Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
stabens luftförsvarsavdelning, major Olof Sundell,
som i ett elegant anförande lämnade en orientering om
"1938 års luftförsvarsövning". Föredraget kommer
att inflyta i Teknisk tidskrift. Här må endast noteras
att de teletekniska hjälpmedlen under övningen
fungerat i stort sett väl. Under de första timmarna
uppstod dock på telefonstationen en trafikoreda, som
närmade sig kaos. Sedan personalen fått nödig
erfarenhet arbetade systemet utmärkt redan andra dagen.
Förhållandet visar hur nödvändigt det är att i tid
träna den personal som skall sköta rapporttjänsten.
Vid ett krigstillstånd måste personalen redan från
början vara inne i sina uppgifter. De första timmarna
kunna vara ödesdigra nog vid ett nutida krig.
Vid de luftskyddsövningar som utspelades i
samband med bombanfall mot vissa orter visade det sig,
att meddelanden angående skadegörelser från
observatörer till luftskyddschefer och luftskyddsledare
sannolikt bäst befordras med bud till fots eller utrustade
med något fortskaffningsmedel. Man bör icke endast
förlita sig på telefonen i detta fall.
Luftskyddsled-ningens telefoner bli vid ett anfall oerhört starkt
belastade och det gäller att samtidigt kunna mottaga och
avge ett mycket stort antal meddelanden. Ett
rapportsystem baserat på användningen av ordonnanser
avlastar i hög grad telefontrafiken.
Sedan major Sundell med livliga applåder avtackats
överlämnades ordet till civilingenjör Harald Romanus,
som redogjorde för "Teletekniska anordningar i
luftförsvarets tjänst". Det som utgör skillnaden mellan
teletekniska anordningar i dagligt bruk och de som
användas i luftförsvarets tjänst är de senares
karaktär av nödanläggningar i så måtto, att de under långa
tider stå oanvända men dock i ständig beredskap. De
skola kunna fungera under tider då man måste räkna
med förstörelse av materiel och anläggningar. De
skola fungera mycket snabbt och över stora områden.
Deras utnyttningstid är ytterligt liten.
Efter användningssättet kan man indela
luftförsvarets telesignalmateriel i tre stora huvudgrupper,
nämligen rapportsystem, som från olika observationsposter
insamla upplysningar, centraler, som bearbeta dessa
rapporter, och alarmsystem som från centralerna över
olika områden sprida ut de order, som föranledas av
rapporterna. Inom var och en av dessa grupper möter
man speciella problem. Ingenjör Romanus
demonstrerade hur dessa kunna lösas med mer eller mindre
automatiserade hjälpmedel och varnade bestämt för
att låta den tekniska utrustningen bli en "robot", som
i sin tekniska fulländning sannolikt inte fungerar då
den verkligen behövs.
Det innehållsrika föredraget kommer att införas i
Teknisk tidskrift, där alltså intresserade kunna
inhämta vidare detaljer.
Sedan de båda talarna avtackats av ordföranden och
auditoriet livligt givit sitt bifall till känna, övergick
man till den väntande supén. Vid nachspielet bidrog
civilingenjör Harry Nyström med förevisning av ett
par av honom upptagna färgfilmer från München och
Venedig, vilka väckte verklig begeistring på grund av
sitt charmanta utförande. När efter slutat samkväm
deltagarna framåt småtimmarna drogo sig hemåt,
kunde de av den lysande fullmånen konstatera att
jämnt en månad förrunnit sedan 1938 års
luftförsvarsövning.
Sg.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal, Brunkebergstorg 20, fredagen den
16 oktober 1938.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
direktör Yngve Holm, som i ett kortare anförande hälsade
de närvarande välkomna till arbetsårets första
sammanträde.
Att justera dagens protokoll utsågos herrar F.
Dahlgren och B. Berggren.
I föreningen inträdde efter anmälan ingenjör G.
Charpentier, ingenjör Sven Kullenberg och civilingenjör Stig
Nordbeck samt invaldes civilingenjör Inge Stenberg och
ingenjör Ture W. Persson.
Föreningen skred därefter till val av valnämnd för
det kommande året. Byråingenjör Lundholm föreslog
såsom ersättare för byrådirektör I. Hedenblad
civilingenjör Hans Krüger.
Ordföranden, direktör Holm, meddelade, att han
utsett professor Sten Velander såsom sammankallande samt
dessutom chefsingenjör K. J. Laurell. Föreningen beslöt
härefter enhälligt, att omval skulle ske av valnämndens
övriga ledamöter med undantag av byrådirektör
Hedenblad, i stället för vilken civilingenjör Hans Krüger
invaldes.
Ordet överlämnades därefter till aftonens
föredragshållare, linjeingenjör Erik T. Glas, vars föredrag
behandlade "Radiostörningar från
högspänningsanläggningar".
Inledningsvis berörde talaren de orsaker, som
förorsaka radiostörningar, nämligen dels lin- och
isolator-korona, dels isolationsfel, glappkontakter o. d.
Ingenjör Glas redogjorde därefter för de omfattande
mätningar, som under de senare åren utförts av
telegrafstyrelsen i samarbete med statliga och privata
kraftföretag. Dessa mätningar ha utförts vid anläggningar
med spänningar från 20 upp till 220 kV. Talaren
berörde de komplicerade förhållanden som råda i närheten
av såväl en lednings ändpunkter som i andra
diskontinui-tetspunkter, t. e. vid en transformator. Genom
samverkan mellan fortskridande och reflekterande våg
uppstår en stående våg i reflexionsställets närhet. Denna
stående våg kan åstadkomma radiostörningar med
avsevärt större intensitet än fallet är på linjen i övrigt.
Med hänsyn till att diskontinuitetspunkter vanligtvis äro
belägna i närheten av bebyggda samhällen, är
uppkomsten av dylika stående vågor en besvärlig företeelse.
Ingenjör Glas redogjorde därefter för störningarnas
beroende dels av väderleken, dels av spänningen samt
övergick därefter att beskriva de metoder till avstörning
av olika slag av korona som till dato framkommit.
Stör-ningsfria stödisolatorer med metalliserad topp finnas i
marknaden. Vanliga stödisolatorer kunna förbättras
genom att isolatortoppen med ledare och najning
be-strykes med en metallisk slamfärg. En påtaglig
förbättring kan även erhållas enbart genom ändring av
najning-ens utförande. Störningar härrörande från linkorona äro
mera besvärliga att få bort. Försök ha i detta avseende
utförts med spärrspolar för att hindra störningarna att
via lågspänningsledningar utbreda sig över större
områden.
Efter ingenjör Glas’ föredrag följde en diskussion, i
vilken förutom föredragshållaren deltogo herrar ’Sterky,
Dahlgren, Nilson, Thorburn, Stockman, Norberg och
Lundholm.
Sedan diskussionen avslutats, frambar ordföranden
föreningens tack till såväl föredragshållaren som dem,
vilka deltagit i diskussionen, varefter det av ett 70-tal
medlemmar besökta sammanträdet avslutades kl. 22,10.
Supé och samkväm avslutade därefter kvällens
program.
Ln.
180
6 aug. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
