Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
het än den normala. Man kan också uttrycka det så,
att övergångsperioden utmärkes av en för
temperaturen i fråga abnormt hög koncentration av
diffunder-bara, dvs. från sina normallägen utsvängande
gitter-byggnadsdelar. Om ytan gränsar till ett med
kristallen reagerbart ämne, så innebär detta tillstånd ett
0.080 r
Fig. 8.
Fig. 10.
underlättande av frammatningen av kemiskt
viru-lenta partiklar från kristallens inre mot ytan, dvs. en
ökad reaktivitet även hos ytskiktet. Om reaktions
tiden anpassas till omvandlingshastigheten, kan det
väntade relativa maximet i reaktivitet i
omvandlingsperioden påvisas.
Det är i detta sammanhang av intresse, att nämna,
att Borelius och hans medarbetare visat upp
existensen av hysteresisföreteelser, förklarbara genom
termodynamiska tröskelvärden, vid dylika fasförändringar.1
Ett flertal exempel på effekter av detta slag ha
under senare år beskrivits.2 Vi skola här inskränka
oss till omnämnandet endast av några, som även
besitta tekniskt intresse.
Svavel har en omvandlingspunkt vid 95—96°. Om
upplösningsförsök i sur kaliumpermanganatlösning
med 60 minuters varaktighet företagas under och över
denna temperatur, erhålles vid stigande temperaturer
en kurva av typen (1) i fig. 8. Vid fallande
försökstemperatur åter få omsättningskurvorna ett utseende
som (2), emedan återomvandlingen från monoklin till
rombisk form sker alldeles för långsamt för att undei
dessa försöksbetingelser framträda,3 Av intresse
är också att vulkaniseringshastigheten av kaut-
1 G. Borelius: Ann. Phys. 2S (1937), 507; C. H.
Johansson o. O. Hagsten: Ånn. Phys. 28 (1937), 520.
2 J. A. Hedvall: loc. cit. 127 ff.
3 J. A. Hedvall, A. Floberg o. P. Pålson : Z. physik. Chem.
A Jfi» (1934), 75.
\ü
OX ^
c;
-Q
<U ,
schuk vid användning av inmalt fast svavel
likaledes genomlöper ett relativt maximum i samband
med svavlets omvandling.1 (Fig. 9.) Detta maximum
framträder på bilden som ett minimum av
extraher-bart obundet svavel.
I full analogi härmed visar en metall eller legering
abnormt hög oxiderbarhet eller överhuvudtaget
kemisk angripbarhet i ett intervall av omvandling eller
fasövergång. Så stiger exempelvis plötsligt
oxider-barheten av bronslegeringarna CuSn och Cu3Sn inom
intervallen 400—450° och 630—650° respektive. Den
första stigningen förklaras genom ^-fasens sönderfall
vid 420° och den andra genom en motsvarande
förändring hos e-fasen vid ca 6250.2 Även i dylika fall
kunna understundom relativa reaktivitetsmaxima
påvisas vid omvandlingsprocessen. Fig. 10 visar detta
för en AgCd-legering med omvandlingspunkt vid ca
435°.3
Dylika övergångstillstånd äro ofta även åtföljda av
andra fenomen, visande en uppluckring av gittret.
Så har man t. e. kunnat visa, att järnets a-y-omvand
ling beledsagas av abnormiteter i elektronemissionen.4
Liknande förhållanden och störningar av detta elag
genom felbyggnader, ändringar i mosaikstruktur och
rekristallisationsförlopp förekomma även hos andra
metaller och äro av största betydelse inom röntgen-,
radio- och belysningstekniken. Även rena
hållfasthetsdata kunna i övergångstillstånd diskontinuerligt
ändras. En 30 %-ig nickel-järn-legering visar
således en stark ökning i så kallad flytbarhet, dvs.
kri-stallytornas glidningsförmåga i samband med
y-a-om-vandlingen.
Inom silikatindustrien har man länge haft sig
bekant ett flertal mekaniska verkningar av
kiseldi-oxidens omvandlingar. I de fall, där genom
sprickbildningar eller avflagning materialets hållbarhet
nedsatte, har man skyddat sig genom att på förhand
omvandla kvartsen till tridymit eller cristobalit.
Följande iakttagelse bevisar, att omvandlingsprocessen
9Z 93 9’t 95 96 97 98 °C
Temperatur
Fig. 9.
i J. A. Hedvall o. A. Larson: Kautschuk 13 (1937), 183.
- J. A. Hedvall o. F. Ilander : Z. anorg. u. alls. Chem.
203 (1932), 373.
3 J. A. Hedvall o. U. Rosén: Z. anorg. u. a.llg. Chem.
229 (1936), 416.
W. G. Burgers o. J. J. A. Ploos Van Amstel: Philips
Physica (Einrlhoven) ), (1937), 16.
42
10 sept. 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
