- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Kemi /
34

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

senare beträffar, så fästa vi oss här icke vid det
allbekanta inflytandet av temperaturändringar. I stället
skola vi betrakta några icke-termiska möjligheter att
rubba eller störa tillståndet i ett kristallgitter och
att därigenom ändra dess förhållanden även i
avseende på omgivningen. Yi skola i fortsättningen
företaga vår överblick enligt följande schema.
Inverkan av:

normal gitter- eller fiberstruktur,
kristallografiska felbyggnader och
åldringsprocesser,

kristallografiska omvandlingar eller fasövergångar
av annan typ,

fasgränser eller kontakter mellan olika kristallarter
i ytskiktet,

ändringar i ämnets magnetiska och elektriska
tillstånd,
bestrålning,
ultraljudsvängningar.

Vi börja således med förhållandena i rättbyggda
ämnen. Är det en kristall, så utgöres ytan av
regelbundet besatta, alltefter kristallsymmetri eller
slip-ningsriktning växlande plan, där partiklarna eller
byggnadsdelarna kunna utgöras av joner, atomer eller
molekyler, beroende av ämnets art. Fig. 1, som
föreställer ett snitt genom ett enkelt gitter, t. e. av
koksalt, ger ett begrepp om denna regelbundenhet.
Natrium- och klor jonerna ha avbildats som kvadrater,
emedan det för den jämförande framställningen i
fortsättningen av felbyggnader erbjuder vissa fördelar.

Det är uppenbart, att även vid en dylik fullt
regelbunden anordning förhållandena för en vid ytan
belägen partikel starkt avvika från dem inne i gittret.
Betrakta vi t. e. en natrium jon (ljus kvadrat) i det
inre, så finna vi, att dess positiva laddning
neutraliseras av de omkringliggande klorjonernas (4 i
yt-6 i rymddimensionerna). En ytligt belägen jon
saknar i högre eller lägre grad denna symmetriska
mätt-ning av kraftfältet. Ju ofullständigare
kompensationen är, desto större är den del, som vid ytan kan

Fig. i.

"läcka ut" som ett slags kemiskt koronafenomen,
givande upphov till ytans karakteristiska fysikaliska
egenskaper eller till kemiska sorptions- eller
reaktionseffekter av för gränsskikten säregen typ. På
arten av dessa kraftfält beror således i mycket hög
grad den fasta kroppens förhållande till omgivningen
— kristallens tillväxt i en lösning eller upplösning i
ett lösningsmedel, adhesionen av vätskehinnor eller
gasskikt till en kropp, vars fuktning,
adsorptionsförmåga o. d. spelar stor roll vid massor av tekniska

förfaringssätt, såsom fiberfärgning, flotation och
katalys eller t. o. m. vid vanlig ångkondensation.

Vi skola visa detta med ett från katalysen valt
exempel.

Fig. 2 föreställer det regelbundna mönstret av
liksidiga trianglar på en oktaederyta av en kristall av
samma symmetri, som vi nyss betraktat. I varje
triangelhörn sitter en metallatom, t. e. av platina,
palladium eller nickel. Med tillhjälp av den tämligen

nya metoden att undersöka ytstrukturer medelst
elektronbestrålning kan man visa, att t. e. kolvätet
cyklo-hexan (CGH12) adsorberas omkring en triangel på det
sätt, som figuren åskådliggör. De små cirklarna i
sexhörningens hörn föreställa kolatomerna, a, b, c, d,
e, och f. Intill vardera av dem sitta de två
tillhörande väteatomerna, vilka dock ej äro utsatta här.
Enligt Balandin1 antages nu, att kolvätets
katalytiska sönderfall tillgår så, att två närbelägna
metallatomer, t. e. 1 och 3, försvaga bindningen e—† och,
att denna verkan ytterligare ökas genom
attraktionskraften även från den närbelägna metallatomen 6.
Bilden kunde nästan förefalla väl vacker, om man icke
faktiskt kunnat visa, dels att sönderfallet är bundet
framförallt till metalliska katalysatorer av denna
git-tertyp, dels ock, att det
uppenbart är beroende av
förhållandet mellan
kolväteringarnas dimensioner
och atomtrianglarnas
storlek. Faktiskt är
katalysatorverkan begränsad till
gitter med en
parameter-marginal av 1,237—1,397 Å.
Utanför dessa gränser,
vilka således synas vara
betingade av
dimensions-förhållandena mellan
git-termönster och
molekylavstånd hos den adsorberade
och katalytiskt
sönderdelade substansen, upphör
eller försvagas starkt den

i A. Balandin: Z. phys.
Chem. B 2 (1929), 289; jfr
även E. Cremer : Z. phys.
Chem. A. 1J,J, (1929), 231; J.
Eckell: Z. Elektrochem. 39
(1933), 855; G. M. Schwab:
Z. phys. Chem. B 21 (1933), 65.

Fig. 3.

34

10 sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938k/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free