- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Kemi /
47

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kemi

Fig. 2. Tillsatsaggregat för förbränning av 5—12 mm
små-koks i värmeledningspannor.

kokseldning, som monteras framför förut befintliga
värmeledningspannor. I dylika tillsatsaggregat kan
finkoks utan svårighet användas. Principen är enkel.
I en dubbelmantlad cylinder, fig. 1, mellan vars
väggar cirkulationsvattnet får passera, befinner sig
koksfyren, som underhålles genom att bränslet från en
ovanliggande behållare rinner ned i
förbränningsrummet i den mån det fortares. Fyren underhålles genom
en bläster. Genom en termostat, placerad i
varmvattensledningen, slutes och brytes strömmen till
fläktmotorn när vattentemperaturen faller eller stiger
under, resp. över vissa temperaturgränser, som kunna
väljas efter årstiden. Vid slaggning avstänges
bränsletillförseln med ett spjäll, och det ännu ej förtärda
bränslet rakas ät sidan, varefter den hopsintrade
slaggkakan uttages. Skötseln är mera automatisk och
enklare än vid vanlig panneldning. Sekundärluften
tillföres även genom blästern i viss proportion till
primärluften, så att lagom långa lågor erhållas för
uppvärmning av den bakomliggande pannan. Fig. 2
visar en komplett installation. Dessa
tillsatsbrän-nare, varav två olika typer provats, voro
ursprungligen avsedda för eldning av småantracit men ha visat
sig med fördel kunna användas även för finkoks.

Genom de vidtagna åtgärderna har det sålunda
lyckats oss att med enkla medel lösa stybb- och
små-koksproblemet.

NOTISER

Galvanisering som korrosionsskydd på järn. Daves,
Püngel och Redecker ha gjort en sammanställning
över diverse praktiska korrosionsförsök på
galvaniserat järn i ytterluft. De hava funnit, att
förzinkning-ens utförande och zinkbeläggningens renhetsgrad är
av underordnad betydelse. Man finner sålunda
ungefär samma frätningshastighet hos zinken, antingen den
är påförd genom varmgalvanisering eller genom
elektrogalvanisering. Av dominerande betydelse äro de

yttre faktorerna alltså beskaffenheten av den
atmosfär, för vilken ytan utsättes. Man kan räkna med en
ayfrätningshastighet hos zinkskiktet av cirka 10 g/m2
och år i lantluft och cirka 40 g/m2 och år i normal
industriluft. Detta innebär, att zinkbeläggningen
korroclerar ungefär 15 gånger långsammare än järn.

Vanlig galvaniserad järntråd äger en
zinkbeläggning av cirka 150 g/m2, och man kan alltså här räkna
med en livslängd i lantluft av cirka 15 år. Målning
av den galvaniserade ytan höjer livslängden
ytterligare. Det bör härvid bemärkas, att målningens
hållbarhet på zink är betydligt bättre än på järn, beroende
på zinkens högre korrosionsbeständighet. Emellertid
bör man icke måla på en nygalvaniserad yta. Det är
lämpligt att exponera ytan 1 eller 2 år i atmosfären
eller eventuellt beta den, då färgen fäster bättre pä
en uppruggad yta än på en blank. Bestrykningsmedlen
böra vara sammansatta på olje- eller tjärbas. (Ståhl
u. Eisen, 58, 410, 1938.) Brt.

Aluminiums korrosionsbeständighet demonstreras
pä ett slående sätt av en del äldre konstruktioner.
På San Gioacchino-kyrkan i Rom finnes sålunda en
kupol hopfogad av 1,3 mm aluminiumplåtar.
Kupolen byggdes 1897. Förra året, sålunda efter 40 år,
uttogs en plåt för undersökning. En analys visade,
att metallens renhetgrad endast var 98,3 %, vilket
efter nuvarande normer får betraktas såsom
synnerligen lågt. Trots detta ha emellertid några
nämnvärda korrosionsangrepp icke uppstått på plåten.
Undersidan är praktiskt taget fullkomligt felfri, och
på översidan förekomma endast några mindre
frätningar av 0,05—0,15 mm djup. Kupolen har varit
utsatt för en typisk stadsatmosfär. Det förtjänar
påpekas, att plåten var nitad med aluminlumnitar. Detta
tyder på att konstruktören hade en för den tiden
förvånansvärt god kännedom om de frätningar, som
kunna uppstå, om aluminium förbindes med andra
metaller. (J. Inst. Met., Lond., 63, 1938.) Brt.

FÖRENINGSMEDDELANDEN

Svenska teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskap avhöll till firande av avdelningens
50-äriga tillvaro jubileumssammanträde å Jernkontoret i
Stockholm, den 24 mars 1938 kl. 11 f. m., under
ordförandeskap av avdelningens ordförande professor
Gustaf Bring.

Ordföranden öppnade sammanträdet med att hälsa
de närvarande välkomna, därvid särskilt vändande sig
till avdelningens gäster, bland vilka märktes
representanten för den norska järn- och stålindustrien,
direktör Schelderup från Oslo. Ca 100 medlemmar från
Stockholm och landsorten hade infunnit sig till
sammanträdet.

Till justeringsmän, jämte ordföranden, för dagens
protokoll utsagos hrr direktör Wiking Johnsson och
civilingenjör Orvar Laquist. Ordföranden meddelade,
att avdelningen med anledning av jubileet till sin enda
kvarlevande stiftare, professor Klas Sondén,
Stocksund, samma dag överlämnat en adress jämte en
blomsteruppsats, varjämte upplästes ett
lyckönskningstelegram som anlänt till avdelningen från Svenska
konsulterande ingenjörers förening.

Härefter besteg ordföranden talarestolen och riktade
följande ord till avdelningens ledamöter:

"Herrar Kemister oeli Bergsmän!

En kemist har sagt, att den kemiska industrien i
Sverige är vår äldsta industri näst tillverkningen av
flintredskap. Det skulle med andra ord kunna tolkas

10 sept. 1938

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938k/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free