Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik ’
Kl. 14 öppnades ånyo sammanträdet och ordföranden,
direktör Holm, förklarade elvärmedagen öppnad.
Såsom gäster deltogo diplomingenjör Carl Mertens
från Rheinisch-Westfälisches Elektrizitätswerk,
diplomingenjör Zillmer från Reichsverband der
Elektrizitäts-werks-Versorgung, Berlin, samt bergsingenjör Harry
Willners från Imatra.
Ordet överlämnades först till överingenjör Otto
Stål-hane, som lämnade en allmän översikt över elvärmets
historik samt olika typer av elektriska ugnar, vilkas
ka-rakteristika och användningsmöjligheter diskuterades.
Civilingenjör Lennart Högels föredrag om
industriella motståndsugnar upplästes på grund av författarens
sjukdom av civilingenjör Malmström.
Författaren framhöll inledningsvis de svårigheter vid
konstruktionen av motståndsugnen, som framför allt
uppkomma genom att man av drifttekniska skäl måste
hålla sig på gränsen för vad de i konstruktionen
ingående materialen tåla. Materialfrågan i ugnstyper
avsedda för olika ändamål diskuterades därefter. Såsom
avslutning visades en del bilder av svenska ugnstyper,
som fått tillämpning inom industrien.
Nästa talare dr-ing. L. Dreyfus berörde nyare
utvecklingslinjer vid högfrekvensugnar. En kortare
redogörelse följde över den av Asea utvecklade
dubbelfrekvens-ugnen, där en flerfasig frekvent omröringsström i
samma ugnsspole lagras över den enfasiga högfrekventa
upphettningsströmmen. Dr Dreyfus redogjorde därefter för
huru långt man kommit i ugnsstorlek vid användande
av olika infodringsmaterial.
Elektrodreglering vid ljusbågsugnar var därefter
föremål för ett föredrag av ingenjör K. Edkvist, som
beskrev den för detta ändamål i Sverige utarbetade
anordningen enligt system "Armas". Den automatiska
regleringen har visat sig medföra stora besparingar i såväl
strömåtgång som elektrodförbrukning och medför
dessutom stora fördelar i fråga om ugnens betjäning.
Direktör A. Odelberg redogjorde därefter för de
elektriska porslinsugnarna vid Gustafsbergs
porslinsfabrik. Den första elektriska tunnelugnen byggdes redan
1925 och användes för glasering av kaffekoppar, varvid
som värmeelement användes stora grafitplattor. Ugnen
är fortfarande i drift och har bränt 40 000 000 koppar.
Grafitplattorna ha dock på senare tid utbytts mot
kan-thalelement.
Efter direktör Odelbergs föredrag följde en
diskussion, i vilken förutom föredragshållarna deltogo herrar
Nordström, Zacco, Holm, Ritzler och Herlitz.
Större delen av föredragen komma att inflyta i
facktidskrifterna.
Tekn. dr Ivar Herlitz, vilken avlöst direktör Holm på
ordförandeplatsen, avtackade därefter såväl
föredragshållarna som deltagarna i diskussionen, varpå det av
ett 170-tal personer besökta sammanträdet avslutades kl.
17,30 med gemensam middag.
Fortsättningen av dagens program skedde under
Svenska elektricitetsverksföreningens presidium. Ln.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal fredagen den 4 november 1938 kl.
19,30.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
direktör Yngve Holm.
Att justera dagens protokoll utsågos herrar F.
Dahlgren och J. Melkersson.
I föreningen inträdde efter anmälan civilingenjörerna
H. Hede och Sven E. Ander samt invaldes diplomingenjör
Ulrich Hecht.
Ordföranden uppläste därefter en skrivelse från
Svenska teknologföreningens styrelse med anhållan att
Svenska elektroingenjörsföreningen måtte utse en ledamot i
en av STF tillsatt kommitté, med uppdrag att utreda
frågan om anordnande av en kurs i allmän
rättskunskap. Ordföranden meddelade att föreningens styrelse
för sin del ville till ledamot i ifrågavarande kommitté
föreslå civilingenjör Harry Nyström, vilken även utsågs
av föreningen.
Ordet överlämnades därefter till aftonens
föredragshållare dr-ing. Clemens Granborg, vars föredrag
behandlade "Gamla och nya isolatorkonstruktioner". I sitt
föredrag gav dr Granborg en synnerligen intressant och
instruktiv skildring av de olika isolatortypernas utveckling
här i Sverige alltifrån 1909 då Trollhätte kraftverk
igångkördes. Föredraget kommer att inflyta i Teknisk
tidskrift.
Efter dr Granborgs med stort bifall mottagna
föredrag följde en livlig diskussion.
Generaldirektör Borgquist ansåg att transportabla
impulsgeneratorer böra anskaffas för att man skall kunna
verkställa direkta prov på färdiga anläggningar, enär
närvaro av väggar, nätskydd o. d. i hög grad kan
påverka en ställverksisolators impulshållfasthet.
Vattenfallsstyrelsen hade för avsikt att anskaffa ett
provningsaggregat för ändamålet.
Sekreteraren uppläste därefter en skrivelse från
överingenjör Björgerd, i vilken redogjordes för de
stödisola-tortyper som kommit till användning inom Sydsvenska
kraftaktiebolagets fördelningsnät med hänsyn särskilt
till drifterfarenheterna. överingenjör Björgerd ansåg
för sin del att det är porslinets kvalitet som i första
hand bestämmer isolatorns livslängd. Av största vikt är
därvid att porslinstillverkarna hålla en jämn kvalitet
som icke förändras från en typ till en annan hur stora
kvantiteter som än tillverkas. Det är icke önskvärt att
en fabrik experimenterar med många skilda typer för
att tillgodose olika smakriktningar. Huvudvikten bör
läggas vid en ytterst detaljerad siffermässig
tillverkningskontroll.
överingenjör Lund, Ifö, meddelade att de förr använda
s. k. rundugnarna spelade stor roll vid den ojämna
kvaliteten på porslinet som erhölls. Moderna tunnelugnar
lämna en utomordentligt jämn kvalitet, varvid förut
erhållna typvärden på porslinets hållfasthet nu kunna
erhållas tämligen genomgående.
Civilingenjör ödberg, visade några kurvor, som
upptagits i Aseas högfrekvenslaboratorium över impulsprov
på kondensatorgenomföringar med positiva och negativa
impulser.
Dr Herlitz omnämnde, att man i Finland funnit de
s. k. motorisolatorerna vara avsevärt överlägsna andra
därstädes provade hängisolatortyper.
Föredragshållaren erinrade om att vid dåligt brända
isolatorer tar porslinet upp vatten, varefter genomslag
följer. För att få en porslinsisolator mekaniskt stark bör
porslinet i och för sig icke utsättas för extra
påkänningar. Vid flerdelade stödisolatorer användes därför
med fördel hopdrevning av de skilda delarna i stället för
cementering.
Generaldirektör Borgquist ansåg för sin del att
kortvariga prov på isolatorer äro av föga värde. De i
Finland utförda proven torde fördenskull ej vara att
tillmäta någon större betydelse. Beträffande de drevade
isolatorerna ansåg talaren dem vara ett framsteg, men
måhända skulle cement i framtiden åter komma till
heders.
Efter ytterligare diskussion, i vilken deltogo herrar
Hansson, Nilsson, Löfgren, Hallonborg och Stålhane
avslutades det av ett 80-tal medlemmar besökta
sammanträdet kl. 21,25.
En klubbafton avslutade därefter dagens program.
Ln.
Svenska elektroingenjörsföreningens sammanträde
den 18 november hade samlat ett ganska ringa antal
deltagare, ca 50 st.
3 sept. 1938
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
