Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör. JULIUS KÖRNER
UT6IVCN AV SVENSKA TEKNOLOGfäBENlrsOCN ■
£
INNEHÅLL: Några resultat av telefonstörningsundersökDiDgar vid Sveriges elektrifierade statsbanor, av 0. Helmer
och G. Swedenborg. — Automatisk finavstämning vid radiomottagare, av C. E. Granqvist. — Insänt. — Notiser.
— Litteratur. — Rättelse.
Några resultat av telefonstörningsundersökningar vid
Sveriges elektrifierade statsbanor.
Av O. HELMER och G. SWEDENBORG.
1. Inledning.
1 denna tidskrifts juninummer har ingenjör J.
Körner framfört en del synpunkter rörande
svag-strömsstörningar vid enfasbanor. I anslutning härtill
torde det vara av intresse att lämna en redogörelse
för några mätresultat, som erhållits vid en del
statsbanesträckor i Sverige.
Som komplement härtill göres en utredning av vad
som ernås i störningsreduktion vid övergång från ett
elektrifieringssystem utan särskilda åtgärder
vidtagna för telefonavstörning till ett system med
sugtrans-formatorer, inkopplade med den ena lindningen i
kontaktledningen och den andra i en på lämplig höjd
över marken å kontaktledningsstolparna fästad
återledning.
Först må emellertid i korta drag beröras den
historiska utvecklingen av störningsproblemet vid
växcl-strömselektrifierade järnvägar i Sverige.
2. Resultat av störningsmätningar vid bansträckan
Kiruna—Riksgränsen.
Med undantag av en mindre försökssträcka i
närheten av Stockholm är den 129 km långa linjen
Kiruna—Riksgränsen, den s. k. Riksgränsbanan, den
första elektrifierade statsbanesträckan i Sverige.
Redan i början av år 1915 kunde samtliga tåg
framföras elektriskt på denna bandel, och härmed var man
på allvar inne på störningsproblemet. Detta
berörde såväl järnvägen som telegrafverket, och i slutet av
år 1915 tillsattes en kommission med representanter
från bland annat de båda nämnda verken och med
uppdrag att föreslå lämpliga skyddsåtgärder.
Kommissionen avgav sitt skriftliga utlåtande i slutet av
år 1918, och detta finnes publicerat i
"Undersökningar rörande svagströmsstörningar vid med enfasström
drivna elektriska banor".
Kontaktledningsspänningen vid Riksgränsbanan är
16 000 V, 15 p/s, och från början funnos inga
sug-transformatorer. Svagströmsledningarna voro
blanka luftledningar på ca 15 m avstånd från banan. Med
dessa förutsättningar började kommissionen sina
undersökningar. Resultaten kunna i största korthet
sammanfattas i följande punkter.
1) De genom influens uppkommande
störspänningarna kunna reduceras till ofarliga värden eller helt
neutraliseras genom utflyttning av luftledningarna
till minst 200 m avstånd från banan resp. genom
omändring av luftledningarna till kabelledningar. Skola
luftledningarna bibehållas på 15 m avstånd från
banan, måste man tillgripa en statisk kompensering
genom att uppladda en i kontaktledningens omedelbara
närhet befintlig luftledning (belysningsledningen)
med kontaktledningens spänning, fastän av motsatt
potential.
2) De genom induktion uppkommande
störspänningarna kunna även reduceras genom utflyttning av
luftledningarna, varvid dock för erhållande av ett
gott resultat avståndet måste göras betydligt större
än 200 m. Förkabling av ledningarna (i banans
omedelbara närhet) ansågs ej tillfredsställande, utan
föreslog man i stället inkoppling av sugtransformatorer i
kontakt- och skenledning.
För Riksgränsbanan nöjde man sig med en
utflyttning av luftledningarna till 50 m avstånd från banan
samt inkoppling av sugtransformatorer, se fig. 1.
Före sugtransformatorernas inkoppling och
svag-strömsledningarnas utflyttning uppmättes vid de
senare mellan jordar ca 8 Y per 100 Akm, när
skenförbindningar ej funnos, och ca 6 Y per 100 Akm
med insatta skenförbindningar av koppar. Detta
betyder på den normalt förekommande maximala
matningslängden av 25 km vid 400 A
kontaktlednings-ström en störspänning mellan jordar på 800 resp. 600
V. Efter utflyttning av svagströmsledningarna till
50 m avstånd från banan samt inkoppling av
sugtransformatorer på 1,4 km avstånd erhölls med
insatta skenförbindningar en specifik spänning av ca
0,2 Y per 100 Akm, motsvarande totalt 20 V för 25
km och 400 A.
3. Preliminära försök vid Polcirkeln—Lakaträsk med
återledning.
I anslutning till utredningen om vidare
elektrifiering av statsbanorna, i första hand linjen
Stockholm—Göteborg, tillsattes i juni 1920 en
svagströms-kommitté för ytterligare undersökning av
störningsfrågan. Att utan vidare tillämpa det vid
Riksgränsbanan införda systemet med utflyttning till 50 m av
svagströmsledningarna samt inkoppling av
sugtransformatorer i kontakt- och skenledning lät sig ej göra
1 okt. 1938. häfte 10
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
