Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
Före sammanträdets öppnande utfördes musik på
Hammondorgel av musikdirektör Uno Änggård.
Föreningens sammanträde, som utgjorde
högtidssammanträde i anledning av avdelningens för elektroteknik
50-årsjubileum, öppnades av dess ordförande, direktör
Yngve Holm, som i ett anförande hälsade såväl
föreningens gäster som dess medlemmar välkomna till
sammanträdet.
Direktör Holm gav i sitt anförande först en historik
över avdelningens för elektroteknik bildande inom
Svenska teknologföreningen. I mars 1888 utsändes ett
upprop underskrivet av herrar Aug. Decker, Viktor
Gröndal, John Landin, Fredrik Nyström, Karl Wallin och
Edvard Årfelt, i vilket inbjöds till ett sammanträde för
bildande av en elektrisk fackavdelning inom Svenska
teknologföreningen. Detta sammanträde ägde rum den
16 mars 1888, vid vilket sammanträde Svenska
teknologföreningens avdelning för elektroteknik konstituerades.
Vid sammanträde den 4 april lämnade
teknologföreningen sitt bifall därtill jämte godkännande av den
nya avdelningens arbetsordning. Avdelningens första
styrelse fick följande sammansättning: ordförande
överingenjör N. Rahm, v. ordförande kommendörkapten C. F.
Eckerman, sekreterare ingenjör K. G. Wallin, övriga
medlemmar: ingenjör F. Nyström och L. E. Årfelt.
Ordföranden, direktör Holm, uttryckte sin glädje över
att vid dagens sammanträde bland andra se
avdelningens äldste medlem, ingenjören H. Wallér, vilken under
alla gångna år troget bevistat föreningens
sammanträden samt gav därefter en översikt av föreningens arbete
under de 50 år den existerat och avslutade sitt anförande
med en förhoppning att samtliga medlemmar även i
framtiden skulle arbeta på att stärka dess ställning. "De
rikedomskällor, yttrade talaren, vi äga i våra
naturtillgångar och i vårt folks tekniska kunnande hoppas vi att
utan främmande inblandning få själva nyttja och
exploatera.
Vi tro att den svenska elektroteknikern alltjämt skall
kunna hävda sin ställning. Måhända fordras ett
kraftigare och mera samlat framträdande än hittills. Det
har på senare år många gånger framhållits att
ingenjören alltför snävt håller sig till sin yrkesutövning och
att han icke visar intresse för de stora dagsfrågorna.
Tekniken tränger in på alla områden, teknikern bör
därför kunna göra sig alltmer gällande i den stora
förvaltningsapparaten. Men vad den enskilde mannen ej
kan genomföra kan vara möjligt för en organisation.
Det är därför man vid ett tekniskt jubileum som detta
vill önska en enhetlig och stärkt teknisk
sammanslutning..
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, är de svenska
elektroteknikernas sammanslutning. Låt oss arbeta på att stärka
dess ställning, låt oss önska den en lyckosam framtid."
Efter direktör Holms anförande fingo de närvarande
ånyo tillfälle att lyssna till Hammondorgelns
välljudande tonsvall.
Ordet överlämnades därefter först till överingenjör
Christensen, Danmark, vilken framförde en hälsning
från Dansk ingeniørsførening, speciellt från dess
elektriska sektion, överingenjör Christensen uttalade sin
glädje över det goda samarbetet mellan danska och
svenska elektrotekniker samt framförde en hjärtlig
lyckönskan till Svenska elektroingenjörsföreningen.
Ingenjör Schalin, Finland, framförde Finska
ingenjörsföreningens lyckönskan till Svenska
elektroingenjörsföreningen med anledning av 50-års jubileet samt
uttalade en förhoppning om ett samfällt nordiskt
samarbete mellan föreningarna.
Ingenjör Lahn, Norge, frambar såsom medlem av
såväl Norsk ingenjörsforening som Norsk elektroteknisk
förening samtliga norska kollegers lyckönskningar.
Ordföranden, uppläste därefter ett lyckönskningstele-
gram från Svenska konsulterande ingenjörers förening,
varefter han frambar Svenska
elektroingenjörsförening-ens tack till alla dem som ihågkommit föreningen på
dess högtidsdag.
Ordet överlämnades därefter till civilingenjören I.
i:son Svedberg, vars föredrag behandlade ämnet "Radion
— trollådan". I sitt föredrag- gav ingenjör Svedberg
inledningsvis en översikt av vad som egentligen sker när
tal och musik utsändes från sändarstationen, huru
stationens bärfrekvens moduleras med talströmmarna,
varvid sändarstationens antenn kommer att föra
växelström med tvenne frekvenser, vilka bestå av summan
resp. skillnaden mellan den ursprungliga bärfrekvensen
och talfrekvensen. Strömmen i antennen framkallar i
rymden omkring denna magnetiska och elektriska fält,
som ändra sig i takt med strömmen. För att fånga
meddelandena från en radiostation uppsättes en antenn
genom vilken de elektriska spänningar, som förefinnas
i luften, kunna uppfångas. För att utvälja en viss
sän-darstation måste man använda sig av den elektriska
svängningskretsens egenskaper. Blott den radiostation
som svarar mot kretsens egen frekvens kommer att giva
hela sin spänning till denna krets. Alla andra få ett
lägre värde på förhållandet mellan spänningar över
kretsen och den i antennen inducerade spänningen. Om
svängningskretsen har stora förluster får man en flack
avstämningskurva, dvs. vad man i dagligt tal kallar
dålig selektivitet. För att ur den över
svängningskretsen rådande spänningen erhålla den från radiostationen
utsända musiken eller talet anslutes till
svängningskretsen dels en likriktare av ett eller annat slag, en
kondensator och en hörtelefon. Den äldsta likriktaren
utgöres av den sedan rundradions barndom välkända
kristallen och dess sökarnål. Av den sammansatta
modulerade spänning som från svängningskretsen kommer
till likriktaren slipper blott ena hälften igenom.
Kondensatorn får mottaga en laddning som varierar i takt
med moduleringen och urladdar sig genom hörtelefonen,
varest den ger upphov till ljud.
Föredragshållaren övergick därefter att beskriva de
olika slag av hög- och lågfrekvensförstärkare som
möjliggjorts genom användningen av elektronrör jämte alla
de tekniska finesser som känneteckna moderna
radioapparater av i dag.
Såsom avslutning på sitt med livligt bifall mottagna
föredrag omnämnde föredragshållaren den strömbrytare
med vilken varje radioapparat är utrustad och som de
flesta radiolyssnare borde lära sig använda i större
utsträckning än vanligen sker.
Sammanträdet ajournerades därefter för intagande av
lunch, varefter samling åter skedde kl. 14,30.
Ordföranden meddelade att telegram avsänts till
ingenjör Bladin, den förste föredragshållaren i
avdelningen för elektroteknik.
Ordet överlämnades därefter till direktör R.
Liljeblad, vars föredrag "Elektroteknikens utveckling — en
materialfråga" klarlade materialforskningens
utomordentliga betydelse. Föredraget kommer att inflyta i
Elektroteknik, varför en närmare redogörelse för dess
innehåll här utelämnas.
Sedan ordföranden tackat föredragshållaren för det
intressanta föredraget överlämnades ordet till förste
byrådirektör Einar Malmgren, som redogjorde för
"Elektronrörets utveckling och betydelse för
teletekniken". Även detta föredrag kommer att publiceras i
tidskriften.
Sedan ordföranden framburit avdelningens tack till
byrådirektör Malmgren för det med kraftigt bifall
mottagna föredraget avslutades det av ett 70-tal medlemmar
besökta sammanträdet kl. 16,20, varefter de närvarande
tillfälligtvis skingrades för att på kvällen åter ses vid
jubileumsbanketten i Grand hotells festvåning.
Ln.
80
7 maj 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
