- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Elektroteknik /
67

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

KontroU

Fig. 6. Koordinatskrivare. Principiell uppbyggnad, Mi, M2
mätsystem, Si, S2 speglar, L ljuskälla, G glasplatta.

Fig. 5. Växelströmsslingor upptagna på samma prov, den
ena med sinusformad spänning (a), den andra med
sinusformad ström (6).

Man får alltså riktigt värde på BIIlaj oberoende av
hur B-kurvan ser ut. Detta är en värdefull egenskap
hos den använda mätmetoden, vilken egenskap ligger
till grund för andra mätningar, nämligen upptagande
av växelströmmens kurvform.

Vid bestämning av Bmal härovan förutsattes
mätningen utförd med max. utslag på instrumentet.
Genom ändring av fasregulatorn erhålles annat
utslag på instrumentet, men detta är fortfarande ett
mått på momentvärdet av ’!>. om ^-kurvan är
symmetrisk kring #-axeln, vilket villkor i allmänhet är
uppfyllt. Vi kunna alltså bestämma kurvan $ = / (t)
genom variation av fasregulatorn.

En annan storhet, som är av särskilt intresse för
oss, är magnetiseringsströmmen. För bestämning av
dess momentvärden använder nian en speciell
koppling. Vid mätningen av B, som beskrevs här ovan,
tillförde man instrumentet en spänning prop. mot
dB

- . För mätning av I skall man alltså endast skaffa

Ct L

sig en spänning prop. mot vilket man kan göra

CL V

genom att lägga in antingen en induktans eller en
kapacitet. Kopplingen framgår av fig. 4.

Matematiska uttrycken för induktansmetoden
angivas för fullständighets skull:

’+2
2 r

A = k-u -dt

T J
t

L di

u —

dt

t +

2

, 2kL f 2kL

A = \ di — — - - (1 T-

T J T {t+T
t J

Men i T = - i,

.•. A = ir L ■ v ■ kv

Ur momentvärdena på 7 fås lätt motsvarande
värden på H, då dessa storheter äro proportionella.

Med ferrometern kunna alltså samhörande värden
på B och H bestämmas. Dessa värden äro upptagna
med växelström och motsvara varandra fullständigt.
Är flödet ej sinusformat, blir fältet på motsvarande
sätt deformerat, Ett roligt exempel på mätmetodens
möjligheter visa de bägge kurvorna i fig. 5. Den ena
(a) är upptagen med sinusformad spänning, den
andra (b) med sinusformad magnetiseringsström.
Slingan blir bredare i det sistnämnda fallet. — Som synes,
finns det många felkällor vid järnmätningar.

Eftersom man alltid strävar efter att förenkla
rutinarbetet, låg det nära till hands att försöka direkt
registrera funktionen B — † (H). Detta lyckades
också. Härför erfordrades inbyggnad av ytterligare en
likriktare i ferrometern, så att två av varandra
oberoende mätsystem erhållas. Mätvärdena tillföras en
koordinatskrivare, en apparat, vars princip framgår
av fig. 6. De båda vridspolemätsystemen äro
försedda med speglar och rörliga kring axlar, som bilda
90° vinkel. Vid ff-systemets vridning förflyttar sig

Fig. 7. Blandad kärna av en järn-nickel-legering med 80 %
Ni och höglegerad dynamoplåt i lika proportioner. Vid låga
H-värden är specialleg-eringen verksam, vid högre värden
framträder dynamoplåtens inverkan.

Oersteö

2 juli 1938

Fig. 8. Höglegerad dynamoplåt, tjocklek 0,35 mm, stansat
ringprov, V10 = 1,2... 1,35 W/kg, normal kvalitet, ^mal= 7 000.

67

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:21:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938e/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free