Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Fasregulator lLiHrMare
/]
Likströms-’ J instrument
- Axe/korsets första läge
\
\
\
\
J-cosf\
N vt
v-
\ 3-sinf
\
\
\
\
\
\
V
Fig. 2. Principschema för ström- och spänningsmätning vid Fig. 3. Vektordiagram för ström- och spänningsmätning vid
en sluten järnkärna.
jarnprov.
av en liten asynkronmotor, vars stator är ansluten
till nätet och från vars rotor uttages en fasspänning
och de båda andra fasernas huvudspänning,
varigenom två mot varandra 90° förskjutna spänningar
erhållas. Axelkorset vrides genom vridning av rotorn. I
fig. 2 är kopplingen av fasregulatorn blott principiellt
angiven, den kompletta kopplingen återfinnes i fig. 12.
Först uppmätes sekundärspänningen.
Fasregulatorn inställes så, att högsta utslag erhålles på
instrumentet. Likriktarens styrspänning är då i fas med
sekundärspänningen. Därefter omkopplas till
primärsidan, och utan ändring av fasregulatorn mätes
ström-styrkan. Då strömmen ej ligger i fas med
spänningen, är det erhållna värdet strömmens wattkomposant.
Genom omkoppling av likriktarens styrspänning 90°
erhålles strömmens reaktiva komposant. Man kan
också erhålla fasvinkeln genom att i stället för
omkoppling vrida fasregulatorn till dess maximalutslag
erhålles. Vridningsvinkeln, som direkt kan avläsas,
är lika med fasvinkeln. Vektordiagrammet för ovan
angivna mätningar angives i fig. 3.
Förutsättningen för mätmetoden är sinusformad
spänning och ström. Det första villkoret är i
allmänhet uppfyllt. Det andra villkoret, strömmens
sinus-form, är i en krets med järn vanligen ej uppfyllt.
För vanlig dynamoplåt har man funnit, att
formfaktorn hos strömmen avviker från värdet vid
sinus-form med högst 1 % för B upp till 5 000. Med för
praktiska mätningar tillräcklig noggrannhet skulle
man med den angivna metoden kunna gå upp till
detta värde. För högre värden är det nödvändigt
att korrigera för övertonerna. Tredje övertonen
borttages genom att likriktarnas slutningstid göres 120°
istället för 180°. Härvid minskas även grundtonens
uppmätta värde i viss proportion, vilket emellertid
kompenseras i instrumentet. Vidare är ett filter
inkopplat för att borttaga inverkan av övertoner av
högre ordning.
Man mäter därvid grundvågen utan att taga
hänsyn till övertonerna. Detta är i allmänhet tillåtet,
eftersom man söker värde på förlusterna eller
magnet-iseringsenergien. Dessa storheter bildas ju genom
multiplicering med en sinusformad storhet, och i
produkten bortfaller övertonernas inverkan. I detta
sammanhang må det påpekas, att maximivärdet på
strömstyrkan är av särskilt intresse. Dess mätning
beskrives senare.
I praktiken använder man sig mycket av den fiktiva
storheten jueff. Denna är ju baserad på strömmens
effektivvärde och kan ej uppmätas på tidigare
nämnda sätt. För mätning av fieff har ferrometern
utrustats med en termoomformare med tillhörande
vrid-spoleinstrument. Termoomformarens mätområde
utökas genom en transformator av speciallegering med
ett stort antal uttag. Egenförbrukningen hos hela
mätanordningen är 10—4 W vid fullt utslag, ett för
denna typ lågt värde, men likväl flera 10-potenser
högre än svänglikriktar-systemet.
I samband med mätning av
magnetiseringsström-mens effektivvärde kan nämnas, att alla värden, som
fås i ferrometern, angivas i effektivvärden, då detta
ur praktisk synpunkt är lämpligast.
Likströmsin-strumentet, som mäter medelvärden, är sålunda
graderat med hänsyn till formfaktorn för sinusformad
ström.
Mätningen av flödet hos järnprovet sker genom
mätning av sekundärspänningen. Den utföres med
lik-riktarsystemet enligt formlerna:
T
t+2
2 r
#2 = j, e2dt
Om <5-kurvan är symmetrisk kring £-axeln blir
t+ 2
Vid lämpligt val av fasregulatorns läge är =
= = AFe • J3max och alltså
Fig. 4. Koppling för bestämning av momentvärden.
66
7 maj 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
