- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Kemi /
20

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

/OH

ch2op=o

\OH

HO C

HO CH
H—COH

O

H —C

/OH

CH20P=0

\OH

oeli kolsyra ingick en annan hexosmolekyl förestring
med fosforsyra enligt formeln

" 2CeH1206 + 2HR2P04 =
2 C02 + 2 C„H.OH + 2 H20 + CöH10O4(PO4R2)2

Denna ekvation blev under de följande decennierna
utgångspunkten för de olika teorier rörande
sockernedbrytningen, som framförts av v. Euler och
Myrbäck, Nilsson, Meyerhof, Emden samt Kluyver och
Struyk8 m. fi.

Utom zymofosfat erhöllo Härden och Robison"
1914 en sockerfosforsyra, som de tillskrevo formeln
HO

O : P-OCH,-CHOH-CHOH-CHOH-CHOH-CHO
HO

Genom partiell fosfatavspaltning ur zymofosfat
kunde Neuberg10 1918 isolera en ny fosforsyreester,
som syntes vara fruktos-6-fosfat
HO

O : P-0CH2-CH0H-CH0H-CH0H-C0-CH20H
HO

och således isomer med den av Härden och Robison
erhållna.

Utom dessa tre kända fosfat (Hardensyran,
Robi-sonestern och Neubergestern) kunde Robison och
Morgan11 1928 isolera ett monofosfat av disackariden
trehalos vid sockerbrytning medelst torrjäst. Genoni
Veibels12 banbrytande arbete visades, att
trehalosfos-fat även bildades vid jäsning med levande jäst, och för
närvarande står trehalosfosfatet i
jäsningsforskningens centrum, dels därför att sockerkomponentens
natur här med säkerhet fastställts, dels därför att de
nya fosfat, som Nilsson13 och Hofmann14 erhållit vid
galaktosjäsningen, Neuberg och Leibowitz15 genom
inverkan av B. Delbrucki på zymofosfat, Virtanen
och Tikka16 vid mjölksyrejäsning samt Lipmann och
Lohmann17 ur zymofosfat medelst muskelextrakt, med
största sannolikhet övervägande utgöres av
trehalos-derivat.

Då det redan tidigt visade sig, att de tre lätt
ned-brytbara sockerarterna glykos, fruktos och mannos
gåvo upphov till identiskt samma zymofosfat,
tillskrevs den gemensamma enolformeln

CH(OH)
II

COH

I

HOCH

I

HCOH

I

HCOH

I

CH2(0H)

en avgörande betydelse vid zymofosfatbildningen.

Då emellertid Nilsson18 1930 påvisade, att även vid
galaktosjäsningen zymofosfat bildades i sådan mängd,
att estern ej enbart kan tänkas ha uppstått ur jästens
reservkolhydrat, antog förf., att zvmofosfatet ej är
ett difosfat av en hexos, utan i stället ett tetrafosfat
av disackariden maltos

C12H1807(P04H2)4

då galaktos veterligen ej kan överföras i ovan
nämnda enolform, men däremot liksom glykos,
fruktos och mannos uppbyggas till glykogen, som
är en polymeriserad maltos.

Glykogensyntes.

Då förf. i likhet med nästan alla jäsningsforskare
antager, att zymofosfatbildningen är ett nödvändigt
genomgångsstadium vid sockerjäsningen, inses att
samtliga fyra enkla sockerarter (glukos, fruktos,
mannos och galaktos) först måste syntetiskt
uppbyggas till glykogen, innan de kunna omvandlas
till alkohol och kolsyra. Enligt förf. kunna de enkla
sockerarterna ej under några omständigheter jäsa
utan att först "kondenseras" till glykogen.

Härigenom skiljer sig denna teori fundamentalt
från alla andra,

Uppfattningen att glykogenbildningen spelar en
roll vid jäsningen är dock ingalunda helt ny.

Cremer19 konstaterade, att pressaft, som framställts
ur frisk jäst, besatt en ringa glykogenhalt, vilken
försvann efter sex till tolv timmar. Tillfördes nu
sådana glykogenfria pressafter 10—20 % socker, så
kunde glykogen åter påvisas efter tolv till fjorton
timmar. De bästa utbytena erhöllos med fruktos
(30 %). Härden20 fann, att högervridande
polysacka-rider kunde uppbyggas av glykos och fruktos. Hill21
samt Pringsheim22 och Leibowitz ha utfört
enzy-matisk syntes av maltos ur glykos medelst extrakt
från torrjäst (maltas).23

Grüss24 och Kohl25 uttalade redan tidigt, att
glykogen är en mellanprodukt vid den alkoholiska
jäsningen.

Enligt dessa forskare tjänar dock endast
glykogenbildningen att "labilisera" de enkla
sockermolekylerna. De antaga därför, att glykogenet före
jäsning spjälkas i de enkla glukoskomponenterna.
Enligt förf. är det däremot den i glykogenet
förefintliga maltosen som fosforyleras. Därvid bildas först
maltosdifosfat (Robisonester), sedan maltostetrafosfat
(zymofosfat). När dessa fosfatgrupper sedan
"lösryckas" uppstå dels labila ketosocker, dels stabila
trehalosfosfat (se nedan).

Maltost etraf osf at.

Som stöd för denna nya tetrafosfatformel kan
anföras:

I. Zymofosfatets reduktionsförmåga enligt
Bertrand är endast 46 % av den ekvivalenta
glukos-mängdens, vilket just visar, att liksom i maltos
endast halva sockermängden verkar reducerande.

II. Zymofosfat giver vid fosfatavspaltning upphov
till socker, som är vida mindre vänstervridande än
fruktos.

III. Yid sockernedbrytning medelst muskelextrakt
ansamlas enorma mängder zymofosfat, då glykogen
tillföres.

20

10 sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938k/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free