Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
bägge kanterna äro försedda med längsgående
för-styvningar, som t. e. livet på I-balkar, får ej överstiga
ac < 22 500 - ,
= b
där ac = största tillåtna påkänningen i kg/cm2,
t — plåtens eller profilens tjocklek i cm,
b — plåtens eller profilens höjd i cm eller
avståndet mellan nitraderna vid sammansatta
profiler.
Förhållandet ~ får ej göras större än 40 eller
till-t
låten lokal tryckspänning utfalla mindre än 560
kg/cm2.
Vid utkragade profiler, som endast äro förstyvade
utefter en sida, t. e. flänsarna vid I-profiler, får
till-låten påkänning ej överstiga:
oe <263 000- Q ,
där a och t betyda samma som ovan,
b — oförstyvad utkragning — profilflänsens bredd
vid profiler eller avståndet från den fria
kanten vid förstyvningsplåtar till den
fasthållande nitraden.
Förhållandet j bör i detta fall ej överstiga 20 eller
tillåten lokal tryckpåkänning ej understiga 630
kg/cm2.
Om vid konstruktionsdelar utsatta för tryck, böjda
ytor förekomma, som t. e. vid rörformiga pelare, får
tillåten påkänning i de böjda delarna ej överstiga:
ac<2 670 000 ^j2,
där t = väggtjockleken i cm,
r — krökningsradien i cm.
Förhållandet mellan krökningsradie och väggtjocklek
skall göras mindre än 70 och tillåten lokal
tryckpåkänning bör ej understiga 545 kg/cm2.
Av ovan 3 angivna fall för begränsning av tillåten
tryckpåkänning framgår, att en minskning av
tvärsnittet genom ökning av flänsbredd eller livhöj d i
förhållande till godstjockleken ökar faran för lokal
förstöring, varigenom knäckningspåkänningen ej längre
blir utslagsgivande för balkens dimensionering. För
mycket utkragade profiler böra därför undvikas, trots
att desamma få mindre vikt för samma (teoretiska)
bärförmåga, och trots att detta byggnadssätt
användes av många konstruktörer både vid konstruktioner
i 17 ST och i högvärdigt stål.
Knäcklängden får aldrig sättas mindre än 60 % av
balkens verkliga längd. Fullständig inspänning får
därför aldrig antagas. Yid genomgående
förstagningar får knäcklängden ej sättas mindre än 75 % av
avståndet mellan hopfogningspunkterna. För
huvud-och sidosträvor bör slankhetstalet ej överstiga 60
resp. 100. Dessa regler äro till för att förhindra
användningen av för slanka konstruktionsdetaljer,
vilka äro svåra att ansluta och ofta förorsaka
svängningar.
3. Balkar.
För drag- resp. trycksidorna vid balkar med helt
liv gälla samma inskränkningar som ovan.
Beträffande liven erfordras ingen förstyvning, om tjock-
leken är större eller lika med J/50 av den oförstyvade
höjden, utom om förstyvningarna tjäna till att öka
den tillåtna skjuvpåkänningen. Tunnare liv måste
förses med förstyvningar på avstånd ej överstigande
balkhöjden. Förstyvningarna få dock under inga
omständigheter vara längre från varandra än 1,5 meter.
Vid balkar med helt liv, där förhållandet mellan höjd
och livtjocklek överstiga 150, få de vanliga
böjningsformlerna ej längre användas.
Om punktbelastning eller upplagringstryck verkar
på balkar, måste vidare tillses, att tillåten
knäckpå-känning på balklivet ej överskrides. Om flänsarna ej
kunna anses fördela trycket över en tillräckligt stor
längd av livet, måste förstyvning under
belastningspunkterna utföras. Påkänningen på livet kan
beräknas enligt nedan:
_ P
°c ~ t(8a+ 0,4 ö)
där ac — tryckpåkänning i livet i kg/cm2,
P = punktbelastning i kg,
t — livets tjocklek i cm,
a = flänstjockleken invid livet, eller vid
sammansatta I-balkar tjockleken av
förstyv-ningsflänsarna ökade med 1/8 av
vinkellängden,
b — upplagringsplattans längd, dock ej mer än
5 gånger dess tjocklek,
8 a + 0,4 b = längden av lastfördelningen i cm.
Förstyvningarna skola om möjligt anordnas parvis,
dvs. på båda sidor om livet, och anbringas tätt mot
flänsarna. Om inga förstyvningar erfordras måste
man vid sammansatta balkar tillse, att flänsnitarna
inom området för lastens fördelning kunna upptaga
förhandenvarande skjuvkrafter.
Dessa förhållanden måste självfallet iakttagas vid
alla byggnadsmaterial och gälla ej speciellt för 17 ST.
4. Anshitning vid knut- och stödpunkter.
Anslutningen vid knut- och stödpunkter måste
utföras så, att inga oberäknade excentriska krafter
uppstå. Kan detta ej undvikas till följd av
förbindelseplåtarnas eller nitarnas lägen, måste de anslutna
konstruktionsdelarna omräknas i enlighet med de
förändrade betingelserna. Vid stödpunkter är detta sällan
nödvändigt, enär det här nästan alltid är möjligt att
erhålla en systematisk konstruktion.
Upplagrings-eller liknande ytor, som överföra tryck, måste vara
väl bearbetade och väl säkrade mot förskjutning
vinkelrätt mot kraftriktningen.
5. Nitning.
Vid sammanfogning medelst nitning måste tillses
att nitarna endast utsättas för skjuvning och att
desammas såväl skjuv- som tryckhållfasthet fullt
utnyttjas. Till följd härav erhålles vid nitförbindningar
med aluminium mindre nitdiameter men större antal
nitar än vid stål 37.
Nitar för överföring av dragkrafter äro
otillförlitliga, enär nithuvudenas motståndsförmåga mot
av-skjuvning är liten. Ensamma nitar äro även
otillförlitliga, de böra åtminstone anordnas parvis.
Nit-diametern skall väljas beroende av väggtjockleken
och får aldrig överstiga 3V2 gånger tjockleken vid
profiler eller 2 gånger densamma vid
anslutningsplåtar. För långa nitskaft skola även undvikas. Nit-
22 jan. 1938
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
