Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
sering byter termen tecken ocli blir positiv. Konstant
inre spänning Em svarar mot en mycket stor
rotor-läcikning och ett lågt värde på effekten. Den
synkroniserande effekten blir med de nya
förutsättningarna oförändrad i tomgång, men avviker med
tilltagande aktiv belastning från det vid konstant
mag-netiseringsström gällande värdet. Vid överbelastning
blir den avsevärt större.
Förutsättningen av en konstant, mot totala fluxen
svarande spänning, är icke heller den fullkomlig. 1
ett nyligen publicerat arbete visar Wanger (bibi. 10),
huru effekten kan uttryckas som det stationära värdet
ökat med integraluttryck, som äro proportionella mot
uttagsspänningens kvadrat och vari ingå
övergångs-reaktanserna i längs- och tvärläge, såväl som de
synkrona reaktanserna. Dessutom ingår den inre
vinkeln, vars variation med tiden måste vara känd.
Lösningar i sluten form kunna därför lämnas endast för
några enkla fall, vilka icke desto mindre ge viktiga
upplysningar om det verkliga förloppet. Metoden
med räkning punkt för punkt däremot ger i <det
allmänna fallet en lösning, och eftersom effekten är
riktigt bestämd, kan man vänta sig stor noggrannhet,
om tidsintervallen äro tillräckligt små.
Wanger visar också, att en lösning enkelt kan
erhållas under antagande av harmoniska svängningar
med mycket liten amplitud. Det är ett antagande
som göres av så gott som alla författare på detta
område. Han får då ett uttryck på effekten bestående
av det stationära värdet -|- termer som äro
proportionella mot vinkelavvikelsen (proportionalitetsfaktorn
är den synkroniserande effekten) -|- termer som äro
proportionella mot eftersläpningen (dämpeffekten).
Men han betonar också särskilt, att en sådan
uppdelning av effekten är möjlig endast i detta enkla fall.
I det allmänna fallet kan man icke dela upp effekten
i en "synkron" effekt och en "asynkron" effekt, utan
man kan endast betrakta effekten som helhet. Det
är farligt att låna bilder från andra liåll. Sålunda
talas om att strömmen i dämplindningen vid
pendling har eftersläpningsfrekvens. I verkligheten är
eftersläpningen variabel, och den i dämplindningen
inducerade spänningen består av en grundton med en
serie av alla jämna och udda övertoner (bibi. 11).
Grundtonens frekvens är den varmed rotorn svänger.
1 ett fall där rotorn svängde mellan 2° och 68° men
förblev i synkronism, var andra tonen 32 % och
tredje tonen 5,3 % av grundtonen.
För en praktisk och enkel beräkning föreslår
Wanger att anse en viss inre spänning E* konstant,
vilken spänning är mera generellt väld än enligt
Rüdenberg, emedan den icke ligger i längsläget.
Denna spänning beräknas med hjälp av
"pendlings-reaktanserna" x*p och x*q som definieras ur
ekvationen
E + jlf**p + jIqx*q = E* (20)
Ip = Z sin = strömkomponenten i längsläget,
lq = I eos yj — strömkomponenten i tvärläget.
Storleken av pendlingsreaktansen visas ligga
mellan övergångsreaktansen och den synkrona
reaktansen. Var inom detta intervall den ligger beror på hur
hastig svängningen är. Har maskinen laminerade
poler utan dämplindning blir x*q = Xq och den
konstanta spänningen faller i längsaxeln.
En jämförelse mellan denna metod och den stränga
lösningen visar att resultaten äro goda ehuru icke
fullt överensstämmande.
Storleken av dessa pendlingsreaktanser återstår att
bestämma. Ett vanligt antagande, särskilt i
amerikansk litteratur, är att fluxen i längsaxeln svarande
mot "spänningen bakom övergångsreaktansen" (E
-)-+ jlxö) är konstant under pendlingen. Det motsvarar
’l*’’*-’ _ /vi . nt^l ._ V
P — *opi ^ q —
Vid konstruktion av synkronmaskiner förekommer
det numera icke sällan att man måste välja rikliga
typer för att tillmötesgå önskan om små reaktanser
just med hänsyn till stabiliteten. Å andra sidan kan
det förekomma fall med dieseldrivna generatorer där
man avsiktligt åstadkommer särskilt höga reaktanser
för att få ett lågt egensvängningstal. I de fall då
reaktansen är fastlagd av hänsyn till stabiliteten kan
man endast påverka egensvängningstalet genom
storleken av svängmomentet. Egensvängningstalet har
ju betydelse för den dynamiska stabiliteten; ju lägre
frekvensen är desto tidigare i svängningen kommer
en störning genom en kortslutning att hävas och ju
mindre blir pendlingen. Inverkan av svängmomentet
är emellertid ganska ringa emedan
egensvängningstalet är omvänt proportionellt mot kvadratroten ur
svängmomentet om maskinen går på ett stort nät.
I annat fall blir verkan ännu mindre och beror i hög
grad på de andra maskinerna i nätet.
I ett genomräknat fall ökades den överförbara
effekten vid en viss kortslutning på linjen med 10 %
för 50 % ökning i svängmomentet och med 18 % för
100 % ökning. Kostnaden för så stora ökningar i
svängmomentet är ganska betydande och följer
approximativt kurvan fig. 9. Det har förekommit fall
då svängmomentet gjorts särskilt stort med hänsyn
till den dynamiska stabiliteten, men det rätta medlet
att behärska störningar är dock goda selektivskydd.
Svängmomentet blir därför i regel bestämt av
fordringarna på drivmotorns reglering. Undantag ut-
1,2
O
l,o 1,5 2,0
övängmomen/, re/o/i^^örc/e
Fig’. 9. Samband mellan svängmoment och kostnad.
göra dieseldrivna generatorer där hänsyn till
parallellarbete kan fordra ett särskilt lågt värde på
egensvängningstalet.
B 2. Användning av dämplindning ar.
Dämpning av pendlingen är av största vikt för den
dynamiska stabiliteten. Dämpningen åstadkommes
dels av synkronmaskinerna själva, dels av
belastningen i nätet, framför allt av asynlkronmotorer.
Synkronmaskinernas dämpförmåga beror av rotorns
konstruktion och varierar inom vida gränser. Den i Europa
normala konstruktionen för rotorer med utpräglade
Re/a/iv Åros/n<yc/
2 apiul 1938
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
