- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1938. Kemi /
48

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskrift

sä, att bergshanteringen är vår allra äldsta hantering.
Man kan ju också kalla uppsökandet av flintstycken
ett slags om ej direkt elektrisk, så dock malmletning.
Uppgrävandet av flintan är otvivelaktigt gruvbrytning
och dess huggning till passande verktyg är
stenindustri.

Men kemin kommer onekligen som god tvåa. Man
känner lerkärl med färger tillverkade någon gång
2500 år f. Kr., garvade skinnföremål från 1100 år f.
Kr. färgade yllevävnader från samma tid för att ej tala
om tillverkningen av mjöd och öl, som stod högt redan
på 1000-talet eller då vikingarna härjade i Europa.

Bergshanteringen stod ej heller stilla. Ungefär pä
1200-talet var tillverkningen av det s. k.
osmundjär-net troligen redan i full gång i vårt land. Under
senare tid har säkert bergshanteringen i hög grad verkat
stimulerande på den kemiska forskningen och denna
forsknings resultat har i sin tur använts av de
praktiskt arbetande bergsmännen vid framställningen av
metaller och andra ämnen.

Många av våra stora kemister voro även stora
bergsmän och betydelsen av deras arbete sträcker sig
otvivelaktigt fram till vår tid. Jag vill då endast erinra
om det faktum, att svenska kemister ha upptäckt
många av de grundämnen, som i dag äga
betydelse inom metallurgin, och som bland annat ingå i
rostfria och andra specialstål. Brandt upptäckte
kobolt 1733, Cronstedt nickel 1751, Scheele mangan och
molybden, Sefström vanadin. Berzelius isolerade kisel
och Arvidsson upptäckte litium 1817. Cronstedt anses
även ha inlagt stora förtjänster om den moderna
mineralogin och bergartsläran.

I vår tid är givetvis inflytandet av kemin på
metallurgin och därmed på bergshanteringen minst lika
stort som under 1700-talet, då alla de glänsande
svenska upptäckterna gjordes. Mindre påtaglig är kanske
numera bergmannens betydelse för kemin. Den
inskränker sig måhända till att bergsmännen leverera
lämpliga råämnen till kemisternas tjänst. Fosfater
för gödselämnen, eldfast lera till tegel, kalk till
cement och mycket annat, fältspat och kvarts till den
keramiska industrien, svavelkis till svavelsyra och sist
men ej minst stenkol till en mångfald ändamål.

Å andra sidan äro ju bergsmännen stora förbrukare
även av den kemisk tekniska industriens produkter.
Cement, eldfast material och mycket annat behöver
han för sitt arbete. Varje gruvkarl som går ned i
gruvan har minst en tändsticksask i fickan, i hans
lampa brinner acetylengas av svensk karbid, på
fötterna har han gummistövlar och på huvudet unicahjälm.
Då han kommer upp äter han bröd med margarin och
betsocker till kaffet och vid högtidliga tillfällen
konsumerar han ej obetydliga mängder av öl och alkohol. Så
nog behöva kemister och bergsmän varandra än i dag.

Då teknologföreningens avdelning för kemi och
bergsvetenskap bildades för 50 år sedan var det säkert
en helt naturlig sak för dåtidens tekniker att kemister
och bergsmän skulle vara förenade under samma tak
och många ha väl ännu i dag den känslan att detta
var en lycklig förening. Hur åsikterna komma att
gestalta sig om ytterligare 50 år kan väl ingen säga.
Ty otvivelaktigt är väl, att kemin omspänner många
områden där bergsmännen ej kunna följa med,
särskilt då inom den organiska kemin, och kemisterna
kunna väl ej heller förväntas ha tid och lust att följa
bergsmännen på deras irrfärder i jordens innandömen.

Det är vanskligt att spå och försöka att se in i
framtiden, men ett är säkert, att de uppgifter, som
påvila bergsmän och kemister äro väldiga ej minst
hos oss. Visserligen är den tid förliden då såväl
engelsmän som fransmän sågo sig nödsakade att taga
"ståljärn" från Sverige på grund av de egna
malmernas oarthalt och då stålarbetarna i Yorkshire trodde

sig hos det svenska järnet upptäcka den märkliga
egenskap, som de kallade "body". Men därför har det
svenska järnet ej mist sin betydelse. Genom energiskt
arbete och metodiskt bedriven forskning söka de
svenska bergsmännen om ej kvantitativt så dock
kvalitativt att hävda dess plats på världsmarknaden och det
lider väl intet tvivel, att de även i framtiden komma
att göra det övermänskliga om så behöves, för att ligga
med i toppen. När det gäller malmbrytning och
malmens beredning kommer säkert de svenska
bergsmännen att även i fortsättningen väl hävda sin plats, ty
bergsbrytningen ligger svensken i blodet sedan
urminnes tid.

På kemisterna måste man ställa ännu större
fordringar och mycket större förhoppningar än på
bergsmännen, ty deras arbetsområde är mycket mera
vidsträckt. Redan nu är den kemiska industrien den
största i landet och möjligheterna för framtiden vill
åtminstone ej jag försöka överblicka.

Det har sagts på vissa håll att enstaka grenar av den
kemiska industrien blivit efter i vårt land.
Förmodligen avser man då den organisk-kemiska forskningen
och de industrier som stödja sig därpå. Men om sä
är, så är det förvisso ej kemisternas fel. Den dag
torde väl i själva verket ej vara avlägsen, då även
denna gren av den kemiska industrien kommer i gång
och då öppna sig utan tvivel vida perspektiv.

Då vi i dag samlats för att erinra oss 50-årsminnet
av vår avdelnings tillblivelse, ligger det oss säkert
alla varmt om hjärtat, att såväl den kemiska
industrien som bergshanteringen i fortsättningen må gä
kraftigt framåt och alla våra medlemmar äro säkert
besjälade av samma önskan att göra sitt yttersta, för
att befordra varje framsteg, till heder och båtnad för
sig själva, till hjälp för vår industri och därmed till
nytta för alla, som bygga och bo i det land vi kalla
värt fädernesland."

Efter det med stort bifall mottagna anförandet
överlämnades ordet till dagens förste föredragshållare,
professorn greve Bo Kalling, som gav en historisk
exposé över svensk järnhantering, under titeln "Svensk
kvalitetsståltillverkning". Talaren lämnade härvid
en orienterande översikt över de tidigare metoder för
stålframställning som lett till nutidens moderna
processer, vid vilkas förtjänster och nackdelar talaren i
större detalj dröjde. Särskilt framhölls betydelsen av
att i vårt land framskapa nya vägar för att förbilliga
ståltillverkningen utan att sänka det svenska stålets
höga kvalitet.

Sedan ordföranden framfört åhörarnas tack till
föredragshållaren ajournerades sammanträdet till kl. 2 för
att giva deltagarna tillfälle att intaga lunch. De flesta
av dessa samlades till det gemensamma bord som
ordnats av klubbmästaren å restaurant Kastenhof.

Sammanträdet öppnades åter kl. 2,15 varvid ordet
överlämnades till professor J. A. Hedvall, som talade
över ämnet "Gränsytors egenskaper, ett kapitel av
allmän kemisk-teknisk betydelse". Föredraget finnes
infört i Teknisk tidskrift avd. kemi, h. 5 och 6. Sedan
föredragshållaren vederbörligen avtackats förklarades
dagens förhandlingar avslutade.

På aftonen deltogo ett antal medlemmar med damer
i den av Teknologföreningen gemensamt för alla
avdelningarna anordnade årsmötes- och jubileumsbanketten
på Grand Hotel Royal.

I samband med firandet av avdelningens
50-årsju-bileum har av Teknisk tidskrift utgivits ett särskilt
årsmötes- och jubileumsnummer (häfte 11%, 23 mars
1938) i vilket å sid. 55—66 återfinnes en kort
överblick över avdelningens tilkomst och verksamhet
ävensom ett antal minnen och erinringar från tidigare
år inom avdelningen, författade av en del äldre
medlemmar. F. H. S.

48

10 sept. 1938

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:14:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1938k/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free