Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
tivering att frågan ännu icke mognat tillräckligt för
ett slutgiltigt avgörande.
Den fjärde grundenheten hade under mellantiden
dryftats av internationella byrån för mått och vikt
och av internationella fysikerunionens kommitté för
symboler, enheter och nomenklatur, och man enade
sig nu om en resolution, vari man anslöt sig till dessa
institutioners uttalanden. Detta innebär en
rekommendation att som förenande länk mellan elektriska
och mekaniska enheterna välja tomrummets
permeabilitet med ett värde av 10—’7 enheter i det
orationaliserade och 4 n ■ 10—7 enheter i det rationaliserade
systemet; samtidigt medgives att vilken som helst av
enheterna ohm, ampere, voit, henry, farad, coulomb,
weber kan göra tjänst som fjärde grundenhet.
Det beslöts, att måttsystemet skulle efter sin
upphovsman kallas Giorgi-systemet.
Kraftenheten i Giorgi-systemet är 1 joule per meter.
Som egennamn för denna enhet diskuterades följande
tre förslag: newtou, galilei, vis. En omröstning
visade att 10 länder voro för och 3 länder emot namnet
newtou; ett land ställde sig neutralt. Frågan
hän-sköts till de nationella kommittéerna.
Den svenska kommittén hade utarbetat ett
omfattande förslag till ordnande av nomenklaturen i fråga
om enheterna i såväl Giorgi- som cgs-systemet. Då
emellertid den utsedde svenske delegaten av särskilda
skäl icke kunde närvara vid mötet, beslöts det att det
svenska förslaget skulle bordläggas.
Kommitté nr 25, Bokstavsbeteckningar.
Inom denna kommitté hade alltsedan 1935 års
ple-narmöte ett intensivt arbete bedrivits av en särskild
subkommitté under ordförandeskap av den svenske
delegaten dr J. Wennerberg, som själv fått fritt välja
sina medarbetare. Denna subkommittés arbete hade
resulterat i fyra dokument, de två första (1937)
behandlande storhetsbeteckningar och de två sista
(1938) enhetsbeteckningar.
Vid årets möte hann man endast diskutera
storhetsbeteckningarna. Det rörde sig om 94 matematiska,
rums-, tids-, energi-, mekaniska, värme-, elektriska
och magnetiska begrepp av stort intresse för
elektrotekniken. Beteckningarna voro baserade dels på
tidigare IEC-publikationer och andra internationella
organisationers arbeten på området, dels på den
nationella standardiseringen och sist men icke minst på
litteraturen. Subkommitténs ordförande hade för
denna del av arbetet utsänt 28 cirkulärbrev på
tillsammans 207 sidor och av sina sex medarbetare
mottagit ca 100 brev varierande mellan 1 och 21 sidor.
Diskussionen om de enskilda beteckningarna blev
ofta synnerligen animerad, men i protokollet kunde
glädjande nog i många sådana fall antecknas: "Efter
en långvarig diskussion beslöt kommittén att
bibehålla subkommitténs förslag." Av särskilt intresse
äro följande beteckningar, som fastställdes: A (S) yta,
F kraft, W (U) energi, W (A) arbete, P aktiv effekt,
Q (Pq) reaktiv effekt, S (Pt) skenbar effekt, E
elektromotorisk kraft, U [E) elektrisk spänning, E (K)
elektrisk fältstyrka, M magnetomotorisk kraft.
Beteckningarna inom parentes äro avsedda som reserv.
I endast fyra fall kunde kommittén icke enas,
nämligen i fråga om beteckningarna för faskonstant och
dämpkonstant (för rumsdämpning),
friktionskoefficient och strömtäthet. Dessa fall återvisades till
sub-kommittén för fortsatt studium.
Slutomdömet blir, att subkommitténs förslag på ett
fullt tillfredsställande sätt bestått den muntliga
diskussionens eldprov, med endast få och icke särskilt
störande ändringar, och att man inom kort kan
emotse en internationell elektroteknisk beteckningslista
att lägga till grund för den nationella
standardiseringen.
Kommitté nr 26, Elektrisk svetsning.
hade i Torquay sitt första sammanträde, som var väl
förberett genom ett av sekretariatet utarbetat förslag
till normer för såväl svetsgeneratorer som
transformatorer och tillbehör, såsom resistorer och reaktorer.
Diskussionen ledde till en ganska fullständig
specifikation. som kommer att föreslås till antagande och
tryckning som en första upplaga.
Radiostörningars principiella uppmätning.
Av E. T. GLAS.
Radiostörningars kvantitativa bedömande ger
anledning till åtskilliga mättekniska överläggningar,
som för övrigt ha intresse också för allmän
störningsmätning på ledningar, såsom duplicerade ledningar,
mottagningsantenners nedledningar m. m. Här följer
en koncentrerad översikt.
Sedan frågan fick aktualitet, har
radiostörnings-mätning skett genom:
1. Mätning av mottagarens lågfrekventa
utgångs-spänning utan eller med filter, som efterbildar örats
frekvenskurva vid hörbarhetströskeln
(Fletcherkur-van).
2. Mätning av störningens högfrekventa fältstyrka
invid störningskällan.
3. Mätning av belysningsledningens högfrekventa
störspänning invid störningskällan.
Lågfrekventa metoder ge inte så stor inblick i
frågorna men ha utgjort startpunkt för arbetet.
Fältstyrkemätning passar bäst för störande
högspänningsledningar o. d. Det stora flertalet störningskällor,
som ju matas från belysningsledningen, graderas
lättast genom spänningsmätning på densamma. Det
är uteslutande detta fall, som här tas sikte på.
A. Undersökning av begreppen "symmetrisk" och
"asymmetrisk" krets.
Störningskällans grundschema är, när det gäller en
motor e. d. apparat, i sin allra enklaste form
åskådliggjort av trepolen i fig. 1. Yi ha en
"störningsstjärna" med emk i tvenne ben och måste i det
allmänna fallet ta hänsyn till tvärimpedanserna mellan
stjärnans knutpunkter 1, 2, 3. Dessa impedanser
3 sept. 1938
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
