Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
som komponent i gallerspänningen. Vid jämvikt
erhålles sålunda ett bestämt värde på I för varje värde
på kondensatorn Ci, dvs. för varje avstånd mellan
magnet oeh ankare. Den tredje komponenten i
gallerspänningen avser att minska svängningar. Den
förstärkta och likriktade spänningen från kondensatorn
O2 förbindes med transformatorn fc. Endast ändringar
i (?2 åstadkomma alltså en gallerspänning, och denna
spänning kommer vid riktig polaritet att verka
dämpande. Genom lämplig avpassning av förstärkningen
kan man få systemet att svänga in aperiodiskt.
Den fjärde komponenten i gallerspänningen är en
inställbar förspänning från ett batteri.
Då strömmen genom magneten helt kontrolleras av
thyratronröret, kan man arbeta med hög spänning,
betydligt högre än den som magneten tål i
fortfarighetstillstånd. Härigenom vinnes större snabbhet och ökad
verkningsgrad.
Författaren har byggt en försöksmodell enligt fig. 1.
Polytan av magneten och ankaret var 30 X 15 cm,
materialet elektroplåt och magnetsystemets vikt 156 kg.
Systemet matades med växelström, varigenom
kopplingsanordningen Sch undveks. Magneten svävade
fullkomligt lugnt vid en nyttig belastning av 50 kg
(totalvikt 210 kg), varvid B i luftgapet var 2 500 och
effektförbrukningen 270 W. Avståndet var inställt på
15 mm.
På grundval av försöken beräknas att en
järnvägsvagn av vanlig tysk modell om 40 ton skulle erfordra
51 kW för svävande upphängning. Rullfriktionen och
lagerfriktionen för samma vagn vid en hastighet av
100 km/tim är 43 kW, sålunda endast obetydligt
mindre. Vid hastigheter högre än ca 120 km/tim tar
rull-och lagerfriktionen mer effekt än den svävande
upphängningen.
Genom lämplig utformning av magnetpolerna anses
att virvelströmsförlusterna även vid högre hastigheter
kunna hållas låga.
Avståndet mellan vagn och skenor föreslås kunna
variera mellan 0,5 och 2,5 cm.
Förf. tar ej definitiv ställning till frågan om en
magnetisk svävningsbana är praktiskt genomförbar.
Han rekommenderar emellertid fortsatta
undersökningar.
E. L.
Nyheter från elektronrörsfronten. I marsnumret
av Elektrotechnische Zeitschrift beskrives en ny
rörkonstruktion: ett gasfyllt oscillator- och förstärkarrör
för högfrekventa ändamål. Tätt intill katoden, som
är av vanlig, indirekt upphettad typ, finnes ett svagt
positivt galler. Detta bildar en virtuell katod: endast
de elektroner, som gå ut genom detta galler, deltaga
Fig. 1.
aktivt i rörets arbete. Nämnda elektroner emanera
dock ej blott från katoden utan även från i dess
närhet joniserade gasmolekyler.
Utanför nyssnämnda galler finnes styrgaller och
anod. Den skadliga jonisationen av gasen i rummet
mellan den virtuella katoden och anoden har
konstruktören lyckats nedbringa avsevärt genom att göra
avståndet mellan nämnda elektroder mycket litet —
mindre än den fria medelvägen för en elektron under
de i röret rådande betingelserna. Röret arbetar
härvid i stort sett som ett vanligt högvakuumrör, ehuru
den ovanliga konstruktionen ger röret vissa
förmånliga egenskaper. Principerna för arbetssättet äro
visserligen tidigare kända, men det är först i och med
framställandet av de moderna isolationsmaterialen för
högfrekvens, som man nu kunnat i erforderlig grad
nedbringa elektrodavstånden. Röret har ännu ej
lämnat försöksstadiet, men exemplar för flera hundra
watts avgiven effekt hava redan framställts.
Electronics’ majnummer innehåller beskrivning av
RCA:s nya rör O A 4 G, som arbetar med kall katod.
Radiolitteraturen har under ett par år vid flera
tillfällen behandlat dylika rör, men detta synes vara det
Fig. 2.
6 aug. 1938
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
