Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
Under det att man vid en järnstolplinje med
jord-lina, utförd för exempelvis 220 kV, har en
impulshållfasthet av ca 1100 kV vid positiv impuls l1/2—40,
är motsvarande siffra vid en 132 kV linje med
träisolation 2 400—2 800 kV. Detta medför givetvis att
de överspänningsvågor, som inkomma till en station
från linjer med träisolation äro - avsevärt större än
dem från järnstolpledningar. Fördenskull brukar
man vidtaga särskilda åtgärder å de närmast
stationerna belägna linjesträckorna och å dessa delar
nedsätta isolationen i sådan grad att fara för i
stationen befintliga apparater ej föreligger. Åtgärderna
kunna bestå i anordnandet av jordlineskydd för att
hindra direkta nedslag i linjen i stationens
omedelbara närhet, uppsättandet av överspänningsavledare,
kondensatorer, minskning av jordavstånd e. d. Man
räknar därvid med att de fel, som eventuellt skulle
uppstå å linjen, också i flertalet fall skulle komma
till synes å denna speciellt anordnade linjedel och ej
å den övriga delen av linjen eller i stationerna. Den
sköna förutsättningen motsvaras tyvärr ej av
verkligheten. Frågan om stationernas verkligt effektiva
åskskydd, när högisolerade linjer användas, är
alltjämt en av de viktigaste frågorna för såväl
fabrikanterna som för kraftverken. Det är givetvis en fördel
att kunna förvisa felen från de mera svåråtkomliga
delarna av linjerna till områdena i närheten av eller
inom stationerna, men det fordras då också, att det
stora flertalet av de inkommande överspänningarna
utan driftavbrott kunna förintas i
överspänningsskydden och att resten av dem på annat sätt avledas
till jord exempelvis genom gnistgap av ett eller
annat slag, så att ingen förstörelse av stationens
utrustning erhålles. Ett fel i en transformator kan
medföra att den för lång tid blir obrukbar, vilket
vanligen betyder väsentligt större ekonomisk förlust än
ett kortvarigt avbrott på en högspänningslinje. För
närvarande finnas ej i marknaden
överspänningsskydd, som hava samtliga nedanstående önskvärda
egenskaper:
1) låg tändspänning relativt driftspänningen,
2) god släckningsverkan för driftströmmen så att
motståndsmaterialet ej förstöres,
3) förmåga att avleda impulsströmmar > 100 000
amp. utan genomslag av motståndsmaterialet,
4) liten gnistförsening.
Linjetypernå ur reläskyddssynpunkt.
Ser man nu en smula på de olika linjetyperna ur
reläskyddssynpunkt är valet mellan dem ej så svårt.
För driftledaren är det enbart av fördel om goda
jordningar förefinnas. Med goda jordningar å
linjerna kan han, under förutsättning av att lämpliga
reläanordningar förefinnas, räkna med selektiva
utlösningar.
De distansreläer, som numera allt mer och mer
komma till användning å högspänningssystemen, äro
till större delen utförda med impedansmätverk av
ett eller annat slag och alltså även känsliga för den
ohmska komposanten i strömslingan. Som ett
exempel på vad dåliga jordningar kunna åstadkomma vill
jag nämna, att i ett mig bekant fall av dubbel
jordslutning å en 77 kV-linje med ojordade järnreglar
och utan jordlina, där jordslutningarna skedde över
tvenne stag, ökades distansreläets utlösningstid från
77//<S/en spannrnf
över bliKtbanan
Fig. 4. Samband mellan tillåten spänning1 över blixtbanan
och jordmotstånd per 60 m lina för järnstolpledning isolerad
med 16 st. OB-element nr 32436.
n = antalet motviktslinor. -=50 Q å stolpen,
–-.= 100 Q å stolpen,–––- 200 Q å stolpen.
ca 1,2 till 3,0 sek. Inom linjesystemet där samma
relätyp förefinnes genomgående, erhölls visserligen
selektiv utlösning av felet, men på grund av den
förlängda utlösningstiden erhölls urfasfallning av
maskineri i ett annat parallellkörande ledningssystem.
I ett annat fall, då ett jordfel inträffade i
nedtrans-formatorstationen och samtidigt ett i en understation,
förbunden med transformatorstationen över en 77 kV
linje av ovan angiven typ, erhölls rätt utlösningstid
— tack vare att järnvägsförbindelse förefanns mellan
de båda stationerna. — Kortslutningsströmmen slöt
sig genom rälsen!
Ser man på de olika typerna av linjer ur
reläsynpunkt erhåller man följande tabell 5 beträffande
olika slag av linjefel.
Av tabellen framgår att nyttan av eventuella
Pe-tersenspolar å nät med trästolplinjer utan jordning
blir helt begränsad till fel som uppstå inom själva
stationerna, där man kan räkna med att jordade
järnställningar förefinnas. Härvid förutsattes att
linjen är så beräknad att linbrott samt fel på grund
3 sept. 1938
141
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
