Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
stolpe). Dessa undersökningar gåvo i sitt första
skede enahanda resultat. Kondensatorerna
blockerade fortplantning av störningar från Gustaf Adolfs
torg och Slussen, en ansenlig reduktion erhölls från
förbipasserande spårvagnar, men den kvarvarande
störningen var det oaktat så stor, att den alltför
menligt inverkade för att möjliggöra avlyssning av
utländska radiostationer. Ett diagram från
mätningarna vid slottet är återgivet i fig. 3.
Diskussionen av mätresultaten.
I stort sett var efter mätningarnas avslutande att
konstatera, att kondensatorskydd under vissa betingelser
reducera störningarna men att de icke utgöra något
universalbotemedel. Anledningen därtill är följande.
Antages att mätningen verkställes vid en våglängd
av 600 kc/s (500 m), utgör kondensatorns reaktans
cirka 0,25 ohm och verkar sålunda praktiskt taget som
kortslutning. Tages emellertid även hänsyn till
längden av de ledningar, som förbinda kondensatorn å ena
sidan med kontaktledning, å andra med jord, införes
en induktans, vars värde uppgår till några tiotal ull
och som ger en reaktans, vid sidan av vilken
konden-satorns ekvivalenta motstånd kan helt försummas.
Härav följer omedelbart, att orsaken till att
kondensatorerna voro bättre verksamma vid högre
våglängder (lägre frekvenser) än vid lägre ligger däri, att
kondensatorn med dess tilledningar i det föreliggande
fallet bildar en serieresonanskrets med en
egensväng-ning, vilken ligger långt över rundradiovåglängderna.
Omvänt borde man genom att tillräckligt minska
kondensatorkapaciteten få fram optimum för en viss
kapacitet i fråga om störningsreduktion inom
rundradions våglängdsband. Försök härmed fullföljdes
vid Kungl, slottet. Ett antal specialbeställda
kondensatorer om O,002 uF insattes i stället för de
förutvarande om 1 /uF, varefter en serie mätningar
genomfördes på olika frekvenser från 600—1 050 kc/s
(500—285 m). Av de tagna diagrammen kan tydligt
utläsas, att med denna kondensator fås ett minimum
av störningsintensitet vid cirka 350 m (850 kc/s), samt
att störningarna reduceras mindre på ömse sidor
därom vid såväl stigande som fallande frekvens. Räknar
man tillbaka, finner man, att ’detta motsvarar en
induktans hos ledningen av cirka 17 ull samt ett
motstånd av inemot 100 ohm. Störningsdiagram över
mätningarna vid slottet återges i fig. 4.
Slutsatsen av undersökningarna blir följaktligen,
att kondensatorer som störningsskydd i förbindelse
med spårvägsledning närmast fungerat som vågfälla
för en viss av kondensatorkapacitet och
ledningsin-duktans bestämd frekvens samt att, därest hela
rundradiobandet (med undantag för kortvåg) skall
avstöras, måste ett antal kondensatorer uppsättas i
varje stolpe. Den häremot svarande avstörningskur-
Fig. 5. Till vänster utan kondensatorer’, till
höger med kondensatorer 0,002 0,05 u V
inkopplade. Topparna ånge passerande tåg.
Våglängd 333 m. (Domnarvet.)
van får sågtandad form, uppritad som funktion av
antalet kondensatorer och frekvensen. Vid större
spårvägsnät blir metoden att använda kondensatorer som
störningsskydd helt utesluten, då densamma ur
praktisk synpunkt icke kan betraktas som lämplig eller
ens genomförbar.
Försöken visade därjämte, att
rekommendationer beträffande kondensatorer som störningsskydd
vid spårvägar tidigare lämnats, utan att de därvid
uppkommande förhållandena ingående undersökts.
Det är självfallet meningslöst att använda
kondensatorer av 1 fiF kapacitet, då den häremot svarande
resonansfrekvensen kommer att ligga vid cirka
8 000 m. Om kondensatorer användas, bör
kapaciteten högst vara av storleksordningen 0,005—0,01 uF.
Senare gjorda mätningar med kondensatorer av
olika kapacitet vid den elektriska transportbanan
Kvarnsveden—Domnarvet ha till fullo bekräftat de
i Stockholm utförda, ovan refererade
undersökningarna (jfr fig. 5).1
Till sist skall nämnas, att man på sina håll
utomlands även nyttjar dämpspolar som störningsskydd,
monterade på taket av spårvagnarna. Utan att
verkställa särskilda försök kan det förutsägas — vilket
också bestyrkts vid närmare uppgifters inhämtande
—-att dämpspolarnas effektivitet ligger i
resonansav-stämning till viss frekvens, dvs. för viss
rundradio-station, samt att de lika litet som kondensatorer
utgöra ett generellt medel för spårvägsstörningars
undertryckande i den utsträckning, allmänheten i våra
dagar gör anspråk på.
i Samtliga mätningar äro utförda av civilingeniör R.
Berglund.
Tid en som mätfaktor.
Av F. HAIN.
I ett inför Svenska elektroingenjörsföreningen den 17
sept. 1937 hållet anförande redogjorde jag i
sammanträngd form för medelvärdesmätning över
kontinuerligt framskridande tidsintervall och visade därvid
med bilder och diagram, huru ett för dylik mätning
avsett instrument — genomsnittsmätaren Sentinel —
är inrättat, och huru det arbetar. Med ytterligare
bildmaterial påvisades instrumentets användbarhet,
2 juli 1938
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
