- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Kemi /
12

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

måste då ha åtskilliga apparater till hands och
dessutom måste man ha lämplig vind. Det duger
naturligtvis icke att ha ett par obetydliga apparater och
alstra dimma under olämpliga väderleksförhållanden.
En liten dimklick i ett landskap, där fienden vet att
industriorten skall ligga — allt medan skog och
ängar ligga runt omkring, ja, det är lätt att tänka
sig resten. Det är precis som ett inbjudningskort,
Dimbildningen är utmärkt, om den sker i stort, men
då skall man också ha resurser.

Mörkläggning under nattliga anfall är däremot en
synnerligen viktig sak. Är disciplinen god, är den
icke heller svår att genomföra. Naturligtvis måste
man ha vidtagit en hel del åtgärder på förhand —
eftersom man icke plägar ha rullgardiner i t. e. ett
valsverk, måste man ordna med täckning av fönster

— särskilt takfönster — och dörrar, ja, även ventiler
och öppningar måste man komma ihåg. Ett utmärkt
material för detta ändamål är träfiberplattor, vilka
kunna tillsågas i passande storlekar. De bli lätta att
anbringa och äro absolut ogenomskinliga. I detta
sammanhang bör påpekas, att man överallt, där så ej
redan skett, nu bör ordna Sclj titt) all ytterbelysning

— och endast denna — kan släckas och tändas med
en huvudströmbrytare. Tyvärr är det så, att man på
många håll antingen har ytterbelysningen hopkopplad
med andra strömförande nät, eller ock har man en hei
massa strömbrytare, ofta nog på flera ställen.

Etablerandet av ett fullt bombsäkert skyddsrum är
en synnerligen komplicerad historia. Man torde
kunna utgå ifrån att dylika endast i undantagsfall skola
komma till användning i den svenska industrien.
Däremot är det tänkbart, att man på många håll,
kanske de flesta, i sista stund kommer att uppföra
skyddsrum, som äro gas- och splitter säkra. Man får
sålunda skydd mot skador, vilka förorsakas av
nedslag i närheten, men en s. k. fullträff på
skyddsrummets tak medför i detta fall komplett förstörelse.
Att här beskriva gängse typer på skyddsrum skulle
föra alltför långt; jag ber att få hänvisa särskilt
intresserade till ett arbete av Schozsberger, betitlat
Bautechnischer Luftschutz, utgivet på Bauweltverlag,
Berlin.

Jag har emellertid själv tänkt mig en förenklad
konstruktion av ett skyddsrum, som borde kunna bli
tjänlig för svenska förhållanden. Man schaktar upp
en grop i marken; storleken får bero på det antal
personer, som avses skola få ha sin tillflykt här.
Schozsberger räknar med ett kubikinnehåll på 3 m3
per person, vilket bör förslå för sju timmars
oavbruten vistelse där utan ventilation. Det förenklade
skyddsrummets golv utgöres av vanliga bräder,
väggarna av en palissad av plank eller ännu bättre,
stockar. Rummet göres avlångt till formen, bredden
bör ej överstiga 1V2 à 2 meter. Takkonstruktionen
är enkel; taket får uppbäras av gammal kasserad
räls, som lagts tvärs över. På rälsen lägges plank
i längsriktningen och på plankorna ett tjockt lager
av sand, minst en meter. Dörren göres dubbel, man
får härigenom en luftsluss, vilket är av stor betydelse
vid gasanfall. Nedgången får ej göras för brant, helst
bör ingångssidan, som givetvis är en kortsida, vara
någorlunda fri, utan att man fördenskull äventyrar
säkerheten, eller lufttätheten.

Ett skyddsrum av denna typ behöver icke bli
dyrare än ca 35 kronor för varje person, som avses

skola få sin tillflykt därstädes. Som villkor måste
dock sättas, att undre gräns för detta personantal
sättes till 15 och övre gräns 50. Det ideala
skyddsrummet av denna typ torde rymma omkring 30 personer,
varvid man lämpligen kan räkna med en bredd av

2 och en längd av 15 meter, i vilket fall höjden blir

3 meter. Göres rummet längre kan höjden minskas
något.

I skyddsrummet skall förvaras:

a) Två spadar, avsedda för ev. utgrävning genom
sidorna i händelse ingången blir blockerad;

b) en yxa,

c) fyra bockar och två sittbräden åt de instängda;

d) en hink med skopa, för vatten,

e) ett par s. k. Nife-lyktor, el. liknande typ,

f) ett paket tändstickor,

g) förbandslåda,

h) tre gasmasker,

i) eventuellt en liten syrgascylinder för
användning i yttersta nödfall (t. e. vid ett ovanligt
långvarigt bombanfall eller vid närvaro av övertaliga
personer i rummet).

I den s. k. luftslussen bör man gärna ha en liten
hermetiskt tillsluten dunk med någorlunda färsk
klorkalk.

Beträffande skyddsrummen kan slutligen tilläggas,
att det är bättre med ett större antal små rum än
ett eller ett par stora dylika, Dels kan
konstruktionen göras starkare för mindre kostnad per capita,
och dels blir skadan i händelse av en träff icke
hundraprocentig. Skyddsrummen böra slutligen
beräknas hysa även de familjer, som bo inom ett
avstånd av ca 500 meter från själva
fabriksanläggningen, och böra anläggas så, att all avsedd personal
kan hinna dit på omkring l1/, min.

Det är emellertid enligt min uppfattning icke
lämpligt att lägga skyddsrummet i själva fabriken,
trots att detta förordats i en del tidskrifts- och
tidningsartiklar. Vi måste komma ihåg, att det är
anläggningen, som är fiendens huvudmål, och även om
träffprocenten är ringa, så är risken i alla fall störst
i själva fabriken.

Man kan tänka sig möjligheten att ordna särskilda
skydd för vissa dyrbara aggregat. Att åstadkomma
ofelbart skydd mot en fullträff torde nog vara
ganska otänkbart enligt den militära sakkunskapen.
Men möjligheten att ordna s. k. splitterskydd finnes
alltid och bör om möjligt utnyttjas. Härvidlag kan
jag icke behandla några detaljer, då det i varje
enskilt fall beror på de lokala förhållandena, hur ett
sådant skydd bör ordnas. Olika principer kunna
emellertid komma till användning — från
förstärkning av väggar och bjälklag till applicerandet av
lösa sandsäckar.

Bland de viktigaste åtgärderna, som fabrikschefen
redan i fredstid kan träffa, räknar jag fastställandet
och övandet av en utrymningsrutin. Men som ovan
nämnts måste härvid hänsyn tagas till att
personalen i krigstid blir en annan. Emellertid måste vid ett
välordnat luftskydd denna detalj vara noga
genomtänkt och förberedd. Det finnes många sätt att
ordna utrymningen, beroende på vilken inställning
man har till värdenas inbördes rangordning. Vad
skall gå först? Vilka hänsyn skall man taga? Jag
skall nu tillåta mig att framlägga ett system, som
jag tror kommer att tillgodose alla humanitära krav,

12 10

sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938k/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free