis, att samtliga inkommande
ledningar äro anslutna till samlingsskensystemets ena
ända. Där så icke är fallet, kan anläggningen ofta
utökas med en fjärde samlingsskena eller kabel.
Denna förenas därefter via en gemensam
transkom-mandobrytare med skenan för avbrottsfasen. En
sådan anordning framgår av fig. 13.
Den andra förutsättningen för systemets
användbarhet är, att inga större fullmagnetiserade
synkronmaskiner eller enankaromformare finnas i nätet,
varigenom spänningen komme att upprätthållas trots
fasavbrotten. Försök hava visat, att
enankaromformare dock icke hava någon inverkan, om deras effekt
är liten i förhållande till den totala samt om deras
eos cp håller sig under 0,9,5, dvs. om de äro induktivt
belastade. Full- och övermagnetiserade
faskompensa-torer erfordra däremot transkommandobrytare på
samma sätt som inmatningspunkterna i övrigt.
Hittills har transkommandosystemet endast
behandlats med växelströmsnät som utgångspunkt.
Systemet kan även tillämpas på likströmsnät, varvid dock
manöverledningar erfordras. Dessa kunna antingen
anslutas till en sändareanordning eller också till ett
närbeläget växelströmsnät, så att fasavbrotten
härigenom vidarebefordras till likströmsnätets
mottagnings-reläer. Dessas synkronmotorer måste i varje fall vara
anslutna till samma växelströmssystem som
sändareanordningen.
Systemets utformning med särskild hänsyn till
luftförsvaret.
Ofta kan ett system med impulsöverföring medelst
manöverledningar vara att föredraga framför det
trådlösa förfarandet. Detta är i synnerhet fallet vid
signalgivning inom det civila luftskyddet, där man
önskar vara oberoende av tillståndet i
belysnings-nätet, och där det icke skulle löna sig att verkställa
fasavbrott i hela nätet blott för att manövrera en
del geografiskt närliggande apparater. En effektiv
övervakning av manövernätets driftsberedskap
erhålles automatiskt, enär systemet arbetar med viloström
och varigenom sålunda ledningsbrott och jordslutning
m. m. omedelbart indikeras i huvudcentralen,
exempelvis genom milliampèremetrar.
Enär mottagningsreläerna som nämnts äro utförda
för tre av varandra oberoende manövrer, kan med
ett sådant relä följande luftskyddssignalering utföras:
1) hög ton r= flygvarning,
2) tjutsignal = flyglarm och
3) låg ton = faran över.
Fig. 12. Olika anbringningsmetoder för
transkommandobrytare.
Fig. 11. Nät med flera inmatningspunkter.
Fig. 13. Inbesparing av antalet transkommandobrytare genom
användande av en fjärde samlingsskena.
Mottagningsreläerna äro vidare försedda med
urverk, vilka automatiskt avstänga tjutsignalerna efter
1 à 2 minuter.
Reläernas strömförbrukning är 30—40 mA vid 220
voit. Strömmen kan antingen tillföras reläerna
genom manöverslingan eller också från det angränsande
synkrona belysningsnätet. — Reläkontakternas
brytförmåga uppgår till 1 000 VA per kontakt och är
avpassad för i handeln förekommande sirenströmbrytare.
Systemet med manöverslingor har förutom de
nämnda fördelarna —• oberoende av belysningsnätets
tillstånd och noggrann ledningsövervakning — även
den fördelen att vara billigare i anskaffning, enär
kostnaderna för transkommandobrytare bortfalla.
Användningsområden.
Som av det föregående framgår, kunna en
mångfald olika manövrer utföras till på godtyckliga platser
i ett nät anbragta mottagningsreläer.
För gatubelysning komma följande kommandon i
fråga:
1) inkoppling av hela gatubelysningen,
2) urkoppling av en del lampor, nattbelysning,
3) urkoppling av hela gatubelysningen.
Dessa tre kommandon kunna avgivas oberoende av
varandra, så att exempelvis slagartad förmörkning
av hela gatubelysningen kan utföras, vilket är av
största betydelse vid flyganfall.
Kostnaden för sändarens framtida utökning för flera
manövrer äro obetydliga. Man kan sålunda i mån
av behov utöka anläggningen för individuell
manövrering av gatubelysningen inom olika distrikt, för
tariffmätare, varmvattenberedare, skyltfönster-,
trapp-och husnummerbelysning, gatukorsningssignaler osv.
Den förut omnämnda anläggningen i Stuttgart
arbetar med två inmatningspunkter på 10 kV-sidan
5 mars 1938
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
