Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
som den planmässiga jordningen av
högspänningslin-jerna avser dels ett nedsättande av de vid atmosfäriska
urladdningar uppträdande överspänningarna och
därmed en minskning av felfrekvensen, dels ett
möjliggörande av selektiv och driftsäker funktion hos de
reläer, som verkställa urkoppling vid inträffat fel. Med
hänsyn till den förstnämnda synpunkten lämnades en
ingående redogörelse för den moderna, på teori och
experiment grundade uppfattningen angående inverkan
av marklinor etc. på jordledningens impulsmotstånd vid
högspänningslinjer. I anslutning härtill gavs en
sammanställning av de ungefärliga kostnaderna för på olika
sätt utförda linjer. Ifråga om jordningens betydelse för
reläskyddets pålitlighet påpekades såväl i föredraget
som i den därefter följande diskussionen, att de
moderna, selektiva reläskydden i många fall äro i hög grad
beroende av jordmotståndens värden, medan å andra
sidan vid mycket långa linjer och höga spänningar
strömslingornas naturliga impedanser äro så höga, att
det ej lönar sig med vittomfattande åtgärder för
jordmotståndens minskning. Vid dessa typer av
överföringar har man emellertid i vissa fall andra medel i sin
hand att selektivt urkoppla sådana fel, vid vilka de rena
distansskyddens arbete påverkas av höga impedanser.
Avdelningsingenjören N. J. Søberg, Norge, redogjorde
för "Synkronisering av kringkastingstasjoner".
Föredraget innehöll en klarläggande redogörelse för
innebörden av synkrondrift hos ett flertal
rundradiostationer med särskild hänsyn till inverkan av den
oundvikliga frekvensskillnaden vid icke tvångsstyrd
syn-kronism samt inverkan av skärmning, reflexion etc. vid
kuperad terräng på utsträckningen av och egenskaperna
hos det s. k. förvirringsområde, inom vilket
fältstyrkevariationer och kvalitetssvårigheter uppträda. Talaren
uppehöll sig särskilt vid erfarenheterna från den
synkroniserade gruppen Oslo—Bergen—Vigra, inom vilken
synkrondrift ägt rum sedan november 1937.
Avdelningsingenjören E. Johansen, Norge, behandlade
ämnet "Driftsikkerheten ved automatiske telefonanlegg".
Efter att inledningsvis ha påpekat, att direkt jämförelse
icke kan ske mellan statistiska uppgifter från olika
automatiska telefonanläggningar utan att särskild hänsyn
tages till de för varje anläggning speciella
förhållandena, övergick talaren till en omfattande statistisk
redogörelse för de senaste årens erfarenheter ifråga om
driftförhållanden, felfrekvens etc. i dylika anläggningar,
varvid speciellt förhållandena i Oslo lades till grund.
Framställningen innehöll en rikedom av sifferuppgifter,
för vilkas slutsumma utrymmet ej här tillåter en
redogörelse.
Direktören Habry Juselius, Finland, talade slutligen
om "Finlands nordiska telefonförbindelser med särskilt
beaktande av den nya telefonkabeln mellan Sverige och
Finland". Finlands verkliga interskandinaviska
telefontrafik började egentligen först vid jultiden .1928, då
sjökabeln Norrtälje—Mariehamn—Åbo togs i bruk.
Trafiken på denna kabel ökades så snabbt, att redan år 1930
fråga uppstod om utläggande av en ny, större kabel.
På grund av depressionen blev emellertid detta arbete
uppskjutet, och först i december 1937 beslöts i samråd
med svenska telegrafstyrelsen, att en ny kabel skulle
anskaffas och utläggas under sommaren 1938. Den nya
förbindelsen, kommer på sträckan Norrtälje—Mariehamn
att bestå av en pupiniserad kabel, uppdelad i 2 halvor
med 6 fyrskruvar och ett par i varje halva. Detta ger
12 fysikaliska och 12 bärvågstelefonförbindelser samt
2 linjer för överföring av rundradioprogram. På
sträckan Åbo—Mariehamn förläggas 2 tvåparskablar,
vilka icke pupiniseras men förses med 2
mellanför-stärkarstationer. Denna sträcka ger 2 X 12
bärvågsförbindelser och 2 rundradioförbindelser. Talaren
redogjorde vidare för det väsentliga av stationsutrustningen
för den nya kabelförbindelsen.
Bland de för hela mötet gemensamma föredragen
märktes enligt det ursprungliga programmet ett
föredrag av professor P. O. Pedersen, Köpenhamn, om
"Elektricitetens Fortid og Fremtid". På grund av förhinder
för föredragshållaren måste emellertid härvid en
ändring i programmet vidtagas, varför intet av de
gemensamma föredragen kom att behandla något rent
elektrotekniskt ämne.
Inom den elektriska sektionen hölls på
måndagskvällen under tillslutning av cirka 270 personer en
synnerligen lyckad sektionsmiddag på Restaurang Skansen
med talens mångfald och dans till sena timmar.
Efter mötet anordnades ett flertal utfärder, under
vilka även elektriska kraftanläggningar och industrier
besöktes.
F. Dahlgren.
NOTISER
Svävande upphängning genom magnetiska krafter
möjliggör en principiellt ny art av transportmedel
bundet till skenor, men utan vare sig glid- eller
rullfrik-tion. I ETZ häfte 15, 1938, har H. Kemper gjort en
undersökning av detta problem. Han visar, att det
med moderna regleringsanordningar är möjligt att
hålla tunga kroppar svävande med hjälp av
magnetiska krafter. En modellanordning visas i fig. 1.
Magneten är här för enkelhets skull fastsatt på en
arm, som är lagrad i ena ändan. För att få
anordningen att intaga ett bestämt läge i förhållande till
ankaret, föreslås att reglera magnetiseringen enligt
fig. 2. Thyratronröret Si lämnar strömmen till
magneten. För att gallerspänningen skall få tillfälle att
inverka reglerande släckes röret med tillräckligt korta
intervaller genom speciella anordningar, som
schematiskt antydas genom strömbrytaren Sch. Så länge
röret är tänt, ökas strömstyrkan genom magneten.
När gallerspänningen uppnått ett visst värde sker ej
återtändning i röret. Magnetströmmen tvingas då
genom röret S2 och mot spänningen — XJ, varvid den
magnetiska energien och därmed strömstyrkan snabbt
sjunker.
I gallerspänningen ingå fyra olika komponenter.
Plattorna i kondensatorn C± äro direkt mekaniskt
förbundna med magnet, resp. ankare. Kretsen matas
med högfrekvens på ett sådant sätt, att spänningen
över Ci blir direkt proportionell mot avståndet mellan
magnet och ankare. Denna spänning förstärkes och
likriktas och blir en av komponenterna i
gallerspänningen. Spänningen över elektronröret D är direkt
proportionell mot huvudströmmen I och ingår även
Fatt ankare
av järn ^
-—v t
_Rörlig magnet-B^tT^j^-J ^’ -
~*f\^-la>fer M Ig
Sfåd"T\
Fig. 2. Kopplingsschema för styrningsanordning.
Fig. 1. Anordning för svävande upphängning.
126
6 aug. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
