Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock kvaliteten man framför allt måste tänka på. Det
finns emellertid andra moduleringsanordningar, som
uppvisa bättre verkningsgrad.
På mottagningssidan måste en motsatt procedur
mot den på sändningssidan ske, alltså en
demodulering av den modulerade svängningen, för att
densamma skall bli uppfattbar i hörtelefon eller
högtalare. Denna demodulering eller detektering, som
jag tidigare kallat den, var ju den första användning
man siktade på vid triodens tillblivelse.
Detekteringen är ingenting annat än en likriktningsprocess,
som kan ombesörjas av vilken som helst anordning,
som uppvisar en krökt ström-spänningskarakteristik.
Att trioden, speciellt i den av de Forest angivna
audionkopplingen med tillägg senare av den kända
gallerläckan, fått en så stor användning i
radiomottagare, sammanhänger givetvis med dess stora
känslighet. Införes högfrekvensförstärkning i
mottagaren, kan man nöja sig med en okänsligare men ur
reproduktionssynpunkt fördelaktigare detektor. Så
göres ofta i rundradiomottagare.
Klart är att trioden som generator, modulator och
detektor ej endast funnit användning inom
radiotekniken. Inom varje gren av teleteknik, där ett
meddelande skall utsändas på viss bärvåg och
dechiffreras på mottagningssidan, står trioden parat till
användning, det må nu gälla radio eller trådledning,
telegrafi eller telefoni, bildöverföring eller television.
Vad man tidigare endast vågat drömma om: det
naturtrogna återgivandet på långa avstånd av den
finaste akustiska detalj i ett musikstycke eller den
finaste optiska detalj i en fotografisk eller, varför ej,
en levande bild; telefonsamtal över eller under en
ocean — allt detta har kunnat realiseras uteslutande
tack vare triodröret och dess anförvanter.
Flergallerrör (tetrod, pentod).
Elektronröret av i dag uppträder nämligen ej blott
som triod; det har skapats ett otal varianter av
detsamma, var och en med sin speciella användning. I
princip är dock stommen oförändrad; det är det
treelektrodiga rörets förstärkningsverkan, som ligger
till grund för dem alla. Att här närmare ingå på
dessa olika rörtypers tillkomst och egenskaper
tillåter icke utrymmet. Jag vill endast i korthet
exemplifiera, hur utvecklingen har gått. Redan 1913
angav Langmuir ett rör med tvenne galler. Meningen
med detta extra galler, vilket senare närmare
utformades av Schottky, var att genom minskande av
rumsladdningsverkan i röret få en brantare
anodströmskarakteristik och därmed ökad
förstärkarverkan. Det är emellertid ej i denna form, som den
fjärde elektroden numera användes. Den appliceras
i stället mellan styrgaller och anod för att tjäna som
en skärm mellan dessa två elektroder och därigenom
neutralisera anodåterverkan i röret. Det är denna
återverkan, som gör trioden olämplig som
högfrekvensförstärkare och som i förbigående omnämnts i
samband med rörets generatorverkan. Dessa tetroder
eller skärmgallerrör, som de nu benämnas, kunna
tillverkas med en mycket hög
spänningsförstärkningsfaktor. Värden på uppåt 500 äro ingen ovanlighet,
medan motsvarande storhet för trioden håller sig vid
normalt tiondelen av detta tal. Skärmgallerrören ha
emellertid en karakteristik, som i allmänhet gör dem
olämpliga för lågfrekvensförstärkning. På grund av
att sekundäremissionen av elektroner uppkommer
från anoden, då denna träffas av elektronerna från
katoden, kan en elektronström uppkomma från anod
till skärmgaller, då denna senare elektrod har högre
spänning än anoden. Detta gör, att
anodströmskurvan för röret vid lägre värden på anodspänningen
får en fallande tendens, som synes av kurvan 2 i
fig. 22. Kurvan 1 gäller för en vanlig triod. Detta
anodspänningsområde är ej användbart för
förstärkning. Då dess uppträdande som sagt beror på
sekundäremissionen från anoden, skulle saken kunna
avhjälpas genom att hindra denna emission från att
nå skärmgallret. Man har därför senare kompletterat
tetroden med ännu ett galler, vilket insatts mellan
anoden och skärmgallret och förbundits med katoden.
Detta tredje galler fångar upp de
sekundäremitterade elektronerna och leder dem direkt ned till
katoden. Därigenom hindras den negativa
strömmen till skärmgallret att uppkomma. Det nya gallret
har därför fått benämningen fånggaller eller
bromsgaller. Anodströmskarakteristiken för ett dylikt
femelektrodigt rör, en pentod, är även inritad i fig. 22
(kurvan 3). Som synes har det fallande partiet vid
låga anodspänningsvärden helt bortfallit.
 |
Fig. 22. Jämförelsekurvor för triod (1),
tetrod (2) och pentod (3). |
|
Fig. 23. Elektrodsystemet i en äldre triod
och i en modern dubbelpentod. |
Pentoden kan utföras för stora effekter och
användes både för lågfrekvens- och
högfrekvensförstärkning. I förra fallet går man ej upp med
förstärkningsfaktorn så högt, beroende på att man vill
ha ett måttligt värde på inre motståndet i röret.
Det är nämligen samma faktorer, som inverka både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:21:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1938e/0110.html
