Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elektroderna i det mystiska röret. Han vet kanske icke
varför det verkar, men väl hur. De mest
uppseendeväckande möjligheterna med trioden, dvs. med hänsyn
till anslutna kretsar, ha upptäckts på detta sätt, och
de skulle helt säkert ha upptäckts, ehuru kanske ej
i så väl tillämpbar form, även om de använda rören
förblivit oförändrade från sitt tidigaste
högevakuerade utförande och man förblivit i okunnighet om deras
exakta verkningssätt.
Det är dock tydligt, att man genom uppställande
av teorier för rörets verkningssätt kommer fortare till
målet, nota bene om teorierna visa sig vara
tillförlitliga. Jag nämnde redan i inledningen till denna
översikt namnet Barkhausen, och jag upprepar det
här. Han är väl den som har den största förtjänsten
av dessa teoriers utformning, alltifrån världskrigets
dagar och intill nuvarande tid. Han har definierat
de olika konstanter, som diktera rörets
förstärkningsverkan, uppställt ekvationer för anodströmmens
beroende av galler- och anodspänning, definierat
anpassningsvillkor osv. Naturligtvis är han ej ensam
om allt detta, men hans namn lyser likväl klarast, när
man skall försöka ge var och en, som arbetat på detta
område, den ära honom tillkommer.
Trioden som förstärkare.
Jag har hitintills uteslutande uppehållit mig vid
den direkta förstärkarverkan hos trioden (bortsett
från de Forests audionkoppling, där även samtidigt
detektorverkan föreligger). Denna förstärkarverkan
är, som jag nämnt, en omformareverkan —
likströmsenergi omvandlas till växelströmsenergi synkront med
en på gallret påtryckt styrspänning.
Effektverkningsgraden vid denna omformning är i regel mycket
dålig, såsom framgår av det i fig. 10 reproducerade
diagrammet. Det visar några
anodströms-anodspänningskurvor för en triod, upptagna för olika
gallerspänningar (0, —4, —8 V etc.). Vid en
växelspänningsamplitud på gallret av 12 V, vilket motsvaras
av en anodspänningsamplitud av 60 V
(spänningsförstärkningen alltså = 5), varierar anodströmmen
med ungefär 6,5 mA amplitud. Växelströmseffekten
representeras av den streckade triangeln N2, den
förbrukade likströmseffekten av den likaledes streckade
rektangeln N0. Disproportionen mellan dessa två
storheter är tydlig. Ehuru den kan förbättras
avsevärt genom vissa konstgrepp, som jag här ej skall
ingå på, så underlåter man detta i de allra flesta fall,
då det vid förstärkning i allmänhet ej så mycket
kommer an på det kvantitativa som fastmer på det
kvalitativa. Effektkvantiteten vid en
telefonförstärkare t. e. är ju ytterligt liten, och även om man
har ett hundratal sådana på en överdragsstation, så
spelar verkningsgraden praktiskt taget ingen roll.
Huvudsaken är ju här, att växelströmseffekten i
anodkretsen är en trogen fastän förstärkt kopia av
växelströmseffekten i gallerkretsen, dvs. att
förstärkaren ej inför någon distorsion.
 |
Fig. 10. Anodströms-anodspänningskurvor för en
triod, visande effektförhållandena vid förstärkning.
N0 = förbrukad likströmseffekt, N2 = utvunnen
växelströmseffekt. |
Naturligtvis är ej elektronrörsförstärkaren
fullkomlig i detta hänseende, såsom torde framgå av det i fig.
11 visade diagrammet. De där utritade, grovdragna
kurvorna ange anodströmmens variation med
gallerspänningen för tre olika spänningar på anoden,
nämligen 280, 220 och 160 V. 220 V anger
anodspänningens vilovärde, 280 V dess högsta och 160 V dess
lägsta variationsvärde. Denna till 60 V
amplitudvärde uppgående anodspänningsvariation har
åstadkommits av en växelspänning på gallret med
amplituden 12 V. Dessa värden äro desamma som i
diagrammet i fig. 10. I själva verket hänföra sig de
båda diagrammen till samma rör och lika
belastningsförhållanden. Den av gallerväxelspänningen
orsakade variationen i anodströmmen, som är utritad till
höger, följer den något krökta
sammanbindningslinjen mellan punkterna A, B och C (rörets
dynamiska karakteristik för belastningsfallet i fråga),
varigenom en viss distorsion uppstår. Den positiva
anodströmsamplituden a1 blir något större än den
negativa a2 — övertoner uppkomma. Man säger, att
röret har en viss klirrfaktor. Överslagsvis kan denna
rent geometriskt erhållas på sätt fig. 11 visar. Det
där erhållna värdet 5 % ligger inom rimlighetens
gränser.
|
Fig. 11. Anodströms-gallerspänningsdiagram för en triod,
visande vid förstärkning uppkommen distorsion. |
Både av detta och det närmast föregående
diagrammet framgår, att arbetsområdet för
förstärkarröret helt ligger på gallerspänningens negativa sida.
Positiva gallerspänningar ge upphov till gallerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:21:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938e/0105.html
