Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
lüraktiyhefjmötn/nq
Fig.
maximalmätaren vara utslagsgivande. Granska vi
övre spetsen av varaktighetskurvan, finna vi vid
effektgränserna C och D varaktigheter av 15 resp. 5
timmar, motsvarande 60 resp. 20
kvartstimmesobservationer, eller 3,1715 resp. 1,25 % av månadens
effektiva 1 600. Yi kunna av detta resonemang draga den
slutsats, att, om toppvärdena fördela sig på jämna
15-minuters tidsavsnitt, utsikterna att få dem mätta
med intermittent metod äro 3,75 resp. 1,25 på 100.
De lönar sig emellertid föga att diskutera
uppkonstruerade fall, då praktiken redan förser oss med
tillräckligt stort antal verkliga dylika, som ej kunnat
förutses.
Ehuru mätmetoden är så ny, att större antal mätare
i praktiskt bruk ej ännu finnas, så giva dock hittills
gjorda erfarenheter från jämförande mätningar klart
vid handen, att högre maximalvärden registreras vid
kontinuerlig mätning än vid intermittent. Sålunda
framkom nyligen vid två på varandra följande
1/2-må-nadsavläsningar under jämförande mätning av ett
abonnemang om 15 mW med ca 4 000 timmars årlig
utnyttning en differens mellan maximalvärdena av
4,7 resp. 4,6 %.
över en kontaktbana, till vars resp. kontakter, vilka
motsvara vissa effektgränser, synkronur äro anslutna.
Allteftersom medeleffektenstiger eller sjunker in- och
urkopplas dessa ur. På vanligt sätt bildas
varaktighetsdiagrammet av tiderna, som angivas av uren vid
de olika effektgränserna.
Bildningen av varaktighetsdiagrammet
sammanhänger på sätt fig. 10 visar me:l
momenteffektför-loppet, som i figuren är inritat med punkterad linje.
Vid tiden T0 vidtar en belastning av effekten Ex.
Tidsintervallet vid denna tidpunkt representeras av
sträckan T’0—T0. Yi utgå från, att
momentaneffekten Ex håller sig konstant en tid framåt. Då 1/4 t,
räknat från T0 gått till ända, visar instrumentet en
medeleffekt av 1li Ex, efter J/a t visar det 1/a E1 för
att efter tE visa Ex, dvs. samma värde som
momentaneffekten. Medan momentaneffekten vid denna
tidpunkt T± haft en varaktighet av t, har medeleffekten
E± över t ännu ej haft någon varaktighet. Denna
börjar vid Tx. Mellan Ts och Ti ökas belastningen till
effektvärdet Er Medeleffekten E2 inträder först tiden
t därefter. Vid Te ökas belastningen ånyo och står
under x/2 t vid Es för att därefter gå ned till E2 igen.
Medeleffekten går under detta halva t upp till E2fi,
där den varar 1/2 t, varpå den efter ytterligare 1/2 t
sjunker till E2. Mellan 2\ och Ts nedgår belastningen
till Ei; och medeleffekten följer efter tiden t senare
för att på samma sätt gå ned till noll tiden t efter det
att belastningen upphört.
För att resultatet av mätningen skall närma sig
idealet, dvs. momenteffektens varaktighet, bör
tidsfaktorn väljas möjligast kort. Med 3 à 5 minuters
tidsfaktor torde i allmänhet tillräckligt noggranna
resultat erhållas även vid de högsta effekterna med de
kortaste varaktigheterna.
Vid betraktandet av ett varaktighetsdiagram som
det i fig. 11 visade uppstår den nära till hands
liggande frågan, vilken energimängden kan vara, som
ligger mellan de i varaktighetsavseende mycket
Fig. 10.
Fig. 11.
Därest frågan om tillämpning av längre
tidsintervall än nuvarande mest brukliga 15 minuter skulle
bliva aktuell bör den tveksamhet som därvid måste
uppstå, kunna skingras med hjälp av den
kontinuerliga mätmetoden, som ej tillåter missbruk, vilka eljest
kunnat verka förryckande och hindrande.
Varaktighetsmätning.
Mätningen av medeleffektens varaktighet med hjälp
av genomsnittsmätaren Sentinel åskådliggöres i fig. 9.
Ett kontaktsegment, anbragt på visareaxeln, rör sig
skiljaktiga gränserna A ocli B. Utöver att don kan
vara minst ABba1 och högst ABbxa vet man
ingenting bestämt. Med en anordning såsom den i fig. 12
visade kan denna energimängd bekvämt mätas. Den
utgöres av en kWh-mätare, som via differentialerna
I och II mäter energimängderna ovanför de av
varvtalen VA och VB representerade effektgränserna A
och B, samt en ytterligare differential III, som på ett
räkneverk angiver skillnaden mellan dessa
energimängder, dvs. energien mellan effektgränserna
A och B.
7 maj 1938
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
